Ingen arbetslivserfarenhet krävs – utan endast ett BankID

Efter att ha läst nedanstående platsannons så kan man bara konstatera att Humana nu anammar ett totalitärt system för att registrera sina undersåtar, vars ställning förskönats till ”engagerade medarbetare”. Systemägaren är givetvis vårt korrupta bankvälde som hava mångårig erfarenhet med att bedriva tyranni med sitt så raffinerade och utvecklade monopoliserade indentifikationssystem, kallat BankID. Detta välde har således inte enbart gjort sig kända för att kränka sina kunders ekonomiska förehavanden genom sitt avskaffande av kontanter utan även genom sin lockelse till att bestå som låneslavar – den medellösa förblir den rikes träl – ett träleri som nu skall minutkontrolleras.

Som om inte detta vore nog så anammas denna bankidesgalenskap till att hålla koll på medborgarnas myndighetskontakter och allehanda ansökningsförfaranden, sjukvårdskontakter, biljettbokningar, näthandel, försäkringsärenden och dobbel mm. Själv så har man levit i den villfarelsen att bankernas främsta uppgift varo till att tillhandahålla något som dom uppenbarligen inte gör – nämligen kontanta medel, varpå bankernas främsta syssla nu nischas in i kontroll och angiveriverksamheten. Man kan således bara gratulera till denna förlängning av kontroll då man nu tagit in aktören Humana med sina 16000 lågavlönade trälar varpå dessa nu humaniserat BankID som stämpelur så att även trälarnas tid nu förbliva bojad vid bankernas godtycklighet.

Som lite kuriosa till inlägget så bifogar jag en liten del av platsannonsen tillsammans med reflektionen om att det icke erfordras någon arbetslivserfarenhet i sitt CV utan endast ett innehav av BankID. Ställer mig också frågande till den undertecknade Frida Larsson medvetenhet om att hon nu kuvats in i detta fördärv. Avslutningsvis så vill jag bara påpeka om Humanas vision – alla har rätt till ett bra liv – ”bara vi kan kontrollera de” ( min egna notering )

Personlig assistent till kvinna i Kopparberg, timvikariat

Humana AB

Personlig assistent

Kommun: Ljusnarsberg

Korta fakta om jobbet

Omfattning: Deltid (60 – 80%)

Varaktighet: 6 månader eller längre

Anställningsform: Tillsvidare- eller tidsbegränsad anställning

Kvalifikationer

Arbetslivserfarenhet

Ingen arbetslivserfarenhet krävs

Om jobbet

Vill du arbeta som personlig assistent och sätta guldkant på människors tillvaro? Vi på Humana söker nu en personlig assistent som vill arbeta med en kvinna i Kopparberg. I rollen kommer du göra skillnad i människors liv och tillsammans med oss arbeta efter vår vision – Alla har rätt till ett bra liv. Vi söker dig som vill arbeta som timvikarie vid ordinare personals frånvaro. Arbetstiderna är kl 8.00-14.00 och 15.30-19.00 alla dagar.

Som personlig assistent kommer du att vara kunden behjälplig där funktionsnedsättningen sätter gränser. Vi utgår från att du är lyhörd inför kundens önskemål samtidigt som du kan ta eget initiativ när så krävs. Om tjänsten Vår kund är en kvinna i 60 års ålder som har haft en stroke. Som personlig assistent till vår kund kommer dina arbetsuppgifter att variera efter hur kunden vill lägga upp sin dag. Du kommer att vara vid hennes sida och hjälpa henne med det som kan uppkomma i vardagen såsom handling, tvätt, matlagning, lättare städning men även personlig hygien samt förflyttningar/lyft. Du som assistent kommer att arbeta i kundens hem men ibland även följa med på aktiviteter utanför hemmet.　　 I rollen som personlig assistent kommer du huvudsakligen att: – Hjälpa till med vardagssysslor som matlagning och övriga hushållssysslor – Vara behjälplig vid kundens aktiviteter utanför hemmet, t ex promenader.

Vem är du? Vi tror att du som söker är aktiv och social då vår kund gillar som gillar aktiviteter som gå ut på promenader och går gärna ut och äter en lunch eller tar en fika. För kundens räkning ser vi gärna kvinnliga sökanden i 25-50 års ålder. Vi söker en pålitlig och lyhörd person med ansvarskänsla som har kunden i fokus. Du som assistent bör vara lugn och trygg i dig själv. Stor vikt läggs vid personlig lämplighet.

Anställningsform, tidsbegränsad anställning Att jobba på Humana är ett ledande nordiskt omsorgsföretag som erbjuder tjänster inom personlig assistans, individ- och familjeomsorg, äldreomsorg och bostäder med särskild service enligt LSS, Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade. Humana har 16 000 engagerade medarbetare i Sverige, Norge, Danmark och Finland som utför omsorgstjänster till över 9 000 människor.

Hos Humana erbjuds du ett meningsfullt jobb med trygga anställningar. Vi har en prestigelös arbetsmiljö där vi uppmuntrar varandra till delaktighet och att sprida glädje på jobbet. Här drivs vi av utveckling och arbetar ständigt för att förbättra kvaliteten i vår verksamhet, där du som medarbetare är en viktig del av detta arbete. Våra värdegrundsord – Engagemang, glädje och ansvar är ledande i vårt dagliga arbete. I rekryteringsprocessen innebär det att vi värdesätter egenskaper som dessa hos dig. Läs mer om hur det är att jobba som personlig assistent hos oss på Humana HÄR Vad händer nu? Sista ansökningsdag för tjänsten är 2020-08-31. Vi ser gärna att du ansöker snarast då vi går igenom urvalet löpande och kan komma att tillsätta tjänsten innan sista ansökningsdag. Din ansökan läses av personal på Humana, av kunden och dennes anhöriga.

För anställning hos Humana Assistans krävs att du har ett BankID och godkänner att använda ditt BankID i tjänsten. Välkommen med din ansökan!

Om anställningen

Lön

Fast timlön enligt överenskommelse. Övriga ersättningar enligt kollektivavtal

Lönetyp: Fast månads- vecko- eller timlön

Anställningsvillkor

Deltid 60%-80% Sommarjobb

Var ligger arbetsplatsen?

Arbetsplatsen ligger i kommunen Ljusnarsberg i Örebro län.

Arbetsgivaren

Humana AB

Postadress

Humana AB

Kupolen 50

78170 Borlänge

Kontakt

frida.larsson@humana.se

Fängelse för två män efter bombfynd i Örebro

Den 34 årige Linus Martinsen från Fagersta dömdes till tre och ett halvt års fängelse för förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse. Hans 20-åriga kumpan, Philip Stigeborn, boendes i Örebro dömdes till ett och ett halvt års fängelse för brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor.

Det var efter ett tips från allmänheten som polisen kallades till ett bostadsområde på norr i Örebro vilket skedde den 4 februari i år. Fyra män kunde gripas, och polishundar hittade en färdig bomb i ett stuprör. I närheten hittades mer sprängmedel och patroner, vilket föranledde att ett stort område fick evakueras.

Av de fyra männen var det två som åtalades, varav den äldre får ett längre fängelsestraff. Den yngre döms till ett kortare fängelsestraff för att ha gömt bomben i stupröret, men det kunde inte bevisas att han varit inblandad i att planera att använda bomben.

Kammaråklagare Anna Maria Larsson tycks ha fått ihop målet på ett fenomenalt sätt vilket givetvis bottnar i en gedigen polisutredning med tillhörande underlag från Nationellt forensiskt centrum som bidragit med den tekniska undersökningen vars provsvar ligger till grund för domen. Här nedan så kommer några utdrag från domen som förövrigt återfinns i sin helhet.

Utgångspunkter för tingsrättens prövning Den rättsliga regleringen avseende allmänfarlig ödeläggelse

Allmänfarlig ödeläggelse är ett brott för vilket den som åstadkommer ofärd, med vilket åsyftas bl.a. en explosion, kan dömas. Ansvar för brott kräver, utöver själva åstadkommandet av ofärd, att ofärden framkallar fara för annans liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av annans egendom. Det krävs således inte att någon skada faktiskt uppkommit, utan det är tillräckligt att det har funnits en konkret fara för sådana skador som räknas upp i bestämmelsen. Med konkret fara avses att det dels ska ha varit möjligt att någons liv skulle gå förlorat, att någon skulle skadas eller att någons egendom förstörs, dels att en sådan följd av ofärden – i detta fall en explosion – varit i tillräcklig grad sannolik.

Den rättsliga regleringen avseende förberedelsebrottet

Bestämmelsen om förberedelse till brott finns i 23 kap. 2 § brottsbalken. Av första stycket framgår att förberedelsen kan vara av två slag. Det fall som är aktuellt i målet är att någon med uppsåt att utföra eller främja brott skaffar, tillverkar, lämnar, tar emot, förvarar transporterar, sammanställer eller tar annan liknande befattning med något som är särskilt ägnat att användas som hjälpmedel vid ett brott. För att någon ska dömas för förberedelsebrott krävs även att det förelegat fara för att brottet skulle fullbordas och att faran inte endast varit ringa eller att gärningen med hänsyn till andra omständigheter varit mindre allvarlig.

Ansvar för förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse förutsätter sålunda att gärningspersonen har tagit befattning med något som varit särskilt ägnat att användas vid allmänfarlig ödeläggelse och att personen har gjort detta med uppsåt att utföra eller främja ett fullbordat brott av detta slag.

De tilltalades uppgifter

Linus Martinsen

Närmare hörd över åtalet har Linus Martinsen berättat bl.a. följande. Alla tre sprängladdningar som hittats tillhör honom och han hade dem för att sälja dem. Även de handskar Philip Stigeborn bar tillhör honom. Han har själv placerat sprängladdningen i stupröret, vilket han gjorde efter att han hämtat den från Venaskogen. Han lade den i stupröret eftersom han sett polispatruller i området. Han ville inte ha sprängladdningen på sig medan han stod på Höglundagatan och väntade på en taxi. Medan han väntade på taxin kom polisen fram till dem. Även sprängladdningen som var i hans bil hade han hämtat från Venaskogen. Han har inga kommentarer angående hur han skaffat alla komponenter, vem han skulle sälja sprängladdningar till, vad de skulle användas till eller hur sprängladdningarna fungerar.

Philip Stigeborn

Philip Stigeborn har framfört i huvudsak följande. Han åkte till Höglundagatan för att träffa en kompis som heter Sebbe. Han fick skjuts hemifrån av Kenan Rasak i en svart Peugeot till Höglundagatan. I bilen tog han den bild från baksätet där man ser Kenan Rasak köra. Han skickade bilden till Sebbe för att visa att han var på väg. På Höglundagatan väntade han med Kenan Rasak på Sebbe. Det var även två ytterligare personer med på Höglundagatan, de två som greps med honom och Kenan Rasak. Han vet inte varför dessa två personer var där. Medan de väntade pratade alla fyra med varandra och promenerade runt i området. Under promenaden var han vid villaområdet Ringstorp. Han stod med Laith Majed Fadel vid vägbommen mot skogen, men han var inte inne i skogen. Det är han och Laith Majed Fadel på bilden från villaområdet. Efter att de kommit tillbaka till Höglundagatan kom en polisbil. Han sprang då han såg polisbilen eftersom han hade en bit hasch i fickan. Han sprang längs en garagelänga och direkt till den port där han greps. Han har inte sprungit runt byggnaden på det sätt som polismannen har ritat. Innanför porten svalde han haschbiten för att bli av med den och väntade där i någon minut. Därefter gick han ut genom porten och greps direkt av en polisman. Handskarna han hade på sig när han greps var inte hans och han har inte haft dem vid något annat tillfälle. Han lånade dem av någon 20–30 minuter innan han greps, eftersom det var kallt ute. Han har inte haft något att göra med föremålet som hittades i stupröret på Höglundagatan. Inte heller med den röda bilen eller föremålen i bilen. Han har inte vetat något om föremålen som hittades i skogen. Han har inte haft kontakt med Linus Martinsen tidigare, men har sett honom en eller två gånger innan de träffades på Höglundagatan. Han känner inte Laith Majed Fadel.

Straff

Linus Martinsen

Linus Martinsen ska dömas för förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse, ett fall av narkotikabrott, fem fall av ringa narkotikabrott, ett fall av dopningsbrott, ett fall av försök till grov stöld, tillgrepp av fortskaffningsmedel, två fall av egenmäktigt förfarande, två fall av olovlig körning, ett fall av grovt rattfylleri, ett fall av rattfylleri och två fall av brott mot knivlagen. Linus Martinsen förekommer under 27 avsnitt i belastningsregistret och dömdes senast den 13 april 2017 av Hovrätten för nedre Norrland för tre fall av misshandel, två fall av grov misshandel, grovt olaga hot, grov olovlig körning, grovt rattfylleri till fängelse tre år sex månader. Han blev villkorligt frigiven den 10 mars 2019 med en återstående strafftid om ett år och två månader. Prövotiden löpte ut 10 maj 2020.

