En liten skildring om en misstänkt förgiftning där en kvinna nu sitter häktad, vilket resulterat i att en avdelning befinner sig i chock

De drabbade beskrev insjuknandet som en inledande värmevåg genom kroppen. Därnäst kom skakningarna och ett blodtryck som skenade hejdlöst, där hjärtat dunkade så hårt att revbenen nästintill vibrerade. Fyra anställda på Akademiska barnsjukhuset i Uppsala insjuknade med liknande symtom under en tiodagarsperiod i slutet av oktober och början av november 2025. Alla tvingades uppsöka vård, några behövde intensivvård – och när läkarna inte fann någon naturlig förklaring förstod sjukvården snabbt att något var fel.

Misstankarna växte – var det en miljöfaktor? En teknisk brist – maten, luften eller vattnet? Ingen visste, men när allt hade kontrollerats och inget av det stämde kvarstod bara en möjlighet – nämligen att någon hade orsakat det hela. Detta resulterade i att polisen öppnade en förundersökning om misstänkta förgiftningar. Tryggheten på en av landets största barnkliniker ersattes av oro, misstänksamhet och frågor som ingen kunde besvara.

Några veckor senare hade utredningsarbetet kommit så långt att polisen tog sig friheten att kliva in i ett chefsrum på Akademiska barnsjukhuset i Uppsala och gripa den anställda – Rima Gharapetian – då hon satt i ett möte. Samtliga handlingar går att ta del av i sin helhet via nedanstående länkar.

För att förstå människan bakom rubrikerna behöver man förstå familjehistorien, som spänner sig över decennier, varpå man bör gå längre tillbaka i tiden än den dag då polisen satte handbojor på henne.

Rima Gharapetian föddes den 7 maj 1963 i Teheran, mitt i en tid då Iran var på väg mot politisk omvälvning. Hon växte upp i en stor familj, utbildade sig och gifte sig ung med Seroj Abramian, född 1954. Paret vigdes den 25 januari 1980, ett äktenskap som skulle följa dem genom migration, etablering och tragedier.

Den 21 januari 1988 anlände Rima till Sverige – ett land där hon senare skulle få medborgarskap, vilket inföll den 6 november tio år senare. Här byggde familjen vidare. De fick tre barn: Alina Abramian, född den 21 mars 1981, som tragiskt nog den 4 maj detta år avled, 44 år gammal. Sonen Alen Abramian föddes den 15 september 1987, medan den yngsta dottern, Anni Abramian, föddes den 19 april 1992.

På Herrhagens Byväg 151 i Uppsala har Rima Gharapetian sin hemvist – en adress som senare skulle bli utgångspunkten för polisens gripande. Under 2024 hade hon en taxerad inkomst på 591 800 kronor, vilket får anses vara en normal inkomst för en erfaren vårdanställd. Denna tycks dock inte ha täckt hennes levnadsomkostnader, då det i belastningsregistret syns tre domar avseende ringa stöld, begångna mellan 2020 och 2022.

Rima Gharapetian har således inga våldsbrott eller liknande i sitt register som antyder något av det slag hon nu misstänks för. Det finns dock uppgifter som tyder på att hon på de sociala medierna gett uttryck för vaccin- och läkemedelskritiska åsikter, samt att hon arbetat nära målsägarna under längre tid. Det finns även upplysningar om att hon initialt nekade till en försvarare, men senare godtog den som tilldelades henne.

Allt detta sammanfaller med bilden av en dysfunktionell men erfaren vårdanställd som plötsligt befinner sig i centrum för en av Sveriges mest uppmärksammade vårdskandaler.

De första symtomen och de första fallen infann sig den 25 oktober. En anställd på barnsjukhuset kände plötsligt hur kroppen reagerade kraftigt. Kollegorna blev oroliga – och efter ytterligare fall den 29 oktober och 3 november började man dra paralleller man helst hade sluppit.

Alla fyra anställda beskrev liknande symtom:

kraftiga värmekänningar
skakningar
högt blodtryck
ett hjärta som rusar iväg
kritiskt låga kaliumvärden

Enligt uppgifter misstänkte polisen att deras vattenflaskor hade spetsats med extremt höga halter koffeinpulver. Detta är inget åklagaren offentligt kommenterat, men uppgiften spreds snabbt bland både personal och allmänhet. Detta ledde till att polisen tog över utredningen, varpå misstankarna började riktas åt ett håll som ingen på avdelningen hade förväntat sig.

