Jörgen Edvard Torkild Sörensen har den 6:e mars erhållit en tillrättavisning, vilket slutligen resulterade i tre års fängelse beträffande dennes snippkleptomani. Tingsrättens dagboksblad och samtliga domar går att ta del av i slutet på denna skrivelse.

Många äro dom medborgare som anser att Hovrätten för västra Sverige nu skipat rättvisa beträffande Snippa-målet då dessa utdömde en dom om tre års fängelse för våldtäkt mot barn, vilket är den ursprungliga påföljd som Halmstads tingsrätt så tidigt som den 26:e september förra året utdömde. Den tilltalade skall i enlighet med tingsrättens beslut erlägga ett skadestånd om 140.000 kronor.

Hovrätten menar nu att den tioåriga flickans berättelse är trovärdig och sammanhållen och det finns gott om stödbevisning i form av personer som vittnar om hur dåligt barnet började må efter mötet med Jörgen Sörensen. Det hjälpte således föga att mannens försvar försökte påvisa via en docka att Jörgen Sörensen var för klen för att lyfta flickan på de sätt som åklagaren påvisat – försvarets föreställning blevo endast patetisk. Än mer löjeväckande blev det då Jörgen Sörensen inkom med ett intyg som skulle visa att hans hälsa inte medgav de gärningar han misstänkts för att ha begått. Åklagaren bad därför rätten om mer tid för att utreda påståendet, vilket avvisades. Mannen döms för två våldtäkter, vilket grundar sig i att han vid två tillfällen penetrerat målsägarens snippa. Det verkar således som att Hovrätten efter den tidigare friande domen nu tagit till sig de facto om att ”snippa” är en synonym till vagina vilket dom uppenbarligen inte förstod trots att dessa tidigare konfronterade ordvalet i dom litterära verk som domstolen har till buds.

Personligen så kan jag tycka att det kan vara nog så besvärande att det erfordrades en folkstorm med massdemonstrationer och en reprimand från Högsta domstolen för att Hovrätten i den andra prövningen skall komma till den insikt som Tingsrätten redan kommit fram till då dessa avhandlade målet. Sveriges högsta rättsliga instans för brottmål ansåg således att Hovrätten borde gett åklagarsidan lite vägledning om alternativa rubriceringar vilket saknades i den första Hovrättsprövningen varpå det inte gick att fälla mannen för våldtäkt trots att domstolen i den friande domen ansåg att det fans tillräcklig bevis för att sexuellt övergrepp hade begåtts, vilket Jörgen Sörensen inte var åtalad för – därav den friande domen.

I ett brottmål så skall domstolen vara neutrala och opartiska och att Högsta domstolen nu ansåg att domarna under processens gång borde hintat om att åtalet bör justeras kallas i juridiska termer för materiell processledning, vilket inte är helt okontroversiellt. Här nedan så går det att ta del av den argumentation som ledde fram till att Hovrätten friade Jörgen Sörensen för våldtäkt mot barn.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Hovrätten har tagit del av bevisningen vid tingsrätten jämte en promemoria som Jörgen Sörensen åberopat. Upptagningarna av förhören med målsäganden hos Polismyndigheten och förhören vid tingsrätten har spelats upp.