Straffet för allmänfarlig ödeläggelse av normalgraden är fängelse i lägst två och högst åtta år. I det här fallet har en färdig sprängladdning tillverkats och komponenter tillräckligt för att framställa ytterligare fem bomber av motsvarande storlek påträffats. Om brottet han förberedde hade fullbordats så hade straffvärdet för de fullbordade brottet enligt tingsrättens uppfattning varit mycket högt. Med beaktande av detta anser tingsrätten att straffvärdet av förberedelsebrottet för Linus Martinsen inte understiger fängelse i tre år.

Tingsrätten bedömer att det samlade straffvärdet av de brott han nu döms för, med tillämpning av den så kallade asperationsprincipen motsvarar fängelse tre år och sex månader. Såväl det höga straffvärdet som brottslighetens art utesluter annan påföljd än fängelse. Straffet bestäms följaktligen till fängelse tre år och sex månader.

Linus Martinsen har under prövotid återfallit i brott. Några särskilda skäl mot att förverka den villkorligt medgivna friheten har inte framkommit, varför ett sådant förverkande ska ske.

Skadestånd

1. Linus Martinsen ska betala skadestånd till Lars Abrahamsson med 1 600 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 23 augusti 2019 till dess betalning sker.
2. Linus Martinsen ska betala skadestånd till Folksam ömsesidig sakförsäkring med 157 813 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 23 augusti 2019 till dess betalning sker.

Ersättning

Per Svedlund får ersättning av staten med 185 864 kr. Av beloppet avser 120 744 kr arbete, 23 130 kr tidsspillan, 4 817 kr utlägg och 37 173 kr mervärdesskatt. Kostnaden ska stanna på staten.

Philip Stieborn

Philip Stigeborn förekommer inte i belastningsregistret i något avseende som är av betydelse i påföljdsfrågan. Han ska nu dömas för brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor, grovt brott samt ett fall av ringa narkotikabrott. Minimistraffet för det förstnämnda brottet är fängelse i två år. Straffvärdet bestäms utifrån allvaret av det brott som har begåtts. Enligt tingsrättens mening uppgår straffvärdet för nu aktuella gärningar till två års fängelse. Med beaktande av att Philip Stigeborn var 20 år vid gärningstillfället och att han varit frihetsberövad som häktad med restriktioner bestäms straffmätningsvärdet till ett år och sex månaders fängelse. På grund av brottets höga straffmätningsvärde och allvarliga art kan någon annan påföljd än fängelse inte väljas.

Ersättning

Gabriel Barsoum får ersättning av staten med 305 281 kr. Av beloppet avser 112 320 kr arbete, 109 225 kr tidsspillan, 22 680 kr utlägg och 61 056 kr mervärdesskatt.

Covid-19 och straffvärdet I fråga om fängelsestraffets längd konstaterar tingsrätten, att Linus Martinsen och Philip Stigeborn har varit frihetsberövade under en tid när häktningen har inneburit större påfrestningar än vanligt på grund av de begränsningar som har införts för att hindra smittspridningen av Covid-19 på häktet. Tingsrätten anser dock att den tid som Linus Martinsen och Philip Stigeborn har varit häktad med dessa begränsningar inte är så lång att den ska påverka straffmätningen ytterligare.

Häktning

Linus Martinsen

Det finns risk för att Linus Martinsen på fri fot fortsätter sin brottsliga verksamhet. Han ska därför vara kvar i häkte till dess domen inte längre får överklagas.

Philip Stigeborn

För brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor, grovt brott är inte föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Philip Stigeborn ska därmed kvarbli i häkte om det inte är uppenbart att skäl till häktning saknas. Med beaktande av omständigheterna kring hans hantering av sprängämne finner tingsrätten att det inte är uppenbart att det inte finns risk för att han på fri fot fortsätter sin brottsliga verksamhet. Därför ska han vara kvar i häkte på sätt framgår av domslutet.

Brottsofferfond

Dom tilltalade åläggs att betala en avgift på 800 kr vardera enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

Länk – Dom B 642-20

Ljudupptagningar från rättegången B 642-20

Esmeraldas mamma släppt ur häktet

Esmeraldas mamma släpps ur häktet i väntan på sin dom, bekräftar kvinnans advokat för SVT Nyheter Öst.

Tingsrätten anser att det inte finns tillräcklig bevisning för att kvinnan ska ha gjort sig skyldig till varken mord eller synnerligen grov misshandel.

-Motiveringen till att min klient släpps ur häktet är att det inte längre finns någon flyktrisk, och flyktrisken bestod i att det fanns en suicidrisk. Men efter att hon blivit psykiskt utredd så finns inte någon suicidrisk och därmed ingen flyktrisk heller, säger försvarsadvokaten Per Oehme till SVT Nyheter Öst.

-Hon blev chockad, fast glad, när hon fick beskedet. Hon hade ställt in sig på att vara inlåst fram till att domen skulle meddelas, men hon är rädd att åklagaren ska överklaga beslutet som de gjorde i våras, säger Per Oehme.

Dock så anser rätten att det finns bevis för att mamman har vållat dotterns död genom oaktsamhet, men detta är inte tillräckligt för att hålla kvinnan häktad.

-Jag kan konstatera att tingsrätten hävt häktningen och nu överväger jag om jag ska klaga på det beslutet. Ett sådant beslut kommer jag i så fall att fatta senast i morgon torsdag, säger kammaråklagare Thomas Ramstedt som har ärendet, eftersom ordinarie åklagare Anna Lander har semester.

Ingen psykisk störning

I förra veckan kom beskedet att den rättspsykiatriska undersökningen visat att Esmeraldas mamma inte led av en allvarlig psykisk störning – varken vid tidpunkten för dotterns död eller senare. Därmed fanns möjligheten att mamman skulle kunna dömas till fängelse.

Men under måndagen lämnade kvinnans försvarare Per Oehme in en begäran om personutredning av frivården i Norrköping så att kvinnan ska ha möjlighet att dömas till kontraktsvård istället.

På tisdagen beslutade tingsrätten att en personutredning av Esmeraldas mamma ska genomföras, samtidigt begärde Per Oehme att häktningen av kvinnan skulle hävas. Huvudförhandlingen är nu pausad i väntan på frivårdens utredning av kvinnan. Den ska vara klar senast den 28 juli.

Rättsexperten: ”Kan dömas för andra brott”

Dennis Martinsson, doktor i straffrätt, tror att de brotten kvinnan nu kan dömas för är vållande till annans död och misshandel.

-Dömer de henne för grovt vållande till annans död, då får man nog säga att misshandelsbiten ingår där. Då riskerar man lägst ett år och högst sex år. Om det är vållande till annans död av normalgrad då är det max två år. Troligen skulle det landa på runt fyra år, men det beror på hur domstolen resonerar.
Publicerad 2020-07-08 

I slutet på inlägget så publiceras förundersökningsmaterialet i sin helhet.

Så lyder en av rubrikerna då Rebecka Linea Gustavsson sluppit ur finkan vars beslut jag anser vara korrekt, vilket grundar sig i den genomgångna förundersökningsmaterialet på 1305 sidor, vilket inkluderar 12 förhör på totalt 13 timmar som hållits med den misstänkta mamman Rebecka. Denna genomläsning stärker enbart min övertygelse om att Rebecka icke äro någon mördare, varpå hon ej skall hållas till ansvar för mord. Möjligtvis så skall hon fällas för oaktsamhet och brott mot griftefriden vars påföljd bör kvittas mot den långa häktningstiden. En adekvat påföljd vore dock en längre skyddstillsyn. Jag hoppas således att tingsrätten inte försöker blidka den rådande opinionen eller fostermamman Melinda Jacobs, som enligt mitt förmenande, tror sig hålla sig för lite mer än den biologiska mamman då dennes främsta önskan äro skoningslös bestraffning.

Figur 2 Styrmansgatan 34, röda fyrkanten markerar den aktuella lägenheten.

Jag äro icke allena om att ha tagit del av dom rungande ropen om ett hårdare regelverk, och skall man lyssna på Melinda som tagit varje tillfälle i akt till att skymta i media, vars offentlighet hon med flit nyttjat till att nå ut med sitt budskap om ett stramare regelverk, vilket hade lämpat sig väl om dom berörda myndigheterna agerat felaktigt med då ingen brustit i sin myndighetsutövning så skall det rådande regelverket fortsatt anammas. För att bringa klarhet i min tes om vad som egentligen hände på Styrmansgatan 34 i Norrköping så skall jag dela med mig några väsentliga delar i det gedigna förundersökningsmaterialet, varpå detta kommer till att ge en bild av desperation, psykisk ohälsa och en bristande tillit till myndigheter – men det kommer även att ge en illustration av en mamma – som minst sagt – sätter sin avkomma centrum. Vi börjar därför med det initiala SOS-samtalet som rings in av Niklas som är bror till Rebeckas dåvarande sambo, Patrik Lingman som hastigt gick bort i polisens förvar.

SOS- samtal, torsdagen den 30 januari 2020, Klockan 12:58

S = Larmcentral

P = Polisen

D = Den som ringer in (Niklas) bror till Patrik

S: SOS 112, vad har inträffat?

D: Jo det är så att, jag vet i fanken hur man ska säga det här. Men min bror kom precis hem till mig.

S: Mm.

D: Och berättade då att hans dotter har avlidit.

S: Okej?

D: Och jag sätter mig nu i bilen och åker dit.

S: Ja.

D: Så att… eller mina bröder kom hem till mig, ska jag väl säga.

S: Ja okej.

D: Och dottern till den ena har avlidit i hemmet.

S: Okej, hur gammal är hon?

D: Vi pratar om en tjej som är, jag skulle tippa på att hon är fyra år snart.

S: Fyra år?

D: Fyra år ja. Tydligen en fallolycka.

S: Okej.

D: De var helt skärrade och helt knäckta. Och jag, alltså det enda jag kan göra, det är och ringa till er.

S: Absolut, men du vet…,

D: Jag bad dem åka hem, jag vet inte vad som har hänt, jag är själv ganska skärrad.

S: Har dem lämnat barnet hemma?

D: Barnet med mamman är väl tydligen kvar där.

S: Och du vet inte om de har ringt till 112?

D: Jag vet inte om de ringt 112, eller alltså jag har inte en aning om någonting, men jag känner bara att det här är ett väldigt…,

S: Vilken adress är de det gäller?

D: Jag vet inte.

S: Vet du inte vilken adress din bror bor på?

D: Nej, saken är den att jag har inte speciellt bra kontakt med dem.

S: Men när de kom hem till dig där och sa att dottern har avlidit?

D: Ja, så båda, alltså båda mina bröder kom hit och de var superskärrade båda två och jag misstänker att den ena har ringt den andra och sen åkte de hem till mig och…,

S: Jag ska ta med polisen här bara så kan vi se om vi kan få fram någonting här. För du vet inte, du är på väg hem dit säger du?

P: Polisen, 112.

S: SOS ligger kvar i samtal här för vi får in lite konstiga uppgifter här om en fyra-årig flicka som ska ha avlidit i hemmet efter fallolycka. Jag pratar med brodern här men vi får inte fram någon adress.

P: Oj, okej.

S: Men vi hänger kvar, och sen kan ni tala vidare och fråga om detta då?

P: Hallå, det var Susanne, polisen här, hej.

D: Ja, hej. Niklas heter jag.

P: Din brors eller systerdotter har…,

D: Ja. Mina två bröder dyker upp hemma hos mig nu och är jätteskärrade, de är helt knäckta. Och tydligen så är det så att ja, min brorsdotter då, en av utav mina bröders dotter, har avlidit i hemmet i en fallolycka.

P: Var ligger hemmet? Var ligger hemmet?

D: Hemmet ligger i Norrköping.

P: Norrköping, har du ditt personnummer eller?

D: Mitt personnummer är 7312**-****.

P: Vad sa du? Och sen 7…

D: ***. Har du mitt telefonnummer nu?

S: Det kommer upp ett här som är 0708-…,

D: 4*****.

S: Ja, jag tänkte bara höra, vem är det…,

D: Anledningen till att jag frågar är för att det här samtalet kan brytas snart.

S: Ja, men folkbokförd på adressen, för jag vill ju gärna få dit en ambulans också.

