Först tar Per en sup. Sen tar supen en sup. Till sist tar supen Per.
Knivjonglören och tillika plåtslagaren Per Eriksen erhöll den 3 december ett kännbart straff för sin tillrättavisning av Mikael Törn som nu är intagen på hispan efter att denne utövat ett grovt handgemäng på sitt förvirrade fruntimmer som enligt sägen nu troget väntar på sin mentalpatient. Man kan därav undra hur mycket denarer ett samhälle skall lägga på dessa konfysa pundhuvuden?
Enligt mitt förmenande så borde man ge dessa tjockskallar obegränsat med legitima berusningsmedel, varpå dom högre makterna får lösa rättsskipningen – en uppfattning som dock inte delas av Örebro tingsrätt som dömde Per Eriksen till 18 månaders fängelse. Som om inte detta vore nog så skall Mikael Törn erhålla ett skadestånd på 33.650 kronor vilket torde räcka till ett antal gram av pulver och piller – så nu lär det väl firas på hispan, samtidigt som Mikael Törns käresta planerar den skrud hon skall bära då dessa åter strålar samman. Mikael Törns yrkade skadestånd om 49.850 kronor blev således inte till fullo uppfyllt. Den slutliga vinnaren är dock Mikael Törns lilla Nettan som har ett skadestånd om 33.200 kronor att se fram emot.
Summa summarum – Mikael Törn döms den 27 november till att betala 33.200 kronor till sin Nettan, medan Per Eriksen sex dagar senare döms att betala Mikael Törn 33.650 kronor, vilket i slutändan resulterar en behållning om 450 kronor – lätt kommet, lätt förgånget. Per Eriksen skall därtill återbetala 26.833 kr av rättegångskostnaderna.
Här nedan så följer en kortfattad motivering av den tingsrättsdom som återfinns längst ner av inlägget. Inledningsvis så har Per Eriksen förnekat gärningen. I andra hand har han gjort gällande om att han inte haft uppsåt till gärningen, varpå han i sista hand skulle ha agerat i nödvärn, vilket han anser skall befria honom från straffansvar. Det enskilda anspråket har han bestritt men vitsordat vad som yrkats i sjukvårdskostnader och räntans beräkning. Han har också motsatt sig att kniven skall förverkas.
Mikael Törn har berättat i huvudsak följande. Han befann sig i närheten av Per Eriksens bostad då han hjälpte Dan Söderlund att flytta. Sedan de handlat åt Per Eriksen, kom de dit och blev inbjudna på ett glas. Klockan var då strax före 18. Per Eriksen var berusad och inledningsvis vänlig. De satte sig i vardagsrummets soffgrupp och drack. Per Eriksen blev irriterad på honom då han gjorde uttalanden om hans hund. Per Eriksen blev med tiden alltmer irriterad och upplevdes ändra personlighet och tog fram en stor jaktkniv. Per Eriksen hotade inte dem uttryckligen men sade att han kunde använda den för att försvara sig. Varken han eller Dan Söderlund var hotfulla. Då de emellertid upplevde situationen som hotfull bestämde de sig för att gå därifrån, vilket de sade till Per Eriksen.
Per Eriksen har i huvudsak berättat att han ungefär en månad tidigare upplevt en situation under en hundpromenad då det kan ha varit så att Mikael Törn varit inblandad i ett hotfullt uppträdande mot honom. Han kände dock inte igen Mikael Törn vid tillfället den 2 oktober 2024, eller vid huvudförhandlingen i tingsrätten. Mikael Törn och Dan Söderlund tog lång tid på sig att komma med whiskyn och han skaffade därför sprit på annat håll. Då Mikael Törn och Dan Söderlund slutligen knackade på, bjöd han enligt deras önskemål in dem. Han hade då druckit ungefär två liter sprit och var mycket full medan gästerna verkade småberusade. De satt tillsammans i en soffgrupp och gästerna fick ett par supar var. Han minns att den av männen som inte var Mikael Törn, satt på hans mage och höll fast honom med benen och att han försökte ta sig loss, men någon kniv var inte framme i detta skede. Under fasthållningen satt Mikael Törn still i en fåtölj. Enligt hans minnesbild var det inte Mikael Törn utan den andre mannen han skadat. Han minns inte att någon av dem gjorde något mot honom förutom fasthållningen. Han försökte få dem att lämna villan, varvid han skrek. Han nästa minnesbild är att de alla tre stod i hallen och att männen då gick därifrån. Inte heller vid tillfället i hallen hade han någon kniv. När de gått ringde han till polisen, men har ingen minnesbild av detta samtal eller av den senare inspelningen från polisens kroppskamera.
När det gäller skuldfrågan så diskuterar tingsrätten utifrån fotografierna, journalanteckningarna och rättsintyget, där det sammanfattningsvis framkommer att Mikael Törn haft en stor skarpkantad sårskada som gått igenom muskulaturen på insidan av vänstra låret. Skadan har beskrivits som 15 cm lång och 10 cm glipande och längsgående. I sårhålan syns blodindränkt fett och delvis sönderskuren muskulatur. Skadans utseende talar enligt rättsläkaren starkt för att den uppkommit genom inverkan av skarpt skärande våld med ett eggvasst föremål, till exempel en kniv. Enligt beslagsprotokollet så har det påträffats en kniv där man säkrat blodspår som enligt NFC:s analys av DNA kommer från Mikael Törn. Från knivens skaft har det säkrats spår av DNA från Per Eriksen.
Det är Per Eriksen som ringt till polisen för att anmäla knivskärningen och sagt att han skadat någon med en kniv. Enligt uppgifter från Per Eriksen under larmsamtalet, som inleddes kl. 18:46 hade knivskärningen ägt rum ca. 10 minuter före samtalet. Han har inte lämnat villan. Under detta samtal inkom också ett larmsamtal om att Mikael Törn blivit knivskuren, vilket bestyrker att knivskärningen av Mikael Törn har ägt rum vid klockan 18:30 i Per Eriksens villa.
