Affärsman får straffet skärpt efter ekobrott i miljonklassen.

Så lyder rubriken i gårdagens Nerikes Allehanda och då man är en av huvudrollsinnehare så kan man bara tillstå att ens förtroende för media nu sviktar. Därav så bör följande artikel med innehållande sak- och faktafel bemötas med adekvata realiteter som väl bestyrks i den bifogade tingsrättsdomen B 4723-18, vars länk ni finner sist av inlägget – men först så skall ni få ta del av NA:s artikel skriven av reportern Stefan Hazianastasious, vilket inte helt oväntat, fått en halvsidas utrymme.

NA 2020-11-05

Förra året nystade polisen upp en stor ekobrottshärva med grova bedrägerier, svart arbetskraft, penningtvätt och målvaktsupplägg. Sju personer dömdes för den stora ekobrottshärvan i Örebro tingsrätt. Nu skärper Göra hovrätt straffet för en av huvudmännen.

Det var spanarna på ekobrottsmyndighetens underrättelsesektion som nystade upp ekobrottshärvan i miljonklassen. Genom bland annat hemlig telefonavlyssning kunde de slå fast att männen nyttjat flera bolag skoningslöst.

Männen tog över vilande bolag med god kreditvärdighet. De beställde sedan stora mängder material och tjänster som de inte betalade för. När företagen sedan var kört i botten gick männen vidare till nytt bolag. När konkurs hotade så anlitade männen målvakter som fick låna ut sina namn på de officiella handlingarna.

Dessutom så utförde Örebroarna byggjobb i Gusselby, Strängnäs, Kopparberg, Brandstorp och på andra platser. De betalade ut svarta löner och tvättade pengar i bolagen. Örebro Tingsrätt dömde två utpekade huvudmän till fängelse. En 49-årig man dömdes till tre år och tio månader för flera bokföringsbrott och grovt penningtvättbrott. Straffet för den andra huvudmannen – en 53 årig man – stannade på ett år och fyra månader. Nu skärper hovrätten straffet för den 53-åringen, eftersom de anser att han är skyldig till betydligt grövre brott än vad han dömdes för i tingsrätten.

Den 53-årige mannen dömdes i tingsrätten för flera fall av bokföringsbrott och grovt penningtvättbrott. Hovrätten konstaterar att mannen är skyldig till brotten, men även till hundra grova bedrägerier och två grova bokföringsbrott. Mannen döms nu till fängelse i tre år och sex månader. Samtidigt fastställer Göta hovrätt domarna för den andra huvudmannen. Även en 52-årig man som tvättat pengar – får sin dom fastställt av hovrätten. Mannen döms till fängelse i ett år och fyra månader. De övriga personerna som dömdes i tingsrätten har inte överklagat sina domar.

Text
Stefan Hazianastasiou

För att bemöta denna skrivandes stolle så kan jag börja med att nämna att inget av bolagen var speciellt kreditvärdiga – snarare tvärtom. Sedan så kan jag upplysa herr Hazianastasiou om att bolagets kreditvärdighet sjunker i samma stund som ärendet för styrelseändring registreras hos bolagsverket. Bolaget innehar då en rating som om det vore nyregistrerat. Stjärnreporterns andra påstående om att stora mängder av material och tjänster beställdes utan att dessa betalades, äro ett felaktigt konstaterande. När det gäller axiomet om stora mängder så kan jag först upplysa skribenten om att definitionen – stora mängder – är en begreppsförklaring som förlorar i värde beroende på den tidsspann som avses i begreppet, betydande. Den så kallade påstådda brottstiden löpte från början av 2014 till slutet av 2018 vilket innefattar fyra år. När det gäller det omfattande bedrägeripåståendet så låg det beloppsmässigt på lite drygt tre miljoner. Detta blir, utslaget över tid, 750.000 kronor årligen. Därutöver så skall det i sammanhanget nämnas att min del av inköpen uppgick till lite drygt 1,6 miljoner kronor (Dom sid: 4, 5, 6), vilket då årligen blir 400.000 kronor. Ett belopp som inte lär anses vara betydande i förhållande till den tid och omsättning för vilket rör målet.