P: Så fort som möjligt, ja.

S: Ja, så vi måste få fram en adress här.

D: Ja, jag vet inte. Nu fick du mitt personnummer.

P: Ja, jag fick det men jag fick inte alla siffror. Kan du dra om hela igen?

D: Mitt personnummer är 7312**-****. (ohörbart) här finns inget barn, utan barnet är ju på min brors adress i Norrköping.

P: Ja, jag förstår vad du säger, men jag måste…,

D: Jag har precis kommit dit nu.

P: Och vilket…, har ni gemensamma föräldrar eller?

D: Ja, vi har gemensamma föräldrar. Jag skulle kunna tänka mig att det kan vara Styrmansgatan.

P: Vilken bror är det?

D: Patrik.

P: Då ska vi, då ska jag få fram en adress här, då har vi Ånestadsgatan **, har vi.

D: Det är mina föräldrars adress.

S: Ja, men du säger att du tror att det är Styrmansgatan?

D: Jag tror att det är Styrmansgatan, ja. Men alltså direkt, när jag är där så kan jag ju säga adressen till er.

S: Det här är bråttom om vi har ett barn där, för det är inte säkert att det är avlidet. Då vill jag bara se här, vad heter kvinnan, mamman till barnet?

D: Rebecka, någonting. Gustavsson tror jag.

S: Jag tror att jag ska titta på…, Patrik är pappan i alla fall.

P: Vet du hur gammal hon är?

S: Tre år. Vi har Esmer…, är det Esmeralda som har ramlat eller?

D: Esmeralda har ramlat, ja.

S: Ja, och då har vi adressen?

P: Styrmansgatan 34 och lägenhet ****.

S: Lägenhet **** och så Styrmansgatan 34.

P: Gustavsson. Gustavsson på dörren förmodligen.

S: Gustavsson, då ska vi se, då ska jag larma direkt här då. Då ska…, för då måste ju ni få en RAPS där också.

P: Ja.

S: Tre år är hon i alla fall.

P: Hon är tre år nu, ja.

D: Hon blir fyra i april om jag inte är helt fel ute.

P: Ja, stämmer bra, ja.

S: Ska vi se här, då ska vi…, Ambulans, vi behöver en RAPS till polisen, för det ska finnas ett förmodat avlidet barn efter en fallolycka på Styrmansgatan 34, och vi behöver ha omgående dit då, polisen kommer komma också där.

D: Jag själv är på väg dit nu, jag vet inte om jag kan bidra med någonting, (ohörbart) vad som, men.

S: RAPS 92.

P: RAPS 92, jättebra.

S: Ja, och då har jag (ohörbart)

P: Vi styr direkt.

S: Jättebra.

P: Styrmansgatan 34, lägenhet **** fick du också, va?

S: Ja, lägenhet **** och Gustavsson på dörren.

P: Gustavsson på dörren, eller Lingman men Gustavsson heter barnen då.

S: ****.

P: Ja.

S: Gustavsson eller Lingman.

P: Eller Lingman, ja. Ling… ja.

S: Ja, på dörr. Så och flickan hette Esmeralda och är tre år.

P: Hon är tre år ja.

S: Ja, jättebra, men då är ambulans också larmad och så på väg där.

P: Men jag kan, jag kan ha kvar anmälaren här så länge så. Så pratar jag vidare.

D: Är du med mig nu eller?

P: Ja. Jag har gärna kvar dig ett litet tag där så vi, jag måste bara få ut polisbilar där också.

D: Ja, ja.

P: Lägenhe…, jag ska bara skriva lite grann här så du vet att… , Styrmansgatan 34 måste du åka på. Vad sa hon nu RAPS… är du kvar SOS?

S: Ja, 92.

P: RAPS 92, jättebra. Och kan jag få ditt telefonnummer igen anmälaren där och så?

D: Är det mig du pratar med nu?

P: Nu pratar jag med dig.

D: 0708…

P: 0708…

D: ******

P: 8*. Ja, men jättebra, men då ska vi ta… vi åker dit på med en gång där, då. Men din bror är där? Patrik är hemma hos dig nu eller?

D: Nej, nej, de… jag skickade hem dem igen.

P: Ja, så de är hemma på adressen.

D: Alltså (ohörbart) nej jag vet inte om de har hunnit dit än, för att jag bor ju en bit utanför stan. De är ju helt knäckta och mår ju skitdåligt. Förmodligen chockade. Jag förstår inte ens att de åker ut till mig i det här läget, utan de borde ha ringt er för längesen, ja. Jag vet inte, jag är nog ganska chockad själv också.

P: Ja, absolut, nej men det är väl inget konstigt.

D: Det är så att jag börjar fundera på ifall det är, om jag vaknade och hade drömt det eller ifall det verkligen stämmer.

P: Ja, men du, finns det någon portkod där, vet du det? Styrmansgatan…

D: Jag har inte en aning, jag umgås ju inte med Putte överhuvudtaget.

P: Nej, har du något telefonnummer till Patrik så kanske jag kan ringa honom?

D: Jag faktiskt inte om jag har. 0737-

P: 0737, ja?

D: ******

P: ******

D: Ja.

P: Och det går till Patrik. Jag försöker ringa honom då, så. Så vi kanske får lite, om han är kvar på plats.

D: Ja, han bör ju vara på plats nu.

P: Ja, han bör ju vara hemma nu ja, precis. Jag ringer honom på en gång här. Så åker vi ut.

D: Ja, men gör det, men jag åker väl dit, jag vet inte vad jag ska göra annars.

P: Nej, ja jag vet inte, jag vet inte om du behöver åka dit, men. Ja, du gör som du känner för, men du behöver ju inte gå upp kanske.

D: Nej, det kanske inte är nödvändigt, jag vet inte, jag får se.

P: Nej.

D: Ja, men ja men ring till honom.

P: Absolut, jag ringer upp honom.

D: Ja.

P: Bra.

D: Ja, tack, tack, hej.

P: Ha det bra, hej.

S: Då ska vi se, telefonnummer till Patrik där, hade ni det? //slut

Det som följer nu är en avskrift av en ljudinspelning mellan polis och Patrik Lingman som var helt ovetande om ljudupptagningen, vilket gjordes i samband med gripandet 2020-01-30 då denne skulle transporteras från sin bostad till polishuset i Norrköping.

Klockan: 13:59, Patrik: ”vi har fightats för att få hem dem, vi har gjort allt och då ser man värsta scenariot framför sig, livstids fängelse, man tänker inte i termer, det här var en olycka, alltså det fanns inte, det fanns bara, här har hon dött, här är jag är ansvarig och jag har helt enkelt inte vetat hur jag ska agera…… så jag….jaa… gått omkring i någon form av dimma, beslutade mig för att prata med min bror som säger, ring direkt…har du något papper?

Polis: Snorpapper? Nej tyvärr.

Patrik: Jag torkar lite på tröjan. Nej och då, alltså jag vet inte, vart, vart… jag vet inte hur jag ska kunna förklara det här i den situationen som råder och har rått… när jag pratar med min lillebror då säger han, vi åker ut till storebror och pratar med honom, det gjorde vi. Det första han säger är ring direkt, han också. Han säger jag förstår att du är förvirrad jag förstår att du är chockad men det enda rätta är att ringa och… det var vad vi skulle till att göra här nu när de kom, jag skulle bara hem och berätta det för Rebecka att det enda rätta är att vi ringer för hon tror lika lite som mej på att…, hon tror lika lite som mej på rättssystemet med tanke på hur det har sett ut de här åren. Och… där var vi, jag hade precis innan ni kommer så hade jag kommit hem två minuter tidigare, tre minuter tidigare. Och lillebrorsan sitter utanför i bilen för att storebror inte har kod in så han stannar för att kunna ge honom koden därnere och sen ska de komma upp och en skulle det ringas, det var vi överens om, där befann vi oss nu, och jag vet bara inte…hur…alltså hur man ska förklara en sån här sak, förstår du hur jag tänker?

Polis: Jag lyssnar på vad du säger, gör jag.

Patrik: Nä jag vet bara inte hur man ska förklara en sån här sak, när man får en chock och känner att alltså polisen är inget alternativ, myndigheter är inget alternativ, hur ska vi göra och det bara är superpanik, superpanik hela tiden och det bara går runt i skallen…. Jag har ingen… jag har väldigt lite vänner i och med att jag har dragit mig undan ett tidigare väldigt brokigt liv under de här åren då ,och vet helt enkelt inte vem jag ska vända mig till helt enkelt för att få goda råd och då blev det mina bröder som jag har fått upp kontakten med igen under de sista åren när jag har skärpt till mig och ändrat liv, jag mår inget bra, alltså jag mår väldigt, väldigt dåligt kan jag säga, jag vet inte hur jag ska kunna bära på det här, jag försöker intala mig hela tiden själv att jag kunde inte göra någonting, det är en olycka men det spelar ingen roll det är lika hemskt för det, hon är borta, världens finaste, finaste flicka (gråter) och jag har inte vetat vad jag ska göra, det har varit alltså paniksituation som har rått i skallen och…jag vet inte, jag har inte tänkt klart…. men nu som sagt, det kommer mina bröder att bekräfta, vi var på ju väg hem för att göra det här, alltså berätta, för att ringa men det var bara det att jag ville få en möjlighet att berätta det för Rebecka först… och sen så bankade det på dörren och jag öppnade ju och jag tror ju att det var mina bröder för de skulle knacka på och då var det polisen och så frågade han om det fanns några barn, ja det gör det svarade jag, så gick vi ut i köket och där står Rebecka med Silas. Så frågade han finns det några andra barn som behöver hjälp frågade han. Ja det gör det sa jag men det är för sent redan, hon är redan avliden och…det sker någon slags avstängningsmekanism i hjärnan som gör att… jag kan inte ta ett beslut. Jag ser de två alternativen framför mej, vi kommer aldrig mera att få träffa våra barn.. det kommer att bli livstids fängelse… det.. det kommer att pratas om i leda är att socialförvaltningen hade ju rätt, trots att det här är en olycka. Socialförvaltningen hade rätt, det kommer inte att tas någon hänsyn till att det var en olycka…utan jag kommer att dömas till maxstraff och jag klarar inte av.. jag klarar inte av att vara utan mina barn, jag klarar inte av att vara utan min tjej.. de är mitt liv (gråter) jag har ingenting annat, jag har ingen nära, jag har brutit med alla, jag var tvungen att göra det, det var enda vägen ut, ja där är vi, där är vi………..

Rebecka har inte rört henne efter hon avled, det är bara jag som har gjort det, hon klarade inte av att se det, hon trodde inte på mej, hon trodde jag skojade…och…så det, alltså den som har virat in henne i lakanet och det.. det är jag, ensam….. jag visste verkligen inte vad jag skulle göra, jag fick sådan superpanik och jag tänker… när jag har pratat med mina bröder i dag så tänker jag ju naturligtvis skulle jag ju ha ringt direkt även att det hade gått åt helvete….jag hoppades på att hon hade hamnat i någon chock eller nånting och att hon skulle repa sig men istället typ… sjätte eller sjunde gången som jag går in till henne är hon avliden. Då har hon slutat andas och det ser jag ju att läpparna är blåa och det var bara några minuter mellan att jag var inne tills det här skedde. När hon är avliden så…får jag ju naturligtvis en sjuk psykotisk….superchock, tror inte att det är sant, jag hör henne fast hon inte…alltså fast det inte är möjligt att hon är där… det blir väldigt kusligt och obehagligt och när… jag träffade min lillebror i går kväll en sväng, sa ingenting till honom, utan jag frågade honom om han kunde låna ut pengar till mej. Jag sa att jag var så jävla trött på myndigheterna i Sverige och ville dra, han hade inte dom pengarna…och han är en av dem jag har pratat med om hur jobbigt det har varit med soc och att de har hållt på och den här familjehemskvinnan hur hon har hållt på osv så det var närmast för mig att ringa till honom, sen har han en grabb som bara är fyra eller fem månader….(ohörbart)…och man sätter ju det här i relation till vad man har. Han säger ring, ring, ring, det finns inget alternativ… och jag vet inte, jag säger till honom, jag förstår att det är så jag vet

bara inte hur ska jag kunna förklara det här, alltså att det är en olycka…så därav paniken och att jag inte ringer er då … jag tror att hon måste ha slagit i huvudet ,fått en hjärnskakning eller hjärnblödning…för när jag hade fått igång henne då låg hon liksom bara och lät, ögonen stirrade rakt upp, hon låg och lät…ett konstigt ljud bara, jag hoppades att det var en chock och tror ju, tror ju att det andningen som jag hör men inser ju sen att hon inte får ut.. att det alltså har kommit ner slem och jag suger ner slem… och jag försöker stoppa ner en slang i halsen så att hon ska kräkas men det går inte….jag fick panik, jag fick panik.