Mikael Törn har inte något aktivt minne av att det var Per Eriksen som skar honom, men väl att denne har visat upp en jaktkniv och uppfattats som hotfull. Enligt Per Eriksens och Mikael Törns samstämmiga uppgifter har ytterligare en person, Dan Söderlund, varit närvarande under händelserna. Denne är god vän med Mikael Törn. Mot bakgrund av spåren av Per Eriksens DNA på knivens skaft och vad Per Eriksen själv berättat för tingsrätten och uppgett under larmsamtalet, anser tingsrätten att det är styrkt att det är Per Eriksen som med kniven orsakat Mikael Törns skada på låret.
Vad gäller ovissheten om Per Eriksen uppsåtligen orsakat skadan så har denne under larmsamtalet berättat att han huggit en av männen, den som bar skägg. Mikael Törn bär skägg på de bilder som tagits från sjukhuset direkt efter händelsen. Per Eriksen har också under larmsamtalet beskrivit att han använde en kniv som stämmer överens med den kniv som bar spår av hans och Mikael Törns DNA och beskrivit denna som en slaktarkniv som är mycket vass med grov klinga.
Vad slutligen gäller spörsmålet om Per Eriksen handlat i nödvärn, har han inför tingsrätten inte berättat om något våld eller hot från Mikael Törns sida, utan om irritation och att han ville att männen skulle lämna villan. Under larmsamtalet har han utryckt att han inte var osams med männen men uppfattat att de ville supa honom full och att han då endast tog fram kniven. Även om Per Eriksens reaktion måhända kan ses i ljuset av att han upplevt sig hotad tidigare, anser tingsrätten inte att det har förelegat en situation som inneburit ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrep på honom som gett honom rätt att freda sig genom att knivhugga Mikael Törn.
När det gäller skadeståndsansvaret så motiverar Örebro tingsrätt ansvarsdelen enligt nedan.
Genom den grova misshandeln har Per Eriksen på ett allvarligt sätt kränkt Mikael Törns personliga integritet och ska därför förpliktas betala kränkningsersättning till honom med skäligt belopp. Tingsrätten anser att ett belopp om 30 000 kr utgör skälig ersättning.
Mikael Törn har yrkat ersättning för sveda och värk vilket avser ersättning för fysiskt och psykiskt lidande under akut sjuktid. Vad som yrkats för sveda och värk motsvarar ersättning för tre månaders sjukskrivning à 3 100 kr per månad enligt trafikskadenämndens tabeller. Av journalutdraget i förening med Mikael Törns uppgifter inför tingsrätten har framgått att han under några månader efter händelsen haft svårt att gå och behövt ha benet i högläge, att han inte kunnat cykla och även i övrigt haft begränsningar i sin vardag med anledning av skadan. Tingsrätten anser visserligen styrkt att Mikael Törn drabbats av lidande under akut sjukdomstid men bevisningen ger inte stöd för att detta varat mer än en månad. Ersättning för sveda och värk ska sammanfattningsvis utgå motsvarande en månad sjukskrivning.
Dom bägge domarna där Mikael Törn den 27 november dömts till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning och där Per Eriksen nu skall stå till kriminalvårdens förfogande innebär att Mikael Törn endast kan knapra förskrivna piller vilket kanske kan stävja dennes mentala förfall. Än värre blir det för Per Eriksen som i bästa fall kan berusa sig på mesken under kylen, vilket ger ett betydligt sämre rus än de han vant sig vid. Vem vet! Mikael Törn kanske blir rehabiliterad för sitt klena psyke samtidigt som Per Eriksen blir nykterist – i vart fall under dom 12 månaderna som denne är i kriminalvårdens försorg.
En liten skildring om en misstänkt förgiftning där en kvinna nu sitter häktad, vilket resulterat i att en avdelning befinner sig i chock
De drabbade beskrev insjuknandet som en inledande värmevåg genom kroppen. Därnäst kom skakningarna och ett blodtryck som skenade hejdlöst, där hjärtat dunkade så hårt att revbenen nästintill vibrerade. Fyra anställda på Akademiska barnsjukhuset i Uppsala insjuknade med liknande symtom under en tiodagarsperiod i slutet av oktober och början av november 2025. Alla tvingades uppsöka vård, några behövde intensivvård – och när läkarna inte fann någon naturlig förklaring förstod sjukvården snabbt att något var fel.
Misstankarna växte – var det en miljöfaktor? En teknisk brist – maten, luften eller vattnet? Ingen visste, men när allt hade kontrollerats och inget av det stämde kvarstod bara en möjlighet – nämligen att någon hade orsakat det hela. Detta resulterade i att polisen öppnade en förundersökning om misstänkta förgiftningar. Tryggheten på en av landets största barnkliniker ersattes av oro, misstänksamhet och frågor som ingen kunde besvara.
Några veckor senare hade utredningsarbetet kommit så långt att polisen tog sig friheten att kliva in i ett chefsrum på Akademiska barnsjukhuset i Uppsala och gripa den anställda – Rima Gharapetian – då hon satt i ett möte. Samtliga handlingar går att ta del av i sin helhet via nedanstående länkar.
För att förstå människan bakom rubrikerna behöver man förstå familjehistorien, som spänner sig över decennier, varpå man bör gå längre tillbaka i tiden än den dag då polisen satte handbojor på henne.
Rima Gharapetian föddes den 7 maj 1963 i Teheran, mitt i en tid då Iran var på väg mot politisk omvälvning. Hon växte upp i en stor familj, utbildade sig och gifte sig ung med Seroj Abramian, född 1954. Paret vigdes den 25 januari 1980, ett äktenskap som skulle följa dem genom migration, etablering och tragedier.