En annan omständighet som redaktörn missat i sin grävande journalistik, är de faktum om att jag för samma period – det vill säga från 1 september 2014 till 18 september 2018 bestridit kostnader på 6.737.559 kronor (Dom sid: 37, 39, 77, 81). Därtill så tillkommer dom uppgörelser om 976.515 kronor som reglerats i år, vilket sammantaget blir 7.714.074 kronor. Detta resulterade i att jag i samband med hovrättsförhandlingen innehade ett civilrättsligt krav på 694.172 kronor, vilket dokumenterades och ingavs till hovrätten i samband med förhandlingens första dag.

Väl värt att beröra är att ingen av dom så kallade målsägarna har självmant uppfattat att de blivit utsatta för dom påstådda bedrägerierna. De flesta men långt ifrån alla har på direkt uppmaning av ekobrottsmyndigheten framställt ekonomiska krav via åklagaren, vars engagemang inte har varit att ta miste om. Ingen har heller polisanmält händelsen varav ekobrottsmyndigheten skapat brott ur tomma intet genom att på eget bevåg ringa upp samtliga leverantörer vilket tagit ansenliga resurser. När Ekobrottsmyndigheten (EBM) startades upp i slutet av 1998 så var tanken att effektivt bekämpa den allvarliga organiserade brottsligheten med bland annat internationell anknytning varpå ekobrottsbekämpningen skulle ske med en samlad specialistkompetens av ekoåklagare, ekopoliser och ekorevisorer. EBM eller Swedich Economic Crime Authority, vars benämning syftar till att bravera om dess möjlighet till att utreda ekonomiska brott utanför landets gränser, vilket är sällsynt då ekobrottsmyndighetens samlade kompetens inte har kompetens.

Myndigheten är heller inte kapabla till att utreda ekobrott som sker bland storföretagen utan dess kunskap och förmåga ligger mestadels till utredningar bland enskilda, eller fåmansföretag. Jag känner en restaurangägare som gick i konkurs varpå konkursförvaltaren gjorde en polisanmälan för bristande bokföring, vilket naturligtvis hamnade på ekobrottsmyndighetens bord som gladeligen antog sig fallet. Nu skulle sannerligen den allvarsamma lagöverträdelsen utredas grundligt varpå min bekant blev kallad till förhör. Denne uppgav att all bokföring fans hos revisorn samt att det inte fans några större leverantörsfordringar eftersom denne gått i borgen för dom flesta leverantörer. Utredningen har varat i över ett år och den fortskrider alltjämt i skrivandes stund, men när Swedbank tvättade 40 miljarder åt dom ryska oligarkerna så satt spetskompetensen helt apatiska på sin holme. Dessa odugliga fähundar klarar enbart till att ge sig på resurslösa barberare och krögare som till mesta dels är helt ovetande om de brott de utpekas för att begått.

Stefan Hazianastasiou skroderar i sin artikel om att målvakter nyttjats då konkurs varit i antågande. Jag kan bara upplysa herr Hazianastasiou om att jag inte på något sätt försökt dölja dom faktiska omständigheterna. samtliga affärshändelser har skett via min privata mail samtidigt som alla samtal förts via min privata mobil som jag innehavt i två decennier. Ett flertal leverantörer har t.o.m varit hemma hos mig – min hemadress har således aldrig dolts. Alla inköp och affärsrelationer har således skett privat och jag har i samtliga fall åtagit mig ett personligt betalningsansvar (Dom sid: 37, 39, 76, 82, 83, 84, 86, 122, 233). Dom så kallade målsägarna hade således haft full insyn i verksamheten.

När det så gäller dom omtalade målvakterna så voro den andra 49-årige huvudmannen, Kari Jaakkola sin egen målvakt då denne satt i ett av bolagen som gick i konkurs. Den andra så kallade målvakten övertog och drev ett av bolagen tillsammans med sina två parters från Karlstad. Den tredje målvakten, Lars Carlsson jobbade tillsammans med den tilltalade Kari Jaakkola då dessa renoverade en restaurang på Ågatan 3 i Örebro – ett arbete som dom förövrigt inte fick fullt betalt för. Peter Wahlqvist som också titulerats som målvakt är bror till den 52-åringe Jimmy Wahlqvist som tillsammans med Kari Jaakkola innehade ett byggprojekt i Strängnäs (Dom sid: 40, 159, 329, 356). Jag finner det för högst osannolikt att Jimmy Wahlqvist hyser sådan brist på broderskärlek att denne med brottmod skulle låta sin egna bror stå i mål för oegentligheter av allvarlig art.

