I flera månader hade jag planerat inför denna heliga inställelsedag – en dagning då man nu skall ta del av regimens ingripande för att få mig till bot och bättring. Det hela påbörjades den 18 september 2018 med en gryningsräd där en polissvärm stormade in i hemmet klockan sex på morgonen för att där fängsla mig avseende misstankar om ekonomisk brottslighet. Efter 211 dagar i en cell så kom Örebro Tingsrätt med den fantastiska rådmannen Lars-Erik Hult fram till en delvis friande dom där jag rentvåddes från fyra åtalspunkter och 34 fall av grova bedrägerier. Jag dömdes dock för dom två åtalspunkterna bokföringsbrott samt hokuspokuslagen grovt näringspenningbrott, vilket konstruerats i syfte att fängsla dem som bryter mot denne fabricerade ordning – ett påbud som ingen vettig själ begriper sig på – allra minst jag själv som nu skall rehabiliteras för eländet. Den obegripliga överträdelsen resulterade i 16 månaders fängelse, vilket var ett enormt nederlag för åklagarsidan, vadan bestod av en vulvaduo som villigt hade sett mig inlåst på obestämd tid. För mig så var det dock en seger – jag tänkte att lite pina får man väl lida då regimen lagt ner miljonbelopp på att skapa en utredning på över 12 800 sidor, som jag välvilligt läste med stor förtjusning.
Min fantastiska men auktoritära advokat, Carl-Johan Malmberg dikterade tidigt vårt försvar som gick ut på att jag skulle läsa utredning varpå han skulle sköta juridiken, vilket skulle visa sig vara ett vinnande koncept – i vart fall tills vi anlände till Göta hovrätt där målet prövades av en åklagarvänlig domstol som säkerligen erhöll några luxuösa middagar för sin fällande dom. Göta hovrätt är dessutom vida känt för sin casinodomstol där man gärna anammar en kultur där stämt är dömt.
Efter att ha tagit farväl av min sambo som kört mig till Asptuna anstalten i Norsborg så traskade jag med raska steg mot centralvakten. Jag fascinerades av läget där anstalten låg på en höjd som vätte ner mot ett vatten. Man kan således undra om man kommit till en fångvårdsanstalt eller till ett konvalescenthem för manschettbrottslingar – man får i vart fall tacka för den påkostade exteriören – fint skall det vara då regimen griper in. Jag förundrades dock av skalskyddet där hela anstaltsområdet omgärdades av ett högt staket med två stora grindar som innehade varsin mindre gånggrind, vilket för mig var lite väl ambitiöst för en öppen anstalt med fogliga fångar.
Efter att ha plingat på vid grindklockan så släpptes man in på anstaltsområdet. Jag visste nu att man anlänt till en omyndigförklarad zon där man ifrån att ha varit en fri man med förstånd till att fatta egna beslut nu anses vara en utböling med minimal fattningsförmåga, varefter man nu av regimens lakejer är satt till att rehabiliteras till foglighet och lydnad. Jag har i flera månader funderat på utifrån vilket skick dom skall få återanpassa mig ifrån. Jag skulle gärna vilja sätta kriminalvården på prov för att se hur organisationen skulle agera i skarpt läge. Skall man spela helt efterbliven – en fånge med ett minimalt förstånd där man inte ens uppfattar dom mest elementära tingen som att man exempelvis ej noterar att man befinner sig på en fångvårdsanstalt. Jag var också sugen på att framstå mig själv som väldigt ödmjuk där man prisar för allt – som exempelvis för den goda maten, eller för den fina cellen och för den kompetenta personalen som vill en så väl. Genom att inta denna hållning – spela detta lilla spel så bereder man kriminalvårdarna tillfället till att få visa sig på styva linan, vilket dom inte är allt för vana vid.
Mellan grinden och centralvakten, vilket kan likställas som ett stort terrarium med blåklädda kreatursskötare som blickar ut över sin boskap, så är det nog ett par hundra meter varpå jag blev tvungen att besluta min hållning snabbt. Skall man vara lobotomerad fånge, eller skall man vara sig själv, vilket skulle underlätta tillvaron avsevärt. Tankarna for genom huvudet då man begrundade över den långa tid som man då tvingades vara eftersatt. Till slut så bestämde jag mig för ett mellanting. Jag insåg rätt kvickt att det skulle tära på mitt skarpsinne att ikläda mig rollen som efterbliven – speciellt med tanke på fångenskapens resliga tid, varefter mitt beslut landade i ett sviktande intellekt – lite då lusten faller på, exempelvis då situationen ger utrymme och fodrar en liten nedgradering av skärpan – en slags intellektuellt störd periodare.