Den 21 januari 1988 anlände Rima till Sverige – ett land där hon senare skulle få medborgarskap, vilket inföll den 6 november tio år senare. Här byggde familjen vidare. De fick tre barn: Alina Abramian, född den 21 mars 1981, som tragiskt nog den 4 maj detta år avled, 44 år gammal. Sonen Alen Abramian föddes den 15 september 1987, medan den yngsta dottern, Anni Abramian, föddes den 19 april 1992.
På Herrhagens Byväg 151 i Uppsala har Rima Gharapetian sin hemvist – en adress som senare skulle bli utgångspunkten för polisens gripande. Under 2024 hade hon en taxerad inkomst på 591 800 kronor, vilket får anses vara en normal inkomst för en erfaren vårdanställd. Denna tycks dock inte ha täckt hennes levnadsomkostnader, då det i belastningsregistret syns tre domar avseende ringa stöld, begångna mellan 2020 och 2022.
Rima Gharapetian har således inga våldsbrott eller liknande i sitt register som antyder något av det slag hon nu misstänks för. Det finns dock uppgifter som tyder på att hon på de sociala medierna gett uttryck för vaccin- och läkemedelskritiska åsikter, samt att hon arbetat nära målsägarna under längre tid. Det finns även upplysningar om att hon initialt nekade till en försvarare, men senare godtog den som tilldelades henne.
Allt detta sammanfaller med bilden av en dysfunktionell men erfaren vårdanställd som plötsligt befinner sig i centrum för en av Sveriges mest uppmärksammade vårdskandaler.
De första symtomen och de första fallen infann sig den 25 oktober. En anställd på barnsjukhuset kände plötsligt hur kroppen reagerade kraftigt. Kollegorna blev oroliga – och efter ytterligare fall den 29 oktober och 3 november började man dra paralleller man helst hade sluppit.
Alla fyra anställda beskrev liknande symtom:
kraftiga värmekänningar
skakningar
högt blodtryck
ett hjärta som rusar iväg
kritiskt låga kaliumvärden
Enligt uppgifter misstänkte polisen att deras vattenflaskor hade spetsats med extremt höga halter koffeinpulver. Detta är inget åklagaren offentligt kommenterat, men uppgiften spreds snabbt bland både personal och allmänhet. Detta ledde till att polisen tog över utredningen, varpå misstankarna började riktas åt ett håll som ingen på avdelningen hade förväntat sig.
Bland personalen fanns en kvinna i 60-årsåldern – Rima Gharapetian – som arbetat tillsammans med de drabbade. Enligt åklagaren Emma Häggström arbetade hon på samma avdelning som målsägarna, en uppgift som också framkommer i handlingar som presenterats i rätten.
Medarbetarna visste att utredningen riktades mot någon internt, vilket skapade stor oro.
”Det finns en misstänksamhet. Det hade du och jag också känt”, sade Sunita Memetovic, som är målsägandebiträde för ett av offren. Förtroendet på arbetsplatsen började därmed erodera.
Fredagen den 5 december 2025, klockan 14.40, briserade allt då åklagaren beslutade att anhålla Rima Gharapetian i hennes frånvaro. Hon befann sig då på sjukhuset när polisen klockan 15.21 klev in i ett chefsrum och grep henne. Enligt uppgifter hade hon suttit i ett möte när polisen kom.
Hon fördes omedelbart till arresten i Uppsala där hon delgavs misstanke och förhördes. I sedvanlig ordning förnekade hon brott. Misstankegraden var vid denna tidpunkt den lägre – skälig misstanke för försök till mord.
Helgen mellan gripandet och häktningsframställan blev intensiv. Polisen höll ytterligare förhör medan forensiker arbetade med analyser. Åklagaren nämnde vid flera tillfällen att viktiga resultat inväntades, varefter misstankarna kunde komma att skärpas.
Samtidigt skedde de juridiska förberedelserna:
begäran om offentlig försvarare inkom den 5 december
advokat Stefan Wallin förordnades
substitutionsförordnande utfärdades den 7 december för advokat Christer Söderberg
Måndagen den 8 december klockan 15.02 inleddes häktningsförhandlingen i Uppsala tingsrätt, delvis bakom lyckta dörrar. Förhandlingen pågick till klockan 15.40.
Efter överläggning fattades följande beslut:
Rima Gharapetian häktas som skäligen misstänkt – inte på sannolika skäl.
Brottsrubriceringen ändras till fyra fall av grov misshandel.
Rima åläggs omfattande restriktioner: inga besök, ingen media, ingen gemensamhet med andra intagna samt begränsad kommunikation.
Tingsrätten motiverade beslutet med risk för undanröjande av bevis och fortsatt brottslighet. Utredningen ansågs befinna sig i ett känsligt skede, varför det bedömdes vara av synnerlig vikt att hon hölls frihetsberövad.
Dagen efter tingsrättens beslut överklagade försvaret till Svea hovrätt. Enligt hennes advokat var Rima både ledsen och bestört, men hovrätten gick på tingsrättens linje och beslutade att häktningen skulle kvarstå.
Det är ingen överdrift att påstå att Akademiska sjukhuset i Uppsala nu är en arbetsplats i upplösning. För de anställda på barnavdelningen har fallet fått långvariga konsekvenser. En av de drabbade har ännu inte orkat återvända till arbetet. På avdelningen har ordningsvakter införts och dörrar hålls stängda. Säkerhetsrutiner har stramats åt. Kollegor vittnar om bestörtning.
Akademiska sjukhuset i Uppsala var deras arbetsplats – deras vardag. Nu är det en brottsplats.