Na:s valssmidare menar vidare att det utförts byggjobb där svarta löner utbetalts vilket formuleras som om det vore en omfattande verksamhet. Jag kan ju bara föra min egen talan och när det gäller Brandstorp så drevs där inget byggprojekt utan det var ett villabygge i privat regi som innehades av en barndomskamrat vilket enbart påbörjades men aldrig slutfördes. Min inblandning handlade enbart om att hjälpa en god vän med en bryggfinansiering i avvaktan på att byggkreditivet skulle falla ut (Dom sid: 119, 127, 182, 302). När det gäller Gusselby så blev denna sedermera min egna fastighet (Dom sid: 39, 218, 233), Lika så gäller fastigheterna i Kopparberg som jag ägt sedan 2014 (Dom sid: 42, 46, 76, 82) vilket nu beskrivs som byggprojekt – en beskrivning och ett påstående som är helt grundlöst. Mig veterligen så finns det inga lagliga hinder till att vårda och renovera sin egendom.

När det så gäller min del i den så kallade penningtvätten så handlar det om en förmedling av bilar varpå jag tillstått två fordon (Dom sid: 271, 272, 278) medan jag förnekat den tredje. Det skall dock poängteras att förmedlingen icke har skett i syfte till att tvätta pengar utan intuitionen var att få till en finansiering till slutkund. Penningtvätt – det är något som ingår i bankernas huvudsakliga skabbiga näringsverksamhet varpå dom klandrar sina småsparare och näringsidkare i syfte till att försöka dölja sitt eget modus till att byka slant. Det skall också i sammanhanget nämnas att motparten, dvs bilägaren inte åtalades för penningtvätt vilket är märkligt då det faktiskt var dennes pengar som transaktionerna avsåg.

Postulatet om att den 53-åringe mannen i tingsrätten dömdes för flera fall av bokföringsbrott så kan nu 53-åringen rätta reportern med den verkliga uppgiften om att det endast var ett fall av bokföringsbrott (Dom sid: 3) som jag hölls ansvarig för, vilket enligt mitt förmenande var en korrekt bedömning. Stefan Hazianastasiou påstår vidare att 52-årige mannen Jimmy Wahlqvist fått sin dom om fängelse i ett år och fyra månader fastställt av hovrätten. Även i detta påstående så fodras det en rättelse – mannen i fråga fick nämligen ett år och två månader i tingsrätten (Dom sid: 14) vilket fastställdes i hovrätten. Anledningen till detta äro åklagarens angelägenhet till att markera vikten av straffskärpning i min del varpå åklagarsidan inför sittande rätt återkallade sin anslutningsöverklagandet beträffande Kari Jaakkola och Jimmy Wahlqvist varpå tingsrättens dom står fast.

Stefan Hazianastasiou har lagt mycket möda och stort besvär till att fabricera omnämnda artikel. Det finns således få fakta som stämmer överens med verkligheten. Skulle herr Hazianastasiou lägga ett uns av energi till faktagranskning så hade läsarna fått en korrektare redogörelse av händelseförloppet istället för att ta del av denna dikt och rim – skriven av en usel poet. Med utgångspunkt från artikeln så kan man bara konstatera att det endast är åldern på dom omnämnda huvudrollsinnehavarna som är korrekt – allt annat är lögn och förbannad dikt. Därav så bliva betyget för herr Hazianastasiou lägre än någon brukligt existerande betygsskala. Stefan Hazianastasiou bör således inte förvänta sig någon guldspade.

Måtta, sans och balans
För att nämna omfattningen av utredningen så motsvarar denna nästan trettontusensidiga förundersökning åtta mordutredningar till en kostnad av tiotals miljoner kronor. Målet har i huvudsak handlat om min vilja och förmåga till att fullfölja dom ingångna avtalen varpå jag nu gör tillkännagivandet om att den varit betydligt högre än polisens vilja och förmåga till att fullfölja sitt samhällskontrakt vilket föranledde till att Abubaker Mohamad Awad ostört kunde mörda Tommie Lindh för att strax därefter våldta en unge tjej två gånger vilket är resultatet av polisiär lättja då dessa trots upprepade påringningar inte förmådde sig till att masa sig ur station. Min vilja och förmåga var också betydligt högre än polisens undermåliga utredning som föranledde till att två ukrainska bärplockare nu går fria från mordet på den 70-årige Gert-Inge i Markaryd.

