En gruppbild på en polisiär förrättning för två dagar sedan – se så gladlynta dom är

I förgår så hade en kvinnlig bekant finbesök i sin boning. Anledningen till visiten äro att vi hava samma hemvist. Allena låg hon där på soffan i godan ro, och surfade på telefonen då plötsligt dörrhandtaget till ytterdörren vårdslöst trycktes ner vilket förorsakade en kraftig smäll som ekade ut i hela trapphuset. In stormar ett dussintal poliser med fogdar i släptåg varpå befälhavaren för insatsen hytte med fingret och uppmanade kvinnan som precis rest sig, till att ligga kvar. Härskapet snokade runt i lägenheten, vilket dom alltid gör vid förtäckta husransakningar, samtidigt som dom ställde en massa frågor om mig. Den stackars kvinnan som kommer från de tidigare krigshärjade Bosnien har aldrig skådat något dylikt i fredstid, varpå hon ej viste vad hon skulle svara. Den dåliga atmosfären vilar för evigt tungt över sinnet på den kvinnliga bekantingen varpå en känsla om emigration infann sig snabbt.

För en tid sedan så såg jag en dokumentär på svtplay med Tom Alandh ” Kronofogden kommer – vems är skulden” vilket handlade om kronofogden Bror Carlsson, stationerad i Vimmerby där han i början av 90-talet trampade runt på sin cykel med dokumentportföljen fastspänd på pakethållaren. Det var tider då Sverige var ett humant land – en period där tjänstemän visade förståelse och medmänsklighet vilket är en avsevärd skillnad från dagens fogdar som besitter en arrogans och feghet där dom måste släpa med sig ett dussintal svin från grishuset vid sina förrättningar. Myndigheter får således rätt till att bruka tvångsåtgärder vilket dom sannerligen inte äro sena med att missbruka till max, och när makt skall statueras så råder det minsann ingen brist på coronofria svin – möjligtvis så innehar dom biverkningar från den tidigare svininfluensan.