Klockan 17:48 så skrevs man in av två vaktkonstaplar som följde en invand inskrivningsritual. Först så skulle man legitimera sig – det är tydligen av största vikt att vården tillfaller mig och inte min bror. Därefter så skulle man fotas och mätas varefter en minutiös dokumentation genomfördes där jag erhöll fångnummer 21-95, vilket i praktiken innebar att man voro den 95:e fången detta år. Det konstaterades också att jag var fysiskt närvarande vid inskrivningen och att jag var nykomling som kom via egen inställelse. Jag blev också tvungen att skriva på en handling där jag medgav postgranskning, vilket för mig var ett lätt beslut. Jag tänkte nämligen att i största möjliga mån att undkomma postnords välvilja till att tilldela mig epistlar. Mitt modus var nämligen att undanhålla kriminalvården den information som kan komma från mina nära och kära som önska författadebutera, därav så har jag meddelat denna riskgrupp om att inte tillsända mig brev som sedan krinspar och allt annat plitotyg kan gotta sig i.
Säkerhetstänket är rigoröst inom kriminalvården, och Asptuna är inget undantag då det gjordes förstklassiga riskbedömningar där ett frågeformulär upprättades innehållandes spörsmålet om hur vida det fanns initiala osäkerhetsfaktorer, vilket det ansågs sig inte finnas. Det förelåg heller inga tidigare riskfaktorer i kriminalvårdsregisteret och man uteslöt även faran för självmord, vilket var tacknämligt. Nu slipper man placering i OBScell där man bevakas 24/7. Därefter så var det dags för utandningsprovet, vilket skedde klockan 18:15 – kriminalvården önskar nämligen inte kampera fångar som är på pickalurven eller dåsiga i pallet, vilket kontrollerades via urinprov som lämnades 19:05. Under avsnittet tobak så har kriminalvården antecknat ”klient varken röker eller snusar och vill därför inte ha tobak i förskott”. Av någon outgrundlig anledning så var det viktigt att informera mig om hur kriminalvårdens behandling av personuppgifterna och anstaltens rutiner vid brand hanterades. Det förkunnades också om anstaltens lokala rutiner som inte är så komplicerade att förstå då dessa implementerats av en organisation som inte äro känd för att inneha den högsta dugligheten, vilket dom själva anser ser sig hava.
Därefter så var det dags att svida om till fångkläder samtidigt som kriminalvårdens fångförråd skulle husera mitt lösöre som nu kommer till att innehålla en jacka och övrig ekipering som man bar vid detta värdiga inställelsetillfälle. Inom kriminalvården så är tiden väldigt viktig, därav så hade jag förvärvt en klocka som jag tänkte bruka för ändamålet. Jag visste dock att det voro strängeligen förbjudet att inneha klockor och annat bjäfs som överstiger kriminalvårdens luddiga riktlinjer om hög dignitet, på vilket jag medtog ett kvitto som styrkte klockans låga betydenhet, varpå jag tilläts bruka den. Sedermera så var det dags för att avhandla de gods som jag önska inneha i cellen – så som deodorant, nagelsax, kollegieblock, hårborste, kalender, hyvel med blad, samt en tv som först skulle genomgås och säkras innan införsel till cell. Sist men inte minst så överlämnades min mobil och därmed en del av friheten, vilket jag visste nu skulle gå förlorad för en lång tid framgent.
Inställelsen skedde mitt under den briserade covid-19-pandemin – en fars som skapats och vurmats av den regim som nu skall rehabilitera mig. Detta föranledde att man blev föst av en fångfösarduo mot en mottagningsavdelning som var avspärrad med plastband där en cell tilldelas. Syftet voro att man på obestämd tid skulle karantänsplaceras tills dess att det kunde konstateras att man inte voro en fara för regimens underställda och övrigt klientel. Hur detta skulle säkerställas var jag för stunden omedveten om, men det skulle jag snart bli varse – rent av dagen efter då man föstes till sjukavdelningen för att där få en lång pinne uppkörd i nasusen.
Första natten så tvingades man sova med en hominidliknande varelse som man nödgades klättra över för att komma till överslafen – detta var nämligen den initiala perioden av kriminalvårdens tandemboende där man inrättat våningssängar för att husera allt fler fångar, vilket förargade mig. Jag hade definitivt ingen lust att tillbringa vårdtiden genom att ligga ovanpå en svettig Taliban. Nästkommande dag så flyttade neandertalaren ut till normalavdelningen varpå man passade på att förpassa sig till underslafen, vilket man gjorde