Och jag tror inte ens att jag berättade det direkt för Rebecka, utan det dröjde ett antal timmar innan jag gjorde det, jag visste inte hur jag skulle säga det, att det värsta tänkbara har hänt…så …ja så är det…jag , jag känner väl själv att jag skulle behöva… få komma till… psyket nånstans istället för det här, jag måste ha vård, jag befinner mig i…jag vet ingenting (gråter) jag vet varken upp eller ner jag kan inte tänka en klar tanke, jag tappar tid och rum, bara tanken på att sitta här inne inlåst i ett rum gör att jag får klaustrofobi och känner att jag reder inte ut det, jag reder inte ut det, jag måste få komma till någon form utav läkare…. Jag har PTSD… jag mår väldigt dåligt som det är psykiskt ändå…, det här har helt och hållet bara rört till i min skalle, så jag kan inte tänka…jag kan inte tänka…..Har ni en psykolog här?

Polis: inte här på plats har vi inte det

Patrik: Har ni inte det?

Polis: Nej.

Patrik:……hur gör vi då?

Polis: vi får ta ett steg…ett steg i taget, vi börjar med att få höra när vi kommer in, vad de säger så får vi följa deras direktiv.

Patrik: Ja…men jag tänker mer om jag är i behov utav att träffa en läkare…för att jag känner att jag inte pallar.. det är väl inte så att ni vill förstöra för mej nu va?

Polis: Uppge det sedan när vi kommer in, hur du känner till de ansvariga

Patrik: jag kände ju redan nu… på väg ner i trappan när vi gick, jag gick jättesnällt mellan två poliser och ändå skulle de hålla på och dra i mej och hålla på och styra och jag halkade ner på tofflorna men ändå skulle det dras i… alltså dras i mej och du håller käften… du vet den här stilen och jag sa jag är ju lugn jag kommer att vara lugn…det gör ju att…jag är inte populär här…jag har inte varit det varje fall … alltså här nere… tidigare, och då tänker jag naturligtvis att man tar möjligheten att svina ner för mej

Polis: vi dömer ju inte dig, vi gör ju de utredningsåtgärder.

Patrik: det är inte det jag menar…

Samtalet avbryts med att en person säger att Patrik skall gå in i arresten, därefter avslutas inspelningen.

I samband med transporten in till sjukhuset och tillbaka till polisstationen

berättar Patrik ånyo om händelseförloppet.

Patrik uppger att det hela är en olyckshändelse.

2020-01-30 Klockan: 14:24, Ljudfil 1, Till sjukhuset,

Patrik: Ohörbart..men här skedde alltså igår.. så så lade jag henne under sängen. Igår så någon gång på sent på morgonen, sent på natten, eller tidigt på morgonen så insåg jag att det oundvikliga hade hänt och agerade i panik. Men det borde man väl kunna se att jag ee har gett hjärt och lungräddning i och med att jag har blåst in i henne.

Polis: Jag vet inte, jag vet inte när du gjorde hjärt och lungräddningen?

Patrik: Ja när hon var avsvimmad efter alltså att hon hade fått i sig vattnet, för att hon inte andades, jag försökte trycka på magen för att det skulle komma ut. Och sedan gjorde jag hjärt och lungräddning och så sög jag ur med en sån här slang ifrån näsan. Och så försökte jag stoppa ner den där slangen i munnen på henne för att försöka framkalla en kräkreflex och hennes tänder var ju så här, absolut ihop bitna. Så för att kunna få in den här slangen så var jag tvungen att bända upp dem för att få in slangen, så där ifrån kommer det här.

Polis: skavsåren på fingrarna där?

Patrik: Ja som jag förklarade för honom.

Polis: Jaha okej.

Polis: Var gjorde du av den där slangen då?

Patrik: Den ligger i sovrummet där Rebecka, jag och Silas sover. Det är en

sådan här, aa ni vet en sådan här klassisk slang som man suger ur slem med.

Polis: Ja okej.

Polis: Är det någon sån tjockare modell? Är det något smalt eller?

Patrik: Den är som ett tjockare sugrör.

Polis: Aa okej. När, hur sade du att du hade fått rivmärkena på händerna?

Patrik: När jag skulle stoppa in slangen i munnen, så var det så att hon hackade tänder hela tiden, tänderna var dessutom helt i ihoptryckta. Alltså dom satt fast käkarna mer eller mindre. Så för att få in slangen så var jag tvungen att trycka in fingrarna, för att öppna upp.

Polis: Aa okej.

Patrik: Där i från har jag fått dem. Jag försökte..jag försökte, jag skulle ha ringt

naturligtvis direkt ( gråter ), jag trodde inte jag skulle bli trodd bara, eller jag var övertygad om att jag inte skulle bli trodd. Och i en sådan paniksituation så, jag vet inte vad som sker i huvudet eee, jag befinner mig i någon form utav, jag vet inte, jag kan inte ta in det som har hänt eee, jag kan verkligen inte ta in det som har hänt. Och jag känner att jag befinner mig bara i någon form utav trans..//Slut

2020-01-30 Klockan: 14:36, Ljudfil 2 ( samma som ljudfil 1, men inspelad med den andra polisens mobil ), Till sjukhuset,

Patrik: Ohörbart..oo..då insåg jag att det oundvikliga hade hänt och aa..agerade i panik…..men det borde man väl kunna se att ee jag har gett hjärt och lungräddning i och med att jag blåste in i henne.

Polis: Jag vet inte, jag vet inte när gjorde du hjärt och lungräddningen?

Patrik: Ja när hon var avsvimmad, efter att hon hade fått i sig vattnet.

Polis: Okej.

Patrik: För att hon inte andades..ee.. och jag försökte trycka på magen för att det endå skulle komma ut.

Polis: Okej.

Patrik: Sen så gjorde jag hjärt och lungräddning och så sög jag ur med en sån här slang ifrån näsan. Så försökte jag stoppa ner den här slangen i munnen på henne, för att försöka framkalla en kräkreflex. Och hennes tänder var ju så här, absolut ihop bitna. Så för att få in den här slangen så var jag tvungen att bända upp dem då och få in slangen. Så därifrån kommer ju det här.

Polis: Skavsåren på fingrarna där?

Patrik: Ja.

Polis: Okej.

Patrik: Som jag förklarade för honom.

Polis: Okej.

Polis: Vart gjorde du av den där slangen då?

Patrik: Den ligger i sovrummet där Rebecka, jag och Silas sover. Så det är en sådan här, aa ni vet en sådan här klassisk slang som man suger ur slem med.

Polis: Ja okej. Är det någon tjockare modell, är den nåt smalt eller?

Patrik: Den är som ett tjockare sugrör.

Polis: Aaa okej. När, hur sade du att du hade fått rivmärkena på händerna?

Patrik: När jag skulle stoppa in slangen i munnen, så var det så att hon hackade tänder hela tiden, tänderna var dessutom ihoptryckta. Alltså dom satt fast käkarna mer eller mindre, så för att få in slangen så var jag tvungen att trycka in fingrarna, för att öppna upp.

Polis: Aaa okej.

Patrik: Därifrån har jag fått dem. Jag försökte.. jag försökte… jag skulle ha ringt naturligtvis direkt ( gråter ) jag trodde inte att jag skulle bli trodd bara. Eller jag var övertygad om att jag inte skulle bli trodd. Och i en sån paniksituation såå, jag vet inte vad som sker i huvudet..eee..jag befinner mig i en någon form utav..jag vet inte, jag kan inte ta in det som har hänt. Jag kan verkligen inte ta in det som har hänt. Och eee, jag känner att jag befinner mig bara i någon form utav trans. Polisröst ( Patrik tas ur bilen, sjukhuset för blodprov ) slut//

2020-01-30 klockan: 14:58, transport från sjukhuset till polishuset.

Patrik: Det är ju en enorm skillnad, alltså en olycka är en olycka. Men jag gick i tankarna att det här kommer jag att bli dömd för, för mord. Jag kunde inte ta in det, jag har ju fem barn till… som behöver sina föräldrar. Aa jag skulle väl aldrig ha släppt henne ur sikte heller.

Polis: i badet eller?

Patrik: ja….ohörbart.. barn är som dom är. Nej jag ångrar väldigt mycket att jag inte ringde direkt..naturligtvis. Ohörbart.. en hel dag, jag är osäker på tiden hur länge jag höll på med hjärt- och lungräddningen, jag kommer inte ihåg alls. Men.. det har gått en hel dag, gårdagen kan man säga har gått. Nej, jag visste bara inte riktigt hur, alltså visste inte hur jag skulle förklara det här.

Polis: för vem då?

Patrik: för polisen såklart och då i paniken så får jag tankar att, nej men det här.. det här kommer bli, ja du vet.. anstiftan till mord eller mord. Och man tänker inte i en sådan paniksituation att det här är en olycka, hade jag ringt så skulle jag ha gjort allting rätt i situationen, paniken gjorde att jag inte gjorde det. Jag visste inte hur jag skulle förklara det här för någon, jag visste verkligen inte hur jag skulle förklara det är för någon. Kollade du så att dom har koll på när Amos skulle komma hem från skolan? Du har kollat? Tack. Jag tror att han har sin sena dag i dag så att han slutar vid fyra har jag för mig. ( polis pratar i kommunikationsradion ).// slut.

Figur 20 Sovrum 2. Den avlidne låg framför sängen inlindad i tyg och plast.

Figur 21 ”Paketet” med den avlidne.

Många ställer sig nog frågande till hur detta kunde hända – varför klinga inga varningsklockor hos dom anhöriga eller myndigheter? Efter att ha tigit del av allt material och läst igenom hela förundersökningen så får man en bild av två föräldrar, som ter sig förhållandevis ansvarsfulla och normala, bortsett från deras flykt till medicinering, men då paret gav sken till att vilja bättra sig så fans det inget som väckte farhågor hos omgivningen. Patrik var dessutom en väldigt duktig kock – en av landets bästa, enligt förhörsuppgift. För att återspegla detta faktum så vill jag lyfta fram en del av ett förhör som hölls den 7 februari 2020 med Carina Hjorth Gustavsson som är distriktssköterska på barnavårdscentralen Öster Tull, Helsa i Norrköping.

Förhör: Den 7 juli 2019 kom Esmeralda på läkarbesök och vid det här tillfället var även lillebror med tillsammans med föräldrarna. Carina var med under besöket och det var barnläkaren Natalya Zheleba som genomförde undersökningen. Natalia är en väldigt erfaren läkare som har jobbat både på habiliteringen och barnkliniken. Med tanke på den information som fanns uppger Carina att man granskade Esmeralda väldigt noga och kontrollerade längd och vikt. Det fanns inga avvikande tecken och Esmeralda var pigg och glad och gav inte intryck av att vara tillbakadragen. Esmeralda hade vid den här tiden inte börjat på förskolan men föräldrarna pratade om att hon skulle börja där och diskuterade lite med Carina vad hon hade för åsikter om de olika förskolorna och själva hade de fastnat för att de ville att hon skulle gå på Strandgården. I oktober 2019 hade de ett försenat åtta-månaders besök gällande lillebror, att det var försenat berodde på som tidigare nämnts att familjen hade avbokat besöket först. Under det här besöket var inte Esmeralda med och det var Rebecka som kom själv med Silas. Det besöket ägnades mycket åt att prata om mat då mamman upplevde att han hade lite svårt att äta fast kost, hon förklarade att hon förde en matdagbok och även sömndagbok. Carina säger i sammanhanget att båda föräldrarna vid flera möten har verkat pålästa, de har hittat mycket information på nätet som de ville prata om. Lillebror hade dippat lite gällande vikt men höll sin längd och Carina förklarar att det är inget alarmerande och det är inte heller något konstigt att barn just i den här åldern kan dippa lite viktmässigt då barnet blir mer rörlig vid den här åldern. Mötet avslutades och Carina hade inte någon känsla av oro efter det. I januari 2020 var det dags för läkarbesök för lillebror och det var pappa som kom med honom. Pojken var väldigt ledsen och svårtröstad och Carina upplevde att han var rädd i den miljö som finns på BVC. Han var först lite rädd för Carina så att hon till slut fick gå ut och det tog tid att få honom lugn. Till slut, efter att Carina kommit åter, kunde de hjälpas åt med pappan för att få pojken lugn och Carina tycker att Patrik hanterade situationen väldigt bra då han var lugn och fin mot pojken. Carinas uppfattning är att pojken var lite ledsen längre än vad de flesta ett-åringar är och det var pga det svårt att läkarundersöka honom.