Polisutredningen pågår fortfarande. Åklagaren har meddelat att ytterligare förhör, analyser och tekniska undersökningar återstår. Avgörande laboratoriebesked inväntas. Tingsrätten har beslutat att en ny häktningsförhandling ska hållas om – eller när – åklagaren anser att misstankegraden ska höjas till sannolika skäl, något som i skrivande stund ännu inte skett. Rima nekar fortsatt till brott.
Frågan som ingen ännu kan besvara är varför fyra anställda på ett svenskt barnsjukhus plötsligt blev svårt sjuka under hösten 2025. Var det avsiktligt – och i så fall varför?
Ingen vet mer än att en kvinna sitter häktad, medan en avdelning håller andan och ett helt land väntar på analysresultat som kan avgöra vilket av de möjliga narrativen som till slut blir sanning.
Debatten har ljudit högt i dom sociala medierna beträffande våldtäktsdomen mot Meya, där kravet på utvisning skanderats högt av varje feminist och dess anhängare.
Med tanke på den initialt friande domen så bestämde jag mig för att sätta mig in i fallet, varpå jag läst bägge domarna samt hela förundersökningen, vilket går att ta del av i sin helhet i slutet av inlägget. Jag vet av egen erfarenhet att tingsrätternas domar äro mer sanningsenliga gentemot dom faktiska omständigheterna än hovrättens utslag. Därav så kan man ställa sig frågan – blev Meya våldtagen, eller var det ett litet finger som slank in i troslinningen? Man kan i vart fall konstatera att denna våldtäkt skiljer sig något ifrån dom traditionella våldtäkterna där förövaren brutalt förgriper sig på offret, vilket inte skedde i detta fall.
Meya berättar i förhör att denne pratade med en kompis på facetime då hon hörde en kille ropa efter henne samtidigt som denne joggade emot henne. Ett vittne dyker upp – en pappa med sitt barn som satt i rullstol, vilket förövaren hejade på genom att böja sig fram emot barnet och säga hej. Än mer märklig blir situationen då förövaren tar Meyas mobil och inleder ett facetimesamtal med dennes kompis – detta förfarande skiljer sig avsevärt ifrån dom överfallsvåldtäkterna som jag kommer att tänka på då någon säger sig blivit skändad.
Gärningsmannen heter Mohamed Yazied Hamed och är född den 4 januari 2006. Jag observerar att Mohammed är född i stenbockens tecken, vilket jag också är.
Anmälningsdatumet är den 1 september klockan 23:00 förra året, vilket rubricerades som fullbordad våldtäkt mot barn vars brott skedde på Gymnasievägen i Skellefteå. I ett vittnesförhör så beskriver ett vittne den misstänkta gärningsmannen som blyg och genuin – han verkar enkel – en kille som aldrig skulle hålla på med hasch eller något. Yazied greps 2024-09-06 klockan 12:49 och anhölls samma dag klockan 15:10, varefter häktningen skedde två dagar senare i Skellefteå tingsrätt.
I huvudanmälan står det att en patrull beordrades att åka till en adress i Skellefteå med anledning av en misstänkt våldtäkt som skall ha skett vid en gångtunnel till Willys. Under rubriken ”brott” står det att en okänd person misstänkts för fullbordat våldtäkt genom att ha genomfört ett vaginalt samlag eller en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag. Offret har inte deltagit frivilligt. Gärningen begicks således med uppsåt.
Personligen så kan jag inte förstå hur en kränkning kan bli så allvarlig att denne skall jämföras med ett samlag som enligt mitt förmenande är en fullbordad penetration, vilket inte skett i detta fall – så vida man inte skall inräkna de lilla fingret som sägs ha slunkit in.
Under rubriken ”händelse” i samma anmälan så går det att läsa att när Meya var gåendes på väg hem från jobbet vid klockan 20:30, längs gång – och cykelbanan vid Gymnasievägen/Anderstorpsleden så kom där en okänd man fram till henne. Mannen började ta kontakt med Meya genom att prata. Därefter så tog han hennes mobil som var aktiv i ett facetime-samtal, och började sedan utöva fysiska handlingar på henne. Han började med att ta och klämma på hennes rumpa, för att därefter ta tag i henne och dra hennes huvud mot honom, varpå han tryckte ner sin tunga i hennes mun 3-4 gånger. Han tog även på hennes bröst. gärningsmannen har sedan tagit sin hand och fört den innanför hennes byxor och ner innanför hennes trosor. Mannen höll fast Meya under hela förloppet. Hon sa nej och försökte ta sig loss med ord och handling, men var oförmögen att slita sig. Meya fick då panik och sprang ifrån platsen. Mannen stod då kvar och tog sig själv på könet.
Enligt huvudanmälan så skedde således ingen regelrätt penetration. Samma dag som anmälningsdagen så hölls ett målsägandeförhör i bostaden, vilket påbörjades klockan 21:36, och varade 28 minuter. Närvarande var mor och far. Meya säger då i förhöret att hon bar ganska mjuka byxor på vilket förövaren kunde tränga igenom dessa och förbi troskanten i cirka 10 – 15 sekunder varefter hon fick panik och höjde rösten och sa nej. Gärningspersonen släppte till slut henne, vilket medförda i att Meya kunde lämna platsen.
Klockan 23:17 samma dag så hålls ett nytt men kort målsägandeförhör – ett signalimentsförhör där vårdnadshavare tillsammans med sambo närvarar och godkände att förhöret spelas in. Meya berättar initialt att denne inte har några synliga skador på kroppen, vilket konstateras av utredare.