Bland personalen fanns en kvinna i 60-årsåldern – Rima Gharapetian – som arbetat tillsammans med de drabbade. Enligt åklagaren Emma Häggström arbetade hon på samma avdelning som målsägarna, en uppgift som också framkommer i handlingar som presenterats i rätten.

Medarbetarna visste att utredningen riktades mot någon internt, vilket skapade stor oro.
”Det finns en misstänksamhet. Det hade du och jag också känt”, sade Sunita Memetovic, som är målsägandebiträde för ett av offren. Förtroendet på arbetsplatsen började därmed erodera.

Fredagen den 5 december 2025, klockan 14.40, briserade allt då åklagaren beslutade att anhålla Rima Gharapetian i hennes frånvaro. Hon befann sig då på sjukhuset när polisen klockan 15.21 klev in i ett chefsrum och grep henne. Enligt uppgifter hade hon suttit i ett möte när polisen kom.

Hon fördes omedelbart till arresten i Uppsala där hon delgavs misstanke och förhördes. I sedvanlig ordning förnekade hon brott. Misstankegraden var vid denna tidpunkt den lägre – skälig misstanke för försök till mord.

Helgen mellan gripandet och häktningsframställan blev intensiv. Polisen höll ytterligare förhör medan forensiker arbetade med analyser. Åklagaren nämnde vid flera tillfällen att viktiga resultat inväntades, varefter misstankarna kunde komma att skärpas.

Samtidigt skedde de juridiska förberedelserna:

begäran om offentlig försvarare inkom den 5 december
advokat Stefan Wallin förordnades
substitutionsförordnande utfärdades den 7 december för advokat Christer Söderberg

Måndagen den 8 december klockan 15.02 inleddes häktningsförhandlingen i Uppsala tingsrätt, delvis bakom lyckta dörrar. Förhandlingen pågick till klockan 15.40.

Efter överläggning fattades följande beslut:

Rima Gharapetian häktas som skäligen misstänkt – inte på sannolika skäl.
Brottsrubriceringen ändras till fyra fall av grov misshandel.
Rima åläggs omfattande restriktioner: inga besök, ingen media, ingen gemensamhet med andra intagna samt begränsad kommunikation.

Tingsrätten motiverade beslutet med risk för undanröjande av bevis och fortsatt brottslighet. Utredningen ansågs befinna sig i ett känsligt skede, varför det bedömdes vara av synnerlig vikt att hon hölls frihetsberövad.

Dagen efter tingsrättens beslut överklagade försvaret till Svea hovrätt. Enligt hennes advokat var Rima både ledsen och bestört, men hovrätten gick på tingsrättens linje och beslutade att häktningen skulle kvarstå.

Det är ingen överdrift att påstå att Akademiska sjukhuset i Uppsala nu är en arbetsplats i upplösning. För de anställda på barnavdelningen har fallet fått långvariga konsekvenser. En av de drabbade har ännu inte orkat återvända till arbetet. På avdelningen har ordningsvakter införts och dörrar hålls stängda. Säkerhetsrutiner har stramats åt. Kollegor vittnar om bestörtning.

Akademiska sjukhuset i Uppsala var deras arbetsplats – deras vardag. Nu är det en brottsplats.

Polisutredningen pågår fortfarande. Åklagaren har meddelat att ytterligare förhör, analyser och tekniska undersökningar återstår. Avgörande laboratoriebesked inväntas. Tingsrätten har beslutat att en ny häktningsförhandling ska hållas om – eller när – åklagaren anser att misstankegraden ska höjas till sannolika skäl, något som i skrivande stund ännu inte skett. Rima nekar fortsatt till brott.

Frågan som ingen ännu kan besvara är varför fyra anställda på ett svenskt barnsjukhus plötsligt blev svårt sjuka under hösten 2025. Var det avsiktligt – och i så fall varför?

Ingen vet mer än att en kvinna sitter häktad, medan en avdelning håller andan och ett helt land väntar på analysresultat som kan avgöra vilket av de möjliga narrativen som till slut blir sanning.