Den påtända brevlådsmarodören Marina Eringstad

Klockan 04:15 dagen till ära så slog Marina Eringstad till på Konstmästaregatan 6 i Kopparberg genom att förgripa sig på några brevlådor som hon slet ner från väggen samtidigt som hennes barn lämnades ensamma hemma åt sitt öde. Hon kom färdades tjoandes på en cykel tillsammans med en följeslagare som beskådade utfallet en bit bort. Det råder ingen tvekan om att slynan var full och påtänd. Hon säger sig vara en god mor till sin avkomma, vars yngel måste utstå mycket möda och stort besvär. Barnen bereds tyvärr inte tillfället att välja sina fäder och mödrar – dessa blir dom beklagligt nog påtvingade vilket bottnar i att det inte finns en fungerande steriliseringslag. Marina Eringstads Facebookvänner som förmodligen i vanlig ordning urskuldar även detta tilltag – vilket motsvarar deras minimala förstånd.

När jag i februari månad förevisade lägenheten för Marina Eringstad så beklagade hon sig över hur misshandlad hon blivit av sin tidigare exman, varpå man kände sympati för henne. Det är inte första gången som man tvingats lyssna på likartade snyfthistorier, varpå man känt ett tvång till att vara dom arma kvinnorna behjälpliga – men är det något som Marina Eringstad hava lärt mig så är det just att berättelserna är framställningar som oftast saknar grund. Kvinnor som säger sig ha blivit misshandlade av onda män är oftast dramatiska madammer som stundtals förtjänar en hurring, eller två. Hade jag levt ihop med en Marina så hade det förmodligen varit ett under om vederbörande idag hade varit ovan jord – en hemskare människa går icke att finna, och beträffande dagens utspel så lär denna historia fortlöpa påhejandes av dom lågbegåvade Facebooksvännerna.