Tre dagar senare klockan 13:00 så genomgår Meya ett nytt kompletterande målsägandeförhör vilket varar i 1 timme och 15 minuter. Detta förhör innehåller mer detaljerade fakta, så som omständigheter, tider och specifika platser. Meya berättar att gärningsmannen tar hela sin hand på hennes rumpa för att därefter gräva sig ner mot hennes underliv. Utredaren vill att Meya skall beskriva mer ingående varpå hon berättar att gärningsmannen klämde tre gånger för att därefter föra sin hand neråt utanpå byxorna och stannade ungefär några centimeter från underlivet. På frågan om hur länge detta pågick så svarade Meya ”en kort stund, ungefär 20 sekunder” I denna beskrivning så hamnade således inte fingret innanför troslinningen.
Förhöret innehåller även ett avsnitt som handlar om att gärningsmannen för sin hand under tröja och BH på vilket han under 10 sekunders tid klämmer Meyas högra bröst fyra gånger. Därefter så tar gärningsmannen tag i Meyas bakhuvud och håller fast det ganska löst, medan Meya försökte trycka undan honom. Gärningsmannen stoppar därefter in dennes tunga tre gånger i Majas mun och rör runt i cirka 10 sekunder varefter andra gånger i 8 medan finalen varade i cirka 15 sekunder. Mellan dessa gånger så kunde det gå i någon minut mellan den första och tredje gången.
Under rubriken ”gärningsmannen stoppar handen innanför målsägares byxor och trosor” berättar Meya om att gärningsmannen håller dennes hand om sin hand. Hon försökte gå men lyckas inte eftersom förövaren drog henne tillbaka. Därefter så stoppade han ner sin högra hand i hennes byxor och i dennes trosor. Han hade fingrarna mellan hennes blygdläppar och gnuggade i cirka 15 sekunder. Sedan drar han fingrarna längre ner i hennes trosor och för upp ett par tre fingrar i hennes underliv för att föra dessa ut och in, vilket varade i cirka 7 sekunder. Maja berättar att hon tog sig loss varpå hon kunde ”gå” därifrån. Gärningsmannen ”stod” kvar med raka ben och tog på sitt eget kön, ”Han försökte inte att följa efter”.
Den 6 september klockan 11:58 så ringer Meya till polisen och uppger att hon befinner sig på skolan och att hon där sett en kille som hon är ”väldigt” säker på är förövaren. Meya uppger att hon skulle ha sett honom 11:08 och vid 11:32, vilket bland annat skedde i anslutning till biljardborden varpå hon tror att han är en elev på skolan. Det har tagits bilder på gärningsmannen som sedan skickas över till polisen.
Polisen beger sig då till skolan för att identifiera och eventuellt frihetsberöva den misstänkte. Innan identifieringen har skett så ser polisen den misstänkte inne på skolan, han känns igen från fotot som Meya skickat. Den misstänkte konfronteras, han identifieras som Yazied Mohamed. Yazied har sina bluetooth-hörlurar i öronen och håller på att plocka med sin telefon, varpå den tas i beslag. Yazied får sedan följa med patrullen i en omålad polisbil, vars förfarande syftar till att ta extra hänsyn till den misstänktes låga ålder och integritet. Omhändertagandet går således lugnt till och Yazied får vänta i ett förhörsrum tills dess en tolk kan kontaktas till förhör.
Den 6 september klockan 20:14 förra året så hålls det ånyo ett målsägarförhör, vilket sker i 28 minuter via telefon. Syftet är att utröna hur Meya identifierade gärningsmannen. Meya berättar att hon precis hade slutat lektionen. Klockan var då cirka 11:10 då hon såg gärningsmannen tillsammans med en kompis. Meya säger då till sin kompis att hon kände igen honom men tänkte först att hon såg i syne. Hon gick sedan vidare till matsalen och åt lunch tillsammans med några klasskompisar. Meya och dennes kompis gick sedan tillbaka för att se om det verkligen var förövaren, men denne var inte kvar. De satte sig då för att vänta, varpå han efter en stund återvände tillsammans med ett par kompisar. Vid de tillfället så känner Meya igen honom – hon känner igen hans ansikte och leende samt sättet hur han förde sig. Meya fick då panikkänslor och började darra och gick därifrån direkt. Hennes vän tog då en bild på honom och skickade den till Meya.
Meya berättade i ett tidigare polisförhör om hur hon haft ett facetimesamtal med hennes vän som då såg gärningsmannen. Därav så skickade Maya bilden till vännen som då kunde konstatera att detta var rätt person, vilket ledde till att Meya kontaktade polisen och förklarade att hon sett gärningsmannen.
Den 6 september förra året så hålls det första förhöret med den misstänkte Mohamed Yazied Hamed vilket hålls i 17 minuter. Yazied delges inledningsvis om misstankarna där han genomfört en sexuell handling, jämförlig med samlag med Meya som inte deltog frivilligt, vars gärning begicks med uppsåt. Yazied godtar att förhöret hålls utan försvarare och accepterar den rätten förordnar. Innan förhöret påbörjas så upplyses Yazied om sina rättigheter varpå förhörsledaren frågar om denne förnekar eller erkänner brott? Yazied förnekar inte gärningen varpå han förklarar att denne hade druckit och pratat med folk varefter han cyklat hem. På vägen hem så ramlade han och han pratade med en flicka, man han säger att han inte våldtog henne.
Dagen efter så var det ånyo dags för ett nytt förhör med den misstänkte Yazied vilket varade endast en kvart. Tolken sa sig nämligen inte förstå dialekten som den misstänkte pratar, varefter tolken inte vill översätta då denne är osäker på vad Yazied menar. Förhörsledaren och försvararen kommer då överens om att tolken ska bytas ut till en som pratar arabiska/tigrinja, varpå förhöret avslutades.
Några timmar senare samma dag så hölls ett nytt förhör som inledes med att Yazied och tolken tillfrågades om dessa förstod varandra bra, på vilket bägge svarade, att så vore fallet. På vidare frågor från förhörsledaren så säger sig Yazied ha sett Meya, men kommer inte ihåg något annat. På frågan om denne har några minnesbilder utifrån dom beskrivna misstankarna så säger sig Yazied inte ha detta, men att denne nekar till det beskrivna påståendet. Den misstänkte tillstår dock att denne återfår vissa minnesbilder efter det att polisen berättat om händelsen.