Till och börja med var pappan lite blek och lite svettig och verkade stressad, Carina och Natalya kontrollerade även vid det här tillfället hans pupiller men hon såg ingenting som tydde på att han var påverkad. Eftersom pojken blev så ledsen pratade Carina med pappan om huruvida pojken var van vid sådana miljöer och fick ett nekande svar. Hon frågade hur de hade tänkt sig vad det gällde förskola för Silas. Patrik svarade att de inte hade tänkt att Silas skulle gå på förskola. Barnläkaren som var med i samtalet ”gick på” lite och förklarade att det var viktigt med förskola och kontakten med andra barn något som också Carina bekräftade. Då märktes det att Patrik kände sig lite påhoppad och började ”gå igång”. Han förklarade att han tyckte att han ville deras barns bästa och att han tycker att en ett-åring är för liten att lämna på förskola och att barnet i den åldern har det bättre hemma. Carina förklarade att ett barn behöver gå på förskolan för att skaffa sig kompisar och vänja sig vid andra miljöer. Hon återknöt till att föräldrarna tidigare pratat om att barnet skulle börja

på Strandgården varvid Patrik förklarade att de hade gjort det men det hade inte fungerat bra med lämningar av Esmeralda då det var mitt i den lille pojkens sovtid. Då personalen på förskolan inte var flexibla gällande att få lämna Esmeralda vid andra tider slutade hon gå på förskolan. Föräldrarna sade vidare att eftersom inte Esmeralda hade bott hos dem redan från början så kände de att det var extra viktigt att hon skulle knyta an till dem ordentligt och inte vara bland en massa andra människor. Resonemanget fortsatte och Carina vidhöll att det var viktigt med barns behov av att träffa andra och då förklarade Patrik att de ofta gick till olika lekparker så att Esmeralda fick leka, att hon träffade Patriks andra barn, att det även fanns kusiner som hon träffade så hon hade umgänge med andra barn. Carina förklarade verksamheten på öppna förskolan och föreslog att de skulle gå dit vilket Patrik tyckte var en bra idé. Man kom överens om att Carina skulle följa med familjen till öppna förskolan och hon ville också planera in ett hembesök hos familjen efter besöket på öppna förskolan, något Patrik accepterade.

Efter att pojken till slut hade lugnat sig lyckades man genomföra läkarundersökningen, han visade då inte någon rädsla för pappa han tog kontakt också både med Carina och läkaren. Det gick att få ögonkontakt med Silas och han plockade med saker, reste sig upp och det fanns ingenting som tydde på att något inte stod rätt till, besöket varade i cirka en timme. Efter besöket pratade Carina och Natalia med varandra och var överens om att det inte fanns

någon anledning att göra en orosanmälan och att man skulle fullfölja planeringen gällande både besök på öppna förskolan och även ett hembesök hos familjen. Man bokade även in ett extra läkarbesök till Silas i mars 2020 för uppföljning.

Den 20 januari var tanken att de skulle gå till öppna förskolan. Innan det hann äga rum ringde mamma som inte hade varit med på läkarbesöket med pojken, och undrade lite grann om hur besöket hade gått eftersom hon hade fått veta att pojken varit så ledsen. Hon pratade också om att hon gärna ville att familjen skulle gå till öppna förskolan och Carina tyckte att det kändes bra att föräldrarna förstod vikten av att de skulle komma ut med barnen. Då berättade mamman att de hade haft det tufft under julhelgen och att socialtjänsten kommer att ta kontakt med Carina. Rebecka sade att socialtjänsten stormat in på juldagen då

familjehemsmamman hade gjort en anmälan och hon uttryckte att familjehemmet aldrig lämnade dem i fred. Både polis och socialtjänsten hade kommit hem till familjen när Esmeralda låg och sov och då släppte de inte in socialtjänsten. Patrik och Rebecka blev väldigt upprörda över att polis och socialtjänst kom hem till dem. Hennes stora pojke Amos hade också blivit väldigt ledsen och de kände en uppgivenhet över att detta aldrig skulle ta slut.

Strax därefter ringde socialtjänsten mycket riktigt till Carina innan hon hann bege sig till öppna förskolan med familjen. Hon fick då veta att orosanmälan som inkommit var anonym och att den hade handlat om att Esmeralda tappat hår, hur kontakten hade varit med hennes pappa och att hon hade varit mager. Carina bestämde att hon skulle återkoppla till socialtjänsten efter att hon hade varit på öppna förskolan med familjen.

Den 20 januari begav sig Carina för att möta familjen utanför porten 13.30 så som var bestämt, de kom cirka 10 minuter senare än avtalad tid. De begav sig tillsammans mot öppna förskolan som ligger vid kyrkans hus. Det var Patrik, Rebecka och de båda barnen Esmeralda och lille pojken Silas, de satt båda två i en tvillingvagn. På vägen till öppna förskolan gick de förbi flera lekplatser varvid föräldrarna pratade om att de hade lite olika favoritplatser där Esmeralda brukade få leka. De sade att de inte hade någon lekplats på sin innegård vilket de tyckte var synd och att de nu efter det här besöket skulle börja på öppna förskolan och att de också hade funderat på att Esmeralda skulle få börja på förskola snart. De tyckte ändå att det var en bra övergång att först börja på öppna förskolan vilket Carina tyckte var en klok tankegång.

Carina uppger att hon inte får ihop bilden av familjen, hon har ägnat mycket tid åt dem och när de har setts har det varit långa besök, hon har frågat mycket och fått bra svar. Hon tycker att det känns som att de har lyssnat in och de har inte varit aviga och verkar ha tagit till sig de råd Carina har gett. Gällande lillebror var det den observationen att han i samband med läkarbesöket blev väldigt rädd för den miljön han kom till på BVC. För övrigt har hon inte sett några tecken på honom som får henne att tro att han inte var välskött.
Förhöret avslutat 11.50.
Genomläst och godkänt.

Patrik avled under konstiga omständigheter i polisens förvar – förmodligen självmord då han inte mådde bra vilket han antydde vid det andra förhörstillfället då han ordagrant meddelade ”jag tror att jag skulle behöva åka till sjukhuset då jag har dåliga tankar.” detta meddelade han på förmiddagen den sista januari 2020, men förhörsledaren Joakim Ceder tog ingen notis utan fortsatte kallhamrat med sin utfrågning, vilket kostade ytterligare ett människoliv. Likadant så var det i tredje förhöret då Patrik gråter och vädjar..”Jag skulle behöva komma till sjukhus. Det här är inte hanterbart”

Det som inte heller framkommit i den mediala bevakningen är Rebeckas underliggande traumatiska upplevelser kopplade till uppväxten inom Jehovas vittnen vilket Rebecka som 14-åring bröt sig ur då hon lämnade hem och familj. Att denna händelse framkallar psykiska besvär råder det väl ingen tvekan om. Det är också välkänt att personer som genomgått denna typ av problemkomplex innehar en lägre förmåga till att hantera stress, varpå min tes är att händelsen i sig utgjorde språngbrädan in i medicineringens värld. Trotts detta så får man väl ändå tillstå att hon fram tills denna händelse klarat sig hyfsat då hon både utbildat och jobbat som kock. I ett telefonförhör med sjuksköterskan Zandra Migos som ägde rum den 19 maj 2020 så kan man tydligt se hur Rebecka sätter barnen i det främsta rummet.

Förhör: På fråga hur ofta Zandra träffade Rebecka svarar hon att de hade en regelbunden kontakt ca en gång per månad. Under dessa samtal kunde Rebecka inte prata om sig själv och sitt mående utan det var bara fokus på barnen och processen omkring dem.

Zandra fick jobba mycket med att försöka få fokus på det faktum att Rebecka var gravid och hur det sedan skulle bli när barnet var fött. Det framkom att Rebecka varit med om händelser tidigare i livet som varit svåra för henne. Det blev dock inte möjligt att jobba med vad det hade inneburit för Rebecka då hon hade svårt att prata om sitt mående och istället hade fokus på allt som rörde barnen.

Rebecka uttryckte att processen med socialtjänsten var mycket svår. Hon hade svårt att ha samverkan med dem och kunde ej knyta an till någon där då hon inte visste vem som skulle säga vad och socialtjänsten kom att framstå som en ”fiendesida”.

Rebecka var inte trygg och pga det gick det ej att djuparbeta med henne utan Zandra fick rikta in sig på att stabilisera Rebecka. All den rädsla och otrygghet Rebecka kände i processen med socialtjänsten blev ett direkt hinder i behandlingen.

Rebecka uttryckte en mycket stor oro inför att barnet hon väntade också skulle bli omhändertaget och kunde därför ej glädja sig inför att få ytterligare ett barn.

I samband med förlossningen blev Rebecka väldigt orolig men när barnet var fött och hon fick behålla honom blev det en stor lättnad. När Rebecka fick åka hem med honom var hon väldigt glad och kände att hon kunde vara närvarande. Hon etablerade en bra kontakt på BVC och när Zandra ville boka ett hembesök efter att pojken hade fötts blev Rebecka jätteglad. Det brukar kunna vara känsligt när psykiatrin vill göra hembesök men Rebecka var enbart positivt ställd till det.

Första hembesöket hade Zandra inom en 14 dagarsperiod efter barnets födelse. När Zandra kom dit var barnets pappa Patrik närvarande och även Patriks ex och de barn han hade tillsammans med denna, varför Zandra fick möjlighet att se och känna av hur Rebecka agerade och samspelade med andra personer. Rebecka gav intryck av att vara trygg och lugn och Zandra kände ingen oro för att Rebecka skulle drabbas av en förlossningsdepression.

På fråga hur Zandra uppfattade Patrik och Rebeckas hem svarar hon att det var ett välordnat, städat, rent och fräscht hem. Det syntes att det där bodde människor som bryr sig om hur man bor och lever. Det fanns foton på familjemedlemmar, tavlor på väggarna och böcker i bokhyllor. Det var en varm och trevlig atmosfär även mellan familjemedlemmarna.

Zandra tillfrågas om hon någon gång under sin kontakt med Rebecka uppfattade henne som drogpåverkad. Zandra svarar att hon aldrig kände sig oroad över att Rebecka var påverkad av några droger. I takt med att dosen av det föreskrivna läkemedlet Stesolid sänktes, blev Rebecka alltmer närvarande.

Zandra som har stor erfarenhet av att arbeta med personer med drogmissbruk och vet att det finns en risk för sidointag i samband med nedtrappning. Om hon hade sett minsta tecken på något sådant hade hon bett om en ordination av ett drogtest men det fanns aldrig några sådana signaler hos Rebecka.

Tillfrågad om Zandra såg några tecken på drogmissbruk hos Patrik svarar hon att hon inte gjorde det.
Förhöret avslutat kl 10.54
Uppläst och godkänt.

Sammanfattningsvis så anser jag att samtliga av dom inblandade myndigheterna agerat korrekt samt att Rebecka haft vilja men inte alltid förmågan till att sörja för sina barn. Är det någon som skall hållas till ansvar för denna trakiska händelse så är min starka övertygelse om att det är Patrik Lingman – som minst sagt – brustit i sitt föräldraansvar då han självständigt agerat hänsynslöst. Utredningen visar också på hur Patrik Lingman agerat envåldshärskare och stundom förtryckt Rebecka vilket skall beaktas av dom som önska döma.