Polisen lipar alltjämt i media om deras bristande resurser men det yppas inte ett ord om dess förmåga till att fritt prioritera sitt arbete. Jag hävdar med bestämdhet om att det är polisens emotionella tillstånd som styr resursfördelningen. I mitt fall så behövdes det ingen resursanalys utan polisen gjorde gladeligen sina så populära gryningsräder – en i Kopparberg där sju poliser i full stridsmundering med tillhörande förstärkningsvapen kom för att hämta mig till förhör. Samma förfarande skedde i Örebro för att hämta min då 24-årige och ostraffade sambo. Svensk polis har blivit så amerikaniserade varpå dom lever i en föreställningsvärld där dom tror sig vara något elitförband – tuffa nog att ge sig in i stridens hetta, men allt är enbart en lek för dessa ynkryggar skulle inte klara en dag ute på fältet.

Insatsstyrkan i full färd med att hämta sambon till förhör

I tingsrätten så blev man frikänd från dom flesta åtalspunkterna, vilket givetvis ledde till en bitterhet hos EBM – men säg den glädjen som varar för evigt. Det dröjde nämligen inte allt för många dagar förens en enad ekobrottsmyndighet beslutade sig för att pröva fallet i Göta hovrätt, vilket är Sveriges absoluta sämsta hovrätt – belägen vid vätternsstrand i Jönköping. Via hovrättens dagboksblad så framgår det att målet började handläggas den 26 juni 2020 varpå ärendet blev tilldelad avdelning 2 rotel 21. Två dagar senare så omfördelas av oförklarlig anledning målet till samma avdelning men till rotel 23, och mitt enda spörsmål till denna abrovink är den tilldelning av ordförande som då ägde rum. Under förhandlingens första dag så förstod vi tilltalade att det inte var en rättegång som vi dom närmsta veckorna skulle komma till att delta i utan en skenprocess. Den nu tillförordnade domaren Henrik Johansson – en servil jävel satt till att döma i enlighet med åklagarnas önskemål, vilket så blev fallet – stämt är dömt. En annan märklig omständighet är de beslut som Göta hovrätt fattade den 28:e november förra åtet vilket innebär att den vid tingsrätten inspelade muntliga utredningen ska tas upp genom hänvisning. Det innebär att hovrätten tar del av nyssnämnt material i parternas utevaro, vilket känns allt annat än rättssäkert. Förhandlingen blev således ett tillgodogörande av en monolog som hölls av två dåligt pålästa åklagare. Vi tilltalade fick således inte komma till tals en endaste gång under hela förhandlingen vilket borgar för ett lågmält intresse.

Nu tror väl dom flesta att sådant inte förekommer i den svenska rättsstaten, men dessa är bara naiva för lika väl som man vill fälla så finns det önskemål om att visa skall frias. Det är inte dom höga direktörernas oskuld utan det är elitens goda samarbete som mynnar ut i överhetens rentvådda domar. Ett bland alla exempel var Telias förre vd Lars Nyberg och dennes två kumpaner som friades från alla misstankar beträffande mutskandalen där dom betalat cirka tre miljarder kronor i mutor till Uzbekistans dåvarande diktators dotter – ett brott som Swedich Economic Crime Authority gick bet om att lösa. Därav så får man väl ge dom en fjäder i hatten för att dessa nu förvaltat dom resurser som istället kunde nyttjas till att lösa åtta mordgåtor varpå man känner sig premierad för denna satsning som kommer till att fodra ytterligare skattemiljoner för att hålla mig inlåst. Denna lilla skildring kanske inte har något större allmänintresse men den ger ju i vart fall en inblick om den polisiära resursfördelningen vars spektakel finansieras av skattemedel och det, om något, lär väl ha ett högt allmänintresse.

Örebro TR B 4723-18 Dom 2019-05-28