Det är utrett att målsäganden, när hon var 10 år, i samband med ett besök i Frälsningsarméns lokaler i Halmstad den 13 juni 2021 följde med Jörgen Sörensen till först ett fläktrum och därefter ett rum/förråd i syfte att hjälpa honom med vaktmästarsysslor. Om vad som inträffade i dessa utrymmen har målsäganden vid två förhör under förundersökningen lämnat uppgifter som helt svarar mot åklagarens gärningspåståenden och som innebär att Jörgen Sörensen utsatte henne för sexuella övergrepp. På de skäl tingsrätten anfört kan utsagan bedömas som trovärdig. Målsägandens uppgift om att hon vid angivet tillfälle utsattes för sexuella övergrepp av Jörgen Sörensen får starkt stöd av de uppgifter som hennes mamma och mammans sambo lämnat, vilka innehåller vad målsäganden i nära anslutning till det inträffade i korta ordalag ska ha berättat för dem, men också av den promemoria som upprättades av polisen när brottsanmälan gjordes påföljande dag. Även vad Reneé Schulz Tsipouras uppgett talar för att målsäganden har utsatts för övergrepp av sexuellt slag. Hennes vittnesmål kan dock inte ges något högre bevisvärde, eftersom vittnesuppgifterna inte ger något klart besked om de avser just de åtalade gärningarna. Sammantaget har nämnda utredning sådan tyngd att den motbevisar Jörgen Sörensens version av händelseförloppet och leder till slutsatsen att åklagarens gärningspåståenden såvitt gäller objektiva brottsrekvisit är styrkta. Utredningen medger ingen annan slutsats än att Jörgen Sörensen handlade med uppsåt.

Hovrätten har alltså funnit att åklagarens påstående att Jörgen Sörensen fört sin hand innanför målsägandens shorts och trosor, hållit på hennes snippa och haft ett finger inne i snippan är styrkt. Påståendet vilar som framgått av det föregående på vad målsäganden uttryckt under polisförhör. Målsäganden har emellertid då inte förklarat närmare, vare sig i ord eller på annat sätt, vad hon avsett med ”snippan”. Inte heller någon av de förhörspersoner som enligt vad som framgått talat med henne om händelsen har sagt vad hon kan ha menat med det uttrycket. I avsaknad av besked om målsägandens uppfattning om innebörden av ordet snippa får man falla tillbaka på den betydelse ordet får anses ha i allmänt språkbruk, där det är ett vardagligt uttryck för kvinnans yttre könsorgan (se Svensk ordbok, 2021). ”Snippa” ska därmed inte förstås som synonymt med ”vagina” eller ”slida”, som i ordböcker beskrivs som ”kanal som förbinder de yttre könsorganen med livmodern”.

Målsägandens återkommande svar under polisförhören om att Jörgen Sörensen med ett finger ”kom in i snippan” kan alltså inte tas till intäkt för att han förde in fingret i hennes slida, och det gäller även när man beaktar att hon i inledningen av det första förhöret uppgav att han kom in i snippan ”typ långt inne”. Till bilden hör nämligen också att hon på fråga om hur långt fingret kom in svarade att det var svårt att förklara. Osäker- heten om målsägandens upplevelse i nämnda avseende förstärks av innehållet i den nyss nämnda promemorian från brottsanmälan, närmare bestämt uppgiften om att hon inte visste om Jörgen Sörensen ”tog in fingrar i henne”.

Det är följaktligen inte styrkt att Jörgen Sörensen har penetrerat målsägandens underliv. Vad han är överbevisad om är att han vid två tillfällen har fört in sin hand innanför målsägandens shorts och trosor samt hållit på hennes yttre könsorgan och fört in sitt finger där. Agerandet har såvitt framgått i båda fallen varit helt kortvarigt, om än att det skapat obehag hos målsäganden. Det bevisade handlandet kan inte sägas vara av sådan karaktär att det utgör sexuella handlingar som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförliga med samlag. (Om bedömningen av samlagsbegreppet m.m. i praxis, se SOU 2021:43 s. 98 f.) Åtalet för våldtäkt mot barn kan därmed inte vinna bifall. Åklagaren har inte yrkat ansvar för något annat brott. Jörgen Sörensen ska därför frikännas.

Av hovrättens bedömning i skuldfrågan följer att också skadeståndsanspråket ska ogilas.

LÄNKAR

Halmstads tingsrätt B 1944-21 Dagboksblad

Halmstads tingsrätt B 1944-21 Aktbilaga 40 Dom
Jörgen Sörensen döms till tre års fängelse för våldtäkt mot barn

Västra Hovrätt B 6074-22 Dom
Jörgen Sörensen frias för våldtäkt mot barn

Västra Hovrätt B 6983-23 Dom
Jörgen Sörensen döms ånyo till tre års fängelse för våldtäkt mot barn

Vad är en Snippa?