Förundersökning:

Norrköping TR B 353-20 Aktbilaga 70

https://drive.google.com/file/d/1BR6eLKq70MMqfCmYE6nL5N61RLy85D4f/view?usp=sharing

Norrköping TR B 353-20 Aktbilaga 71

https://drive.google.com/file/d/1JjONYZhOjdADdTgGHFIJAzJImWpnUvi9/view?usp=sharing

Norrköping TR B 353-20 Aktbilaga 72

https://drive.google.com/file/d/1pfeN4ChOfKCe7y_NeVkeV_cI_MjB3CZt/view?usp=sharing

Norrköping TR B 353-20 Aktbilaga 73

https://drive.google.com/file/d/1woMWSNbU7Vh-yIremZ-qJ85yDhQ8jB1Q/view?usp=sharing

Norrköping TR B 353-20 Aktbilaga 74

https://drive.google.com/file/d/1sBeySBaU9Gl2W5Si-KBcoHRrCq9bfH5x/view?usp=sharing

Norrköping TR B 353-20 Aktbilaga 75

https://drive.google.com/file/d/1KNGJ4h-grmlT9nt6sEmSdlselRkpobBM/view?usp=sharing

Norrköping TR B 353-20 Aktbilaga 77

https://drive.google.com/file/d/1KNeFYyJa_bFDnBTW3jEv3NQLHI22kkBr/view?usp=sharing

Norrköping TR B 353-20 Aktbilaga 81

https://drive.google.com/file/d/13il6VG2xfpTbFPsxvTKxgZTV4gVoGuDZ/view?usp=sharing

Norrköping TR B 353-20 Aktbilaga 82

https://drive.google.com/file/d/1ctV2Iq0pKG_4o-DNYjP4xXEpzcM4lIt3/view?usp=sharing

Norrköping TR B 353-20 Aktbilaga 115

https://drive.google.com/file/d/15pJBaMYVaakKScxpVJi2n4Lz1EB_BuIg/view?usp=sharing

Jag har aldrig känt mig nödsakad till att inneha Facebook, varpå jag heller aldrig nyttjat denna sociala plattform då min åsikt varit av den beskaffenhet om att detta forum till mestadels äro till gagn för byfånar som besitter ett behov av att gå till torgs med sin dårskap. För att åskådliggöra min trosuppfattning så har jag plockat ut ett axplock med idiotiskt innehåll vilket även flitigt gillas, delas och kommenteras – se nedan.

Jag gillar det danska språket.
189 kommentarer

Frugan säger jag har för mycket gammalt skräp.
Högst osannolikt säger jag.
226 kommentarer och en delning

Jag är 24 år och har aldrig varit i Stockholm
86 kommentarer

Jag är 15 år.
43 kommentarer & en delning.

Jag väger 112 Kg
54 Kommentarer.

Jag köpte 2.5 kg pölsa med kort datum nyss.
100 kommentarer.

Jag tog bara ett halvt lugnande piller förut för att jag inte skulle bli trött. Jag blev trött. Nu är jag trött.
30 Kommentarer

Jag klarade mitt körkort 1991-12-11. Jag var 18 år och fyra månader ung då.
47 Kommentarer.

Min tandborste är av trä.
58 Kommentarer.

 Finns väl ingen levande själ som tycker om lever.
151 Kommentarer

 Jordnötssmör är öckligt.
63 Kommentarer

Denna dårskap finns i överflöd och hade det inte varit för mitt måste till att vistas här så hade detta flöde bekommit mig föga. Lika överflödig är också allt skroderande över nya inköp av kapitalvaror, för att inte nämna om allt frosseri över all denna mat. Hela Facebook är som en stor kokbok och man kan ställa sig frågande till – vem i hela friden kan vara så intresserad av allt detta matintag? Vi tycks befinna oss i en värld där stora delar av mänskligheten lever i den villfarelsen om att vår sista stund äro kommen, varpå vi nu måste passa på att leva som gourmander, innan vi åter tvingas dyka ner i silltunnorna.

Mitt största störningsmoment är dock den så kallade yttrandefriheten – eller rättare sagt – avsaknadet av yttrandefrihet. Facebook har nämligen byggt upp ett raffinerat system som i främsta fall jobbar med algoritmer som blockerar stötande ord eller bilder, men även angiveri är träget förekommande – dvs vänner skall ange vänner – eller vänners vänner, vilket är helt absurt. Systemet tycks dock fungera, för det är väll få skribenter som över tid innehavt ett klanderfritt Facebookkonto – speciellt om man är lite obstinat i skrift. Jag är av den uppfattningen att om man går ut i offentligheten och kastar sig in i debatter, så får man utstå såväl ris som ros. Den som ger sig in i leken får också leken tåla – då duger det inte med att gråta ut i armarna hos moderatorer på Facebook. Känner man sig kränkt så kanske man har gjort sig förtjänt av den känslan, och tål man det inte, så finns det ju alltid en avstängningsknapp.

Ett annat irritationsmoment är alla dessa medlemmar som tror sig inneha utgivningsansvar i dom grupper som dom lyckats nästlat sig in i. Dessa besserwisser vet alltid bäst, och dom har alltid synpunkter på vad som skall skrivas och läggas ut. Den vanligaste kommentaren är att innehållet hamnat i fel grupp, varpå man oftast ombeds plocka bort inlägget. Om dessa tokdårar hade haft ett uns av vett så hade dom bara scrollat vidare, men istället så skall dessa felfinnare visa sitt oförstånd genom en massa vettlösa kommentarer varpå många också känner sig nödsakade till att lipa ut i skötet på gruppens administratörer varpå dom framstår sig själva som handlingskraftiga samtidigt som dom anser sig gjort en samhällsinsats i yttrandestävjandets tjänst.

För att komma till pudelns kärna så bottnar detta inlägg i sitt ursprung där jag skojade med en före detta hyresgäst som jag känner mycket väl sedan tidigt 90-tal då hon var mamma – för en av hennes söner har nämligen blivit mördad, varpå denna var en god kamrat med min bror. I vart fall så har hon och en annan kvinnlig bekant, under ett antal år, förhyrt en lägenhet av mig i centrala Kopparberg, men då jag stod i begrepp till att renovera så flyttade dom till ett annat boende. Dessa damer – som jag skämtsamt brukar kalla gammelkärringar – stod nu åter i begrepp till att flytta då dom nu önskade bli särbo, och då den ena gammalkärringen innehar tre hundar som hon knappt orkar rasta så föll hennes val till att placera ut dessa till nära och kära vars beslut offentliggjordes på Facebook, vilket också kommenterades flitigt – speciellt efter mitt sarkastiska svaromål. Kvicksilvret steg dock allt mer i kommentatorernas arma skallar då jag redogjorde över mina betraktelser som landade i att samtliga av alla dessa skribenter äro stollar som rymt från hospitalet, vilket fick det hela till att eskalera till 52 omdömen om hur korkad jag var som inte respekterade djurens rätt i samhället. Lotta Holmberg är förövrigt sambo med den andra sonen, som jag också äro god bekant med, varpå hennes kommentarer visar på ett oförstånd som inte ens hennes gubbe eller gammelkärringarna förstår sig på.

För att påvisa galenskapen i Facebooks tolkning av anstötande inlägg så bifogar jag några av gårdagens kommentarer, samt mitt nedanstående inlägg som resulterade i efterföljande Facebookmeddelande.

Jon Ehrsson Ur led äro tiden. Här lägger linslusarna ut föga så intressanta ting som sitt kärleksliv till matvanor – allt för att synas. Någon har köpt för långa – eller för korta ben till sin säng. Lotta Holmberg visar allmänheten hur hennes gubbe tvättar fötterna i en allt för liten balja. Mikaela har den 28 juni gett sig i lag med en militär – och hon är så kär. Ida är assistent till sin Lord – kan ni se så söta dom är? Och herr Florén har fått napp – kan ni se hur korta armar han har? Christina vill ta sig en sväng om med Glenn samtidigt som hon vill komma inridandes på en åsna. Det vore för mig en lögn om jag skulle påstå att man bryr sig föga om nästkommande inlägg. ?

Den här kommentaren bryter mot våra communityregler om trakasserier och mobbning

Men dessa svar / kommentarer bryter uppenbarligen inte mot communityregler om trakasserier och mobbning

Lotta Holmberg Yttrandefrihet sa du så då skriver jag vad jag tycker om dig din jävel! Du var mig ett äckligt as som uttrycker dig så om folk som värnar o älskar de där fyrbenta vännerna som är så mycket bättre än dig så man kan inte ens hitta en enda likhet mer än att ni kanske låter lika illa allihop när ni öppnar er käft! Tack för yttrandefriheten

Kristian Krille Johansson Jon Ehrsson Vet inte vem fan du är, men du verkar ta mig fan ha en hel låda skruv lös i skallen. Skulle vara skottpengar på vissa

Kristian Krille Johansson Jon Ehrsson. Skiter väl fullständigt i vad du skojar om. Inlägget till Aleidy Dahlberg är inge skoj. Är du efterbliven?

Kristian Krille Johansson Jon Ehrsson. Är det nån som är lågbegåvad av oss 2, så är det fan i mig du. Huruvida du känner Aleidy Dahlberg skiter jag fullständigt i. Inlägget du gjorde till henne var ju inte så begåvat. Är det nån som saknar förstånd så är det fan du. Såna som dig ska man avliva. Du är inte värd att gå i ett par skor på denna jord.

Man kan undra om inte hela facebookidén går ut på att vara, eller att inte vara någon – that is the question.

Det är med en stor tillfredställelse som man tar del av nedanstående novitet. Vid ett flertal tillfällen så har man varit inne på den omnämnda banken för att ”ansöka” om att ”få” öppna konto, varpå man blivit nekad på grundval av innehav av några anmärkningar, och detta trotts att man endast önska lönekonto utan kredit. Man har således inte ansetts vara fin nog för att beträda dess tröskel. Nu är ju inte SEB ensam om att bliva styva i korken, utan även folkets sparbank, vilket grundades för lokalbefolkningen 1820 som ett led till att främja sparandet och bistå med utlåning till det lokala näringslivet där en frånvaro av enskilt vinstintresse blivo viktigt. Det skall dock tilläggas att samtliga av dom svenska storbankerna anammar denna förnedringskultur – speciellt mot dom som hålls för troligt till att vara fattighjon.

Med tanke på dagens besked vars beslut grundar sig i affärsidén om att vara dom ryska oligarkerna behjälpliga till att just ”tvätta” pengar så är det patetiskt då frågeformulären från bankerna haglar ut till allmänheten. Jag har bistått några bekanta med att fylla i dessa formulär, men bankerna har definitivt inte fått dom svar som önskats utan jag har hänvisat till att dom bör tvätta sin egna sjabbiga buk innan dom går i klinch med gemene man. Nu kan ju inte alla – av förståeliga själ – inta min svarsställning men det skulle nog vara på sin plats till att även småspararna intar en hårdare hållning mot fifflerirörelsen.

Väl värt att betänka äro de faktumet att dom som utformat alla dessa formulär icke gör det med incitamentet av välvilja eller i ambition till att stävja penningtvätt eller terrorfinansiering, utan uppgifterna kommer ju naturligtvis att liga till framtida bruk av en registerhållning vilket flitigt kommer att nyttjas av skattemyndigheten då dessa skall upptaxera folket som kanske konsumerar mer än vad som uppgivits, eller legitimt kommit in på kontot. Dom godtrogna tror väll icke på detta scenario då det råder, en så kallad banksekretess, men jag har varit med i så många utredningar varpå jag vet att då myndigheter önskar upplysning så står bankernas portar vidöppna – då äro sekretessen minimalistisk.

När det gäller bankernas förhållande till kunder – eller snarare gemenemans förhållande till banker så råder det en viss kuvenhet där allmänheten likt forntida dagar, bockar och niger åt dessa fähundar bakom disken, och i dom fall där dom fysiska mötena äro icke existerande så sker underkastelsen genom acceptansen av dom digitala tjänsterna. En annan omständighet äro kundernas förlikning med att banken inte skall hantera kontanter, vilket nu blivit till en norm. Kunderna har således invaggats i bankernas bedrägliga ton till att det endast är skurkar som prasslar med sedlar. Få vore väll dom som reflekterat över de faktumet att ett kontantfritt samhälle mynnar ut till en superkoll där exempelvis rökarna får förhöjd patientavgift vid lungrelaterade symtom, vilket även kan implementeras på andra onyttigheter så som sprit, fett eller sötsaker.

Jag har en bekant som jobbar i den finansiella sektorn i Lichtenstein varpå han berättade om sedvänjan där folket går in på banken för att ta ut kontanter varpå dom sedan beger sig till närmaste postkontor för att där betala sina räkningar – denna företeelse var ju visserligen för några år sedan men jag utgår ifrån att Lichtensteinsbona alltjämt värnar om sin integritet, medan svedalabon gladeligen redovisar allt – varpå vi kuvats till idioti. Dom flesta äro således rätt korkade och godtrogna, men å´ andra sidan så finns det väll ingen större valmöjlighet då överheten manar till konsumtion samtidigt som boendesituationen lett till att folket förvandlats till såväl löne- som låneslavar, så dom förslavade får väll foga sig i bankernas galenskap och invänta förändringens tid vilket tycks vara i antågande då det näst intill dagligen framkommer oegentligheter i den finansiella sektorn. Därav så äro min glädje euforisk då man får ta del av nedanstående artikel med budskapet om att bankerna får miljardböter för en verksamhet som dom själva vill stävja.

SEB tvingas böta en miljard kronor för bristfällig hantering av misstänkt penningtvätt i Baltikum, meddelar Finansinspektionen.

-Banken har agerat för sent och för lite, säger generaldirektör Erik Thedéen.

Finansinspektionens (FI) utredning har pågått drygt ett år, parallellt med liknande utredningar i Estland, Lettland och Litauen, meddelar generaldirektör Erik Théeden på en pressträff.

-Vår slutsats är att SEB haft brister i sitt arbete i att motverka penningtvätt i dotterbankerna i Baltikum, säger han.

Enligt Finansinspektionen finns en förhöjd risk för penningtvätt i Baltikum.

-Banken har inte tillräckligt uppmärksammat den förhöjda risken. Banken har agerat för sent och för lite för att uppmärksamma riskerna och vidta åtgärderna för att minska dem, säger Théeden.

FI har också hittat flera brister i SEB:s verksamhet i Sverige.

-I det automatiska systemet för att övervaka transaktioner använder man inte den kännedom om enskilda kunden som banken måste ha, säger Finansinspektionens seniora rådgivare Per Håkansson.

-Dessutom har SEB:s utformning av systemet för transaktionsövervakning lett till risker då systemet stängs av i vissa situationer, tillägger Håkansson.

SEB får ett föreläggande för att rätta till bristerna, som enligt Finansinspektionen ”inte hör till det allvarligare slaget”.

Finansinspektionen har däremot inte tittat på om det faktiskt förekommit någon penningtvätt i SEB:s baltiska verksamhet.

-Det utreds i Baltikum, säger Per Håkansson.

Myndighetens tillsyn har i stället handlat om vad SEB centralt gjort för att motverka penningtvätt i dotterbankerna i Baltikum. Och där syns flera brister.

-Banken har inte tillräckligt väl identifierat riskerna, och det handlar en hel del om utländska kunder. Viktiga styrdokument har inte utformats så att man träffar risken, säger Håkansson.

Det har också funnits otillräckliga resurser i dotterbankerna för regelefterlevnad, enligt myndigheten.

Undersökningen sträcker sig mellan 2015 till början av 2019. FI menar att problem har rapporterats under flera år – även till ledningen.

-Det har skett förbättringar från 2015 till 2019 men en del brister finns kvar. SEB har inte vidtagit tillräckliga åtgärder och det som gjorts har kommit ganska sent, säger Per Håkansson.

-Banken har alltså gjort förbättringar, men bristerna som funnits och i viss mån finns kvar räcker för att se att SEB inte gjort tillräckligt, avslutar han.

Finansinspektionen delar ut en anmärkning, vilket är mindre allvarligt än om man valt att dela ut en varning.

-Att banken vidtagit åtgärder är en förmildrande omständighet, säger Erik Théeden.

Jämfört med penningtvättshärvan kring Swedbank, där boten landade på fyra miljarder kronor, är beloppet betydligt lägre för SEB.

-Swedbank var avsevärt allvarligare, då fanns mycket tydligare brister i ledningen. Ledningen gjorde ingenting och banken dolde information för oss, säger Erik Théeden.

SEB:s aktiekurs steg efter beskedet och än mer efter presskonferensen. Den är nu upp 4,6 procent under dagen.

Publicerat i Dagens Nyheter 2020-06-25

Palmes tal till nationen.

Snus är snus, och strunt är strunt, om än i polisiära promemorior. Jag bestyrks i min övertygelse om att spekulation och fiffel nu gripa kring.

Jag kan nu från min post enkommet beskåda hur det rättsväsende som jag varit med och byggt upp, sammansnärjt till att avhända miljontals av skattekronor – från främst arbetarklassen – för att investera dessa i polisklåpaeri. Jag är inte förundrad över att de polisiära väldet nyttjat dessa dryga tre sekel till att lägga skulden på en försvarslös som dagen till ära nu befinner sig bland andar och demoner – ett förfarande som brukas i kriminell miljö. Chefsåklagaren Krister Petersson har gått till torgs med stora braskande löften om att komma till en lösning – men denna retorik har endast bestått i rundhänta utfästelser.

Sannolikheten till att bödeln finns inom den kår som nu givit upp, äro större än att skandiamannen skulle ha bragt mig om livet. Sannolikheten till att Krister Petersson skulle haverera äro liktydigt med fantasin om att Christer Pettersson skulle vara min mördare. Dom enskilda polisernas attityder, skrämmer mig. Ett stickord, en obetänksam replik, en nederlighet i det lilla räcker för att så tvivel bland allmänheten.

Vanföreställningen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori, utan den har alltid sin rot i vardagslivet – den gror i alla skikt – den är ett utlopp för polisens egna misslyckanden och besvikelser. Den är framförallt ett yttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet för andra människors vilja till förståelse och objektivitet. Som exempelvis rädsla för att förlora sin polisiära ställning. Polisen har nu suttit i årtal för att slipa knivarna, vilket brukas till att skära i utredningen som rör dom själva, men jag är övertygad om att det svenska folket i alla generationer vill värna om dom faktiska omständigheterna – sanningen och rättvisan. Folket vill utveckla rättvisa, inte avfärda den.

Vad betyder väll en och annan överdrift om vi bara kan klarlägga en trovärdig hypotes – så ser det polisiära väldet på sin roll, men väldet borde fatta bättre, för det är inte bara att vilja utan även en pedagogik. Jag tror dock på en övertygelse om att det svenska välfärdssamhället med alla sina fel och brister vill komma till en sann lösning med mitt frånfälle – men vi måste beakta, att tystnaden kan vara oförrättens bundsförvant, tystnad kan upplevas som reaktionens död så därför uppmanar jag eder att kämpa för realiteten för endast då kan vi nå rättrådighetens segrar.

Daniel Nyqvist erkänner Dubbelmord i Linköping

 I detta fall så får man väll bara konstatera att polisen med god berömdhet nu lyckats med den stora bragden till att komma fram till en lösning med styckdramat i Linköping. Anledningen till att man nu lyckats härrör om ett nytänkande från polisens sida där DNA tagits till hjälp. Daniel Nyqvist som nu är 37 år, erkände i samband med delgivningen om misstanke om mord, att det var han som bragt Anna-Lena Svensson, 56 och Mohamad Ammouri 8 om livet, vilket ägde rum, morgonen den 19 oktobermorgon 2004. Daniel greps tidigt igår morse, strax före sju i sin bostad i Linköping, vilket grundar sig i måndagens beslut om anhållning för mord. Gripandet verkställdes av den regionala insatsstyrkan och var enligt åklagaren effektivt och odramatiskt varpå misstankarna mot mannen stärktes efter det att hans DNA analyserats.

Enligt uppgift så skulle Anna-Lena strax innan sista andetag hunnit förtälj för polisen om att gärningsmannen var i 20-års åldern vars ålderssignalement tidsmässigt stämmer in på den nu gripna 37-åringen. Trots att förundersökningen vuxit till en av de största i landet så har morden till dags datum förblivit olöst. Det hela började med att 8-årige Mohamad Ammouri överfalls och knivhuggs till döds när han är på väg till skolan, varpå den 56-åriga Anna-Lena Svensson försöker gripa in med dom oanade konsekvenserna till att hon själv blev mördad. Gärningsmannen försvann, men lämnar mordvapen och blodspår efter sig.

Den 1 januari 2019 så träder en ny lag i kraft som ger polisen rätt att göra familjesökningar i svenska DNA-registret, vilket betyder att man kan få en DNA-träff på anhöriga till gärningsmän vars lagstiftning polisen icke varo sen med att nyttja. Det som ligger till grund för gripandet äro således en ny metod där polisen tagit hjälp av kommersiella DNA-register och släktforskning för att nå fram till en misstänkt gärningsman. Dubbelmordet i Linköping har blivit ett pilotprojekt där metoden för första gången används utanför Nordamerika.

Till sin hjälp har polisen haft släktforskaren Peter Sjölund som under våren jobbat febrilt med ärendet tillsammans med NFC, vars arbetsmetod har gått ut på att korsköra DNA-profilen från gärningsmannen med databasen hos det amerikanska företaget ”Family Tree DNA”.

Daniel Nyqvist är enligt straffregistret ostraffad, vilket kan förklara de faktum att han ej varit föremål för någon större granskning. Någon större inkomst har han ej heller haft, utan det har dom senaste åren pendlat runt hundra tusen kronor. Han har således levt ett lugnt och ett tillbakadraget liv där han exempelvis gick en datorutbildning på gymnasiet med övervägande väl godkända betyg.

För att komma åt protokollen – vänligen sätt markören över önskat dokument och dubbelklicka.

Reviderad / Aktbilaga 2

Häktningsframställan

Häktningsprotokoll

Belastningsregisterutdrag

Dagboksblad

Paolo Robertos lust för kvinnlig fägring

Av bilderna att döma så kan man väll förstå att herr Paolo föll för den stora frestelsen – speciellt med tanke på hans nuvarande gemål som icke äro allt för fager. Med tanke på prislistan så får man väll också hoppas att denna lust till annan endast blivo till en engångsföreteelse, varpå den förstående damen icke tycks ha lidit någon större skada – i vart fall inte ekonomiskt. Mången vore nog de unga ladies som hava lust mot betalning – synnerligen om menyn äro den samma som den Paolo fick ta del av. Det är nog i högsta grad feministerna som sörjer för kvinnor med attraktion, vilket kan bero på att dessa själva uppnått de stadium av klimakterier, vars många män ratar.

Paolos bön

Horan min som tog mig till himmelen.
Helgad varde ditt behag.
Tillkomme din vana.
Ske min vilja, såsom i tillfredsställelsen, så ock i bädden.
Mitt dagliga behov giv mig idag, och förlåt mitt begär, såsom ock du förlåta min lust till annan, och inled mig icke i frestelse, utan fräls mig från drift.
Ty lusten är min och makten och härligheten
i evighet.
Amen.

Tishoko anammar talibansk kultur där man skär huvudet av sina offer vilket bevaras som en trofé

Till mångas glädje och någras förtret så skall jag nu publicera en säregen historia vilket utspelar sig i de lilla pittoreska Uddevalla där förövaren Ahmed, Tishko Shabaz född den 11 januari 1997 dräper sin tidigare sambo, Wilma Andersson och bevarar hennes huvud likt en trofé.

För att få en förståelse i vad som hänt så kommer jag att korta ner händelseförloppet varpå dom som efterfrågar fler detaljer hänvisas till de förundersökningsmaterial som återfinns vid fotnoten av inlägget.

Mordplatsen

Vi börjar med anmälan som gjordes per telefon av Andersson, Linda Kristina 2019-11-17 klockan 17:34 till Hans Köning

HÄNDELSEN (polisrapport)

Wilma har bott hos sin pojkvän Shabaz Tishko på Göteborgsvägen 23C i Uddevalla. De har till och från gjort slut. Wilma har uttalat suicidtankar och enligt anmälaren Linda har hon vid ett tillfälle, när de gjort slut, försökt att hänga sig på vinden. Detta försök avbröts av pojkvännen.

Enligt pojkvännen hade han och Wilma ett gräl torsdagen den 14 november vilket mynnade ut i att bägge lämnade hemmet. Sedan dess är Wilma försvunnen och har inte hörts av. Ingen av Lindas närmsta bekantskapskrets vet var hon är och de har heller inte hört något från henne. Bägge vårdnadshavarna söker efter Wilma.

Wilma har en mobiltelefon, men denna är avstängd. Wilma har alltid haft för vana att höra av sig till Linda när det har varit oroligt i hennes förhållande med pojkvännen. Denna gång har hon inte hört av sig, vilket framkallat stor oro hos Linda.

Ett två minuter långt samtal till Tishko från region ledningscentralen (RLC) den 17 november klockan 15:36, i samband med att Markus Karlsson som är pappa till Wilma anmäler henne försvunnen.