Yazied berättar om att denne går till skolan och att han jobbar tre dagar vissa veckor och två dagar andra veckor. Däremellan så kan dom ringa för att kalla in honom extra, men att han vanligtvis får månadsschema. Yazied ombeds att berätta om dennes stödboende varpå han berättar att det är ett plus 18 boende där det finns stödpersoner. På frågan om vad Yazied tänkte då denne fick vetskap om att han var misstänkt för våldtäkt så svarade Yazied att denne blev jätterädd. Han förnekar dock inte gärningen men han kan inte dra sig till minnes till att de inträffat. Yazied menar på att denne inte gör något sådant – han menar på att hans hjärna inte kan accepterar påståendet.
Efter sju minuters paus så tillfrågas advokaten om denne har något att säga. Advokaten återupprepar misstankarna, vilket Yazied ånyo ombeds att utveckla. Yazied förklarar att denne inte går på tjejer – därav så kan han inte lastas för gärningen. Han återupprepar om att hans hjärna inte kan acceptera den nu rådande situationen. Yazied berättar om att denne lärt sig i skolan att våldtäkt är allvarligt och att denne vet konsekvenserna. Han berättar vidare om att det är först här i Sverige som han har tjejkompisar – han har systrar i Eritrea varpå han innehar en uppfostran om hur man skall bete sig mot tjejer. Yazied påtalar om att denne är en blyg kille som har bra killkompisar i Eritrea.
Den 13 september så var det åter dags för ett nytt förhör med den tilltalade, vilket hålls via videolänk och pågick i nästan två timmar. Yazied uppmanades att berätta vad han gjorde den 1 september, på vilket han berättar att denne var på jobbet för att sedan komma till stan. Han träffade en kompis – dom var på stan i några timmar för att sedan gå hem. Han kom dock inte in, varpå han drev runt i city. Han ramlade många gånger – och det var då som han träffade Meya. Yazied träffade även en man från Somalia som bad denne att gå hem då han inte såg ut att må så bra.
Den 3 oktober så inleddes ett nytt förhör som hölls på häktet i Umeå och varade i två och en halv timme där förhörsledaren till stora delar tjatar om Yazieds berusningsnivå.
Efter att läst igenom hela förundersökningen så kan jag bara konstatera att Yazied är en yngling som inte är helt tillräknelig. Han bor på ett plus 18 boende där det finnes stödpersoner att tillgå. Han tycks sköta såväl skola som arbete väl, samtidigt som han besitter en förståelse om vad som är rätt, och fel. Yazied har dock en låg medvetenhet då det kommer till mängden av sitt alkoholintag – men det är han å´ andra sidan inte ensam yngling om att inneha. Om inte Yazied varit stupfull så hade förmodligen inte denna fadäs inträffat.
När det gäller ansvarsförhållandet och straffmätningen så är jag benägen och tillstå om att handlingen strider mot allt sunt förnuft. Att man är redlös rättfärdigar inte på något vis Yazieds handlande – det finns således inga förmildrande omständigheter till att förgripa sig på Meya, men man kan också ställa sig frågan om Yazied är den skyldige. Meya har ju trots allt varit väldigt vag i dennes berättelse samtidigt som man inte kunnat finna någon form av teknisk bevisning som, exempelvis dna, vilket även tingsrätten påpekar. Här nedan så kommer ett kort sammandrag ur tingsrättens friande – samt hovrättens, fällande dom. Bägge domarna återfinns i sin helhet längst ner av inlägget.
Varför ogillade tingsrätten åtalet mot Yazied?
Tingsrätten ansåg inte att det var ställt utom rimligt tvivel att Yazied Mohamed var gärningspersonen, trots att man bedömde att målsäganden faktiskt utsatts för den sexuella handling hon beskrivit. Skälen till att Yazied frikändes handlar alltså inte om vad som hänt – utan om identifikationen av gärningsmannen.
Nedan följer tingsrättens huvudsakliga skäl.
Brister och osäkerheter i identifikationen
1.1. Målsägandens ursprungliga signalement stämde inte med Yazieds klädsel
I förhör strax efter händelsen uppgav målsäganden att gärningspersonen bar:
svart jacka
svarta jeans
På övervakningsbilder från kvällen syns Yazied bära:
svart tröja med tryck, ingen jacka
ljusa jeans
Målsäganden ändrade senare sin berättelse, men tingsrätten fäste stor vikt vid de första uppgifterna, eftersom de lämnades när minnet var färskast.
Detta ansågs skapa betydande tvekan.
Risk för felaktig igenkänning
2.1. Målsäganden och vittnet NN3 kan omedvetet ha påverkat varandra
Båda hade varit i kontakt direkt efter händelsen, och NN3 hade sett delar av händelsen via videosamtal. Tingsrätten ansåg att de kan ha förstärkt varandras uppfattning, även om den i grunden varit fel.
2.2. Möjlig förväxling (”felkälla”)
Försvaret invände – och tingsrätten beaktade – risken att målsäganden:
såg Yazied i skolmiljö några dagar senare
omedvetet kände igen honom därifrån snarare än från gärningen
Sådana felkällor är välkända i forskning om vittnespsykologi.
2.3. Målsäganden pekade inte ut Yazied vid fotokonfrontationen
Det talade mot en säker identifikation.
Platsdata räckte inte för att bevisa skuld
Platsdata visade att:
Yazied befann sig vid brottsplatsen tidsmässigt nära gärningen
Han själv medgav att han pratade med en tjej där
Men:
Han påstod att det var en annan tjej, inte målsäganden
Tingsrätten ansåg att detta inte kunde uteslutas
Alltså: platsdata gav starkt stöd för att han var där – men inte för vem han mötte.
Avsaknad av teknisk bevisning
DNA-analysen visade:
inga DNA-spår av Yazied på målsägandens kläder eller kropp
hans nagelskrap innehöll endast hans eget DNA
målsägandens handtopsning innehöll DNA från henne själv samt en icke utvärderbar mindre andel från någon annan
NFC förklarade att avsaknad av DNA inte bevisar att något inte hänt, men bevisningen hjälpte inte åklagaren i identifikationsfrågan.
Tingsrätten ansåg att andra förklaringar inte kunde uteslutas
För fällande dom måste alla rimliga alternativa förklaringar uteslutas. Tingsrätten pekade särskilt på tre möjliga alternativ:
Att Yazied mötte en annan tjej vid gångtunneln – vilket stämmer med hans egen berättelse.
Att målsäganden och NN3 av misstag identifierat fel person.
Att felaktiga uppgifter om klädseln tydde på att gärningsmannen inte var Yazied.
Eftersom dessa alternativ inte kunde avfärdas, kunde man heller inte slå fast att Yazied var gärningspersonen.
Slutsats
Tingsrätten ansåg följande:
Målsäganden har utsatts för en sexuell handling som motsvarar gärningsbeskrivningen.
Men bevisningen räcker inte för att binda Yazied till gärningen.
Därför frikändes han och utvisningsyrkandet samt skadeståndet avslogs.
Här är en kort och tydlig sammanfattning av varför hovrätten – till skillnad från tingsrätten – dömde Yazied Mohamed, samt varför hovrätten ansåg att han inte kunde utvisas:
Hovrätten gjorde en annan bevisvärdering än tingsrätten.
Hovrätten resonerade annorlunda. Enligt hovrätten visade den samlade bevisningen, oberoende av varandra, att Yazied var gärningsmannen. Bland annat lyfte hovrätten fram:
Platsdata – Yazieds mobiltelefon placerade honom på brottsplatsen vid rätt tidpunkt
Målsägandens utpekande i hovrätten – hovrätten bedömde detta som tillförlitligt
Att målsäganden beskrivit detaljer (platsen där cykeln låg m.m.) som stämde exakt med Yazieds egna uppgifter från förhör
Att Yazieds uppgifter inte var tillförlitliga, bland annat då han påstod sig vara så berusad att han inte mindes att han arbetade senare – något som motbevisades genom tjänstgöringslistor
Hovrätten konstaterade att inget enskilt bevis var avgörande, men alla bevis tillsammans gjorde det uteslutet att alla dessa omständigheter skulle föreligga om inte han voro gärningsmannen .
Därför fann hovrätten att skuld var ställd utom rimligt tvivel och dömde honom för våldtäkt.
Varför hovrätten ansåg att Yazied inte kunde utvisas
Hovrätten prövade utvisningsfrågan enligt 8 a kap. 4 § utlänningslagen. Eftersom Yazied har flyktingstatus krävs två saker för utvisning:
Att brottet är ett ”synnerligen grovt brott”, och
Att det skulle innebära allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta honom stanna.
Hovrätten konstaterade:
Straffet (3 års fängelse) är under den nivå som i praxis normalt krävs för att ett brott ska räknas som synnerligen grovt – ofta krävs ”mångåriga fängelsestraff”
Även om våldtäkt kan vara ett synnerligen grovt brott enligt vissa avgöranden, ska en individuell helhetsbedömning göras
I detta fall ansåg hovrätten att gärningen inte hade den karaktär och varaktighet som krävs för att nå upp till nivån ”synnerligen grovt brott”
Yazied förekom inte tidigare i belastningsregistret och ansågs inte utgöra en sådan fara för allmän ordning att utvisning kunde bli aktuell
Eftersom båda rekvisiten måste vara uppfyllda för att en flykting ska kunna utvisas, vilket de förstnämnda inte var så avslog hovrätten utvisningsyrkandet.
Kort sammanfattning
Hovrätten dömde Yazied eftersom den ansåg att bevisningen sammantaget med mycket hög styrka pekade ut honom som gärningsman.
Hovrätten avslog utvisning eftersom brottet inte bedömdes som ”synnerligen grovt” enligt utlänningslagen, vilket är ett absolut krav för att en person med flyktingstatus ens skall kunna utvisas.
När det gäller Meyas förtvivlan och skrik om högre straff så tycker jag att hon belönats rikligt. Yazied har fått tre års fängelse på vaga grunder, samtidigt som han dömts till att betala henne 240.000 kronor i skadestånd där 15.000 kronor avser sveda och verk medans resten åsyftar kränkningen. Icke att förglömma är den mediala publiciteten där en hel nation stämt in i kören om utvisning vilket även nått den amerikanska kontinenten.
Hade jag dömt i målet så hade Yazied fått samhällstjänst i kombination med ett års övervakning. När det gäller dom ekonomiska spörsmål så hade Meya fått ersättning utifrån Yazieds ekonomiska förutsättningar och vad beträffande utvisningen så hade den likt domstolsväsendets bedömning, avslagits – sedan får Trumpen och Musken säga vad dom vill.
Kommer någon ihåg nedanstående profetia från 1968, vilket utspelade sig i Norge?
År 1968 kom en 90 årig gammal kvinna till den välkända norske pingstpredikanten och teologen Emanuel Minos, född 1925 som verkade fram till sin död 2014, varpå denne erhöll ett profetiskt budskap – kvinnan hade sett en syn om vad som kommer att ske innan det tredje världskriget bryter ut, och även lite om tiden därefter. Emanuel skrev ner hela profetian på en lapp och kvinnan bad honom att läsa upp förutsägelsen offentligt när Gud manar till detta – men när han kom hem tänkte han att: ”Det här kan jag inte läsa upp i någon offentlig församling, det är alldeles för radikalt”. Så lappen blev liggandes i en byrålåda fram till 1993, då han hittade den när han städade på vinden. Han läste profetian och häpnade då stora delar av profetian redan hade gått i uppfyllelse.
För alla profetior som inte är bibliska gäller:
Förakta inte profetior utan pröva allt och behåll det som är gott.(Första Thessalonikerbrevet 5:20-21)
När det gäller den här profetian behöver den alltså prövas och granskas, men den ska inte på förhand föraktas då mycket av den gudomliga uppenbarelsen redan gått i uppfyllelse, varpå det kan vara värd att ta del och begrunda innehållet.
Här är den norska profetian, indelad i fyra olika delar.
Fred och nedrustning Jag fick se världen som en karta som blev upprullad framför mig. Jag såg Europa – land efter land. Jag såg Skandinavien och jag såg Norge. Jag såg vissa saker som skulle ske strax innan Jesus kommer tillbaka (och församlingens tid är slut) och strax innan den stora olyckan bryter lös över människorna. En olycka som vi aldrig tidigare har upplevt maken till.
Innan Jesus kommer tillbaka och det tredje världskriget bryter lös, blir det en tid med avspänning som vi aldrig förr har haft. Det blir fred, och freden kommer att vara länge. Under den fredsperioden blir det avrustning i många länder. Det tredje världskriget kommer att starta på ett sätt som ingen hade väntat och från ett oväntat håll, och vi är lika oförberedda som vi var 9 april 1940.”
Ljumhet och avfall i kristenheten. Jag såg att det kommer en ytlighet utan motstycke bland kristna. Ett avfall från sann och levande kristendom. De kristna kommer inte att vara öppna för rannsakande i förkunnelsetiden före Jesu återkomst. De kommer inte att lyssna om synd och nåd, lag och evangelium, bot och bättring. I stället kommer en annan slags förkunnelse, en slags lyckokristendom. Det gäller att bli framgångsrik och nå fram. Det handlar om materiella saker, på ett sätt Gud aldrig hade lovat. Kyrkor, frikyrkor och bönehus blir mer och mer tomma. I stället för en förkunnelse om att ta sitt kors och följa Jesus, blir det underhållning, konst och kultur, där det skulle vara väckelse, nöd och omvändelsemöten. Detta kommer att ske i stor utsträckning strax innan Jesus kommer tillbaka och olyckan bryter lös över oss.”
Den 28 maj 2015 så publicerade Svenska kyrkan i Örebro följande inlägg på sin Facebooksida:
Att alla är lika mycket värda och lika älskade kan sägas på många sätt – till exempel så här. Kolla in Örebro pastorats nyinköpta regnbågsmatta, som just nu ligger i S:t Nicolai kyrka. Gud välsignar dig.
Man kan bara ställa sig frågan – vad har gud med detta spektakel att göra?
Moralupplösning i samhället Det blir en moralupplösning som vi inte har sett maken till. Folk kommer att leva som gifta utan att vara gifta. Det blir stor orenhet före äktenskapet och det blir mycket otrohet i äktenskapen. Ja, också i de kristna äktenskapen gör sig otroheten gällande och blir upplösta. Även perversa synder som osedlighet mot naturen börjar att utbredas och detta förhållningsätt blir till och med godtagna i kristna kretsar.
Strax innan Jesus kommer tillbaka kommer det att visas TV-program som vi aldrig tidigare har upplevt. TV kommer att bli fylld av ett våld så hemskt att det kommer att lära folk att mörda och ta kål på varandra, och det blir otryggt att gå på gatorna.
Folk kommer att ta efter det de ser och det kommer inte att bara finnas ett utbud på TV, utan massor av utbud. Det kommer att bli precis som vi har det på radion. Vi kommer att kunna skruva in det ena programmet efter det andra, och det kommer att vara fyllt av våld och folk som kommer att ha detta likt underhållning. De värsta tänkbara scenerna av mord och våld mot varandra kommer att visas och detta kommer att sprida sig i samhället.
Det kommer även att visas samlagsscener. De mest intima saker som sker i ett äktenskap kommer att visas i rutan, vilket har och kommer att ske i allt större utsträckning. Lagar som vi nu har kommer att brytas ner och det mest osedliga kommer att visas mitt framför våra ögon.
Invandring och det tredje världskriget. Folk från fattiga länder kommer att strömma in i Europa. De kommer också till Skandinavien. Folk kommer att ogilla att dessa är här och kommer att vara hårda mot dem. Detta folk kommer mer och mer att bli behandlade som judarna blev innan kriget. Då är måttet för våra synder uppnått. Detta kommer att ske strax före Jesu återkomst – och det tredje världskriget bryter lös.
Kriget börjar först som en liten konflikt – en obetydlig konflikt, men den slutar inte. Den tilltar och breder ut sig, och utvecklas till ett stort krig.
Mot slutet av det stora kriget blir fruktansvärda vapen tagna i bruk – bland annat atomvapen. Luft, jord och vatten blir förgiftat och ödelagt. Luften kommer att bli så förorenad att det är omöjligt att andas in, och det kommer att drabba flera kontinenter, Amerika, Europa, Japan, Australien – samtliga av dessa rika länder blir drabbade.
Vattnet kommer att förstöras och vi kan inte bruka jorden. Resultatet blir att en liten rest blir kvar. Dom personer som finns kvar i de rika länderna kommer att försöka fly till de fattigaste länderna, som inte äro skadade, men de kommer att behandla oss som vi har behandlat dem och inte vara så villiga att ta emot oss.
Dessa ord är väl värt att betänka – speciellt bland dem som önska stötta Ukraina med mer soldater och vapen.
developer 
Försäkringshassan 
Jon Ehrsson 