RLC – fet stil
Tishko – normal stil

-Tishko.
-Hej pratar jag med Shabaz?
-Öh, Tishko.
-Tishko, ja, hej jag ringer från polisen, Jasmine heter jag.
-Okej
-Hej, vi har en Marcus Karlsson här som är pappa till Wilma Andersson och är jätteorolig för sin dotter för att hon inte svara när han ringer.
-Ja?
-Vet du möjligtvis var hon finns någonstans?
-Eh, hon är mitt ex och vi gjorde slut i torsdags och jag vet inte var hon är nu.
-Du har inte hört något ifrån henne sen i torsdags?
-Nä.
-Nä, okej, då förstår jag. Hennes telefon är avstängd där nämligen så vi fick ditt telefonnummer från Marcus så då vet vi att hon inte är hemma hos dig i alla fall?
-Nä, jag inte (ohörbart) hennes nummer faktiskt.
-Å du har inte hört någonting från henne sen i torsdags och hon sa ingenting vart hon drog nånstans?
-Nej vi hade ett stort gräl å ja vi grät lite grann å så och så gick hon iväg.
-Ja okej och sen har du inte hört nånting?
-Ja, asså Marcus har ringt en massa gånger men jag har inte lust att prata med honom om jag ska vara ärlig.
-Nej, de klart. Det är upp till dig om du vill svara eller inte det är inget konstigt alls det var mest det att vi fick ditt telefonnummer å så tänkte vi att du inte orkar prata med hennes pappa det kan vi förstå också därför ringer vi och kollar så hon inte sitter hemma hos dig eller nått sånt där då vet vi att hon inte är där så vi får fortsätta leta helt enkelt men skulle du få kontakt med henne så får du jättegärna ta kontakt med Marcus.
-Med Marcus då?
-Ja, du kan ringa till Marcus eller skicka ett sms till honom om det är så att hon skulle höra av sig till dig för då hör han av sig till oss för vi har en kontakt med honom.
-Tack så mycket.
-Tack själv, hej då.

 Samma dag kl.16.28 samtal två från RLC till Tishko, vilket varar i lite drygt tre minuter.

-Tishko.
-Hej det var Jasmine från polisen igen.
-Hallå!
-Hej. Du vi fick pratat lite med Wilmas mamma här och hon berättade att någon gång som ni hade gjort slut som hon hade gått upp på vinden och försökt hänga sig.
-Ja då ringde jag hennes pappa.
-Ja?
-Så kom han där.
-Å hämtade henne där. Du har ingen möjlighet att gå upp och kolla på vinden så att det inte är så att hon är där igen.
-Äh…det kan jag göra faktiskt, men jag tror inte att hon är dö, hon var arg när hon gick så.
-Hon var arg när hon gick ja. Tog hon med sig sina grejer eller tog hon bara sin telefon och gick?
-Hon tog sin handväska, kläder, smink och telefonen så kla, hon tog allting nästan.
-Ja.
-Men alltså det hon kunde bära så.
-Ja, men det är jättegulligt där. Då kan vi utesluta det i alla fall.
-Jag hoppas i alla fall inte.
-Det får vi inte hoppas men de. Vi har jagat runt här.
-Kan inte ni… alltså avstängd sa ni?
-Ja den är ju de, vi kan inte göra någonting med den telefonen, vi får inte nån kontakt alls.
-Hennes vänner å sånt då?
-Vi har ringt runt bland dem eller Marcus har kollat med äh, det var nån som bodde i Uddevalla, nån i Stenungsund där och sen men hon verkar inte va nånstans dessvärre (ohörbart).
-Du vet (ohörbart) vi har gjort slut tusen gånger och den här gången var det på riktigt.
-Ja, var det du som gjorde slut?
-Ja, vi grät. Det var jag som fick ta tag i det ja-
-Ja.
-Hon är inte här.
-Ja det var väl skönt.
-Jag ska kolla andra sidan också.
-Det var jättesnällt av dig.
-Nej de klart, hoppas ni hittar henne…nej.
-Det var tomt där också?
-Jajamen!
-Det var skönt i alla fall.
-Ja, hoppas ni hittar henne.
-Det hoppas vi med.
-(ohörbart) hon är lite dramatisk.
-Ja, nej vi får hoppas att hon är och surar nånstans.
-Ja, hon kanske är hos nån kille. Hon hota mig med det en massa ganger.
-Ja, hon har säkert vänner som inte hennes mamma och pappa vet om också så vi får hoppas på det helt enkelt, tack för hjälpen så länge Tishko.
-Tack själv.
-Tack, hej.

Ovanstående två samtal åskådliggör nog mer om förövaren Tishkos personlighet än vad hela utredningen kommer till att utvisa. Det är med en förslagenhet som han utger sig för att vara behjälplig samtidigt som han låter sig meddela om en önskan till att finna henne, och detta trots sin trofé som varo ordentligt inlindad i folie och plast, vilket placerats i en kabinväska.

Fynd av kroppsdel (polisrapport)

Torsdagen den 28 november 2019 skulle det under eftermiddagen ske ett sök med en specialutbildad, renodlad likhund, i lägenheten.

Då vi kommer till lägenheten den dagen kl.11.30 möttes vi direkt av en specifik lukt då vi öppnade dörren till lägenheten. Lukten kunde efter ett visst letande lokaliseras till garderob nr 3 i sovrummet.

På översta hyllan låg en svart cabinväska som funnits där sedan första

undersökningsdagen. Väskan låg på ett mönstrat tyg och längst fram på hyllplanet stod en träskylt med inbränd text THUG LIFE och ett ansiktsporträtt. En rödaktig vätska hade sipprat ut och hamnat på tyget som väskan stod på. I samråd med kommissarie Sten-Rune Timmersjö kom vi överens om att ta ned väskan efter det att likhunden sökt av lägenheten. Detta för att isolera doftmängden så att doftbilden inte skulle bli för stark för likhunden och på så sätt störa dess arbete.

Garderobsdörren stängdes.

Väskan är en svart cabinväska på hjul som såg använda ut. Väskan hade alla dragkedjor igendragna. Från väskans övre högra hörn/kant sipprade röd vätska ut. Väskan öppnades och det som då syntes var ett ovalt paket gjort av packtejp och aluminiumfolie, ett ljusgrått/vitt gosedjur, ett svart klädesplagg och en träbit som låg längs med ena långsidan. Läckaget kom från det avlånga paketets ena kortsida.

Ingenting i väskan packades upp/hanterades.
Väskan stängdes igen.

Ett SMS från Wilma till Tishko 20219-01-02 kl 09:44 ( se aktbilaga 124 sidan 30 )

Kommer inte göra dig missnöjd ta den
möjligheten och det finns inga problem kvar.
Gör ja något litet fel ja är borta ja svär på mina
bröder. Och ja svär på mina bröder ja kmr
hålla min lydnad totalt hela tiden. Allt för dig
och mig. Jag älskar dig. För våran tid och
kärleks skull. Du kommer älska när jag lyder
dig så sexigt och med sån fokus och respekt.
Svär Tishko du kommer inte ångra dig. Ge det
ett försök en möjlighet det är värt det jag svär
på mina bröder. Jag kommer inte göra dig
besviken. Jag ska göra dig stolt
Jag är din lilla prinsessa och du är min gud
min man mitt allt
Ett försök en möjlighet som ändrar allt jag har
svärt på mina bröder nu jag ska ha
100%lydnad mot dig och det ordet håller jag
tills döden skiljer oss åt. Tycker du ja
misslyckas ja håller tyst och är borta för alltid.
Men låt mig ge dig min lydnad först och få dig
att inse att allt kommer lösa sig för jag lyssnar
och lyder dig endast dig. Bli min och ge oss
en möjlighet att inte ta våran kärlek ifrån
varandra när det finns lösningar på det stora
min totala lydnad. Då är allt löst. Säg bara ja
så är resten upp till mig älskling som sagt jag
har svurit på mina bröders död och liv att jag
har den tills döden skiljer oss åt och att jag
inte kommer göra dig besviken. Svär på dom
tro mig jag håller mitt stora ord ge det en
möjlighet du kommer inte ångra dig. Säg ja
älskling. Det finns inget att förlora. Eftersom ja
har min totala lydnad så är det värt allt.

SMS från Wilma till Tishko 2019-06-29 kl 22:18: ( se aktbilaga 124 sidan 32 )

jag ber om ursäkt för mitt sätt att utrycka min
svartsjuka på det var jätte fel och jag är ledsen
för det. Förlåt. Jag lovar att inte låta min
svartsjuka gå ut på det sättet nånsin igen. Jag
gjorde bort mig och jag ångrar det mer än
något annat. Jag älskar dig och jag hoppas du
kan förlåta mig för mitt dumma fel. För mig
kan inget komma emellan oss du är allt för
mig oavsett vad hoppas du känner samma
sak och kan förlåta mig för hur jag uppträde.
Du förtjänar mer än en ursäkt… jag vet det. Du
är fantastiskt och underbar på alla möjliga sätt
de 2 anledningar varför jag älskar dig mer än
någon annan och otroligt mycket. Om min
svartsjuka kan förstöra så för oss så jag
förlorar dig så vet du att det kommer skärpas.
Du är för betydelsefull för mig. Du är inte bara
en otroligt fin man utan tvekan utan även en
fantastisk bästvän den bästa och det
kärleksfullaste familj man kan få eller ens
drömma om. Du Tishko Shabaz Ahmed är den
ända Jag älskar på ett sånt starkt sätt på den
ända Jag verkligen kan säga allt till och kan
känna mig som tryggast vid och du får mig
känna mig speciell genom att vara min för att
jag får en sån ära. Jag kan skriva
romaner,böcker, dikter om varför jag älskar en
sån unik underbar fin man som dig.
I love u and i’m more than sorry….hoppas du
vill ha en operfekt tjej som mig… men jag
kommer alltid bry mig om dig och älska dig
mer än vad någon kan älska någon just för du
är du för mig och jag kommer inte reagera så
nånsin igen. Jag var pinsam och jag skäms
över mitt uppträdande mot dig. Det händer
inte igen jag tillåter inte mig själv till något
liknande igen. Förlåt verkligen jag menar det
från botten av mitt hjärta till dig.

Efter att läst igenom förundersökningen så får man ta del av Tishkos skrämmande läggning där han minst sagt är kontrollerande. Han ser till att ha GPS positionering på Wilma så att han kan följa henne i vartenda steg. När Wilma vid något tillfälle yppade att hennes systers tvååriga son var värdens sötaste så blev Tishko arg och menade på att hon minsann skulle tycka att han var värdens sötaste. Wilma dög aldrig som hon var. Hon tvingades ständigt bära smink – även då hon sov. Hon fick heller inte umgås med vem hon ville – helst så skulle hon inte umgås med någon alls. Inte ens med hennes släkt. Att deras förhållande även resulterade i Wilmas sexuella debut bekom föga Tishko utan han pressade henne till att tillfredsställa hans sjuka böjelse till allt ifrån gruppsex till strypsex. Vid något tillfälle så hade han övertalat Wilma till ha med sig sin femtonåriga vän varpå hon blev ombedd att stå i hallen och titta på medan han förlustade sig på henne, vilket hon givetvis inte förmådde varpå hon begav sig in i sovrummet för att där tvingas lyssna på akten.

Trotts Tishkos idoga försök till att göra rent hus så gick inte spåren att städa bort.

Tishko var extremt svartsjuk – och då menar jag måttlöst svartsjuk. Det framkommer i förundersökningen att Wilma anförtrott sin syster genom att berätta om en händelse där dom varit ute med kompisar och möts av en bil som tutat, vilket föranledde att Tishko blivit arg och inte pratat med henne. Dagen efter så hade han tagit tag i henne och förklarat att hon har skyldighet till att förklara varför en bil tutat på henne. Svinet blir upprörd över att en bil tutar medan han själv rättfärdigar sig till att ligga med Wilmas vänner samtidigt som hon tvingas höra på.

Min spontana slutsats är Wilmas älskandes tvång till en bostad. Hon hade visserligen föräldrar men dessa varo icke intresserade av att husera sin avkomma, varpå Wilma var helt beroende till att sova med sin fiende. Vid något tillfälle så ringde hon till sin mor och vädjade om bostad men denne ignorerade sin dotters önskan, varpå hon ytterligare tvingas mottaga hugg och slag – en gång så kraftigt att hon svimmade. Icke att förglömma är även den psykiska pressen – för att citera en av uppgiftslämnarna då denne redogör för vad Tishko sagt. ”Du ska uppföra dig på ett visst sätt framför andra. Du skall veta din plats. Jag skall veta att du skall verka som den perfektaste och snällaste flickvännen framför andra”.

Rekommenderad läsning. Förhör med kriminalvårdens Fredrik Lundgren som jobbar på häktet där Tishko sitter varpå han anförtror denne anmärkningsvärda detaljer. Bilaga FUP Del 5, sid 787 & 791.

Gärningsmannens Tishko förhör börjar i bilaga FUP Del 5, sid 850, och jag rekommenderar verkligen att dessa läses då han trotts sin grova gärning anammar tystnadskulturen i nästintill vartenda förhör.

För att kunna ta del av dokumenten, vänligen sätt markören över dessa och klicka.

Dagboksblad, Häktningsframställan, Stämningsansökan

FUP Del 1 av 5, FUP Del 2 av 5, FUP Del 3 av 5

FUP Del 4 av 5, FUP Del 5 av 4, Segment SMS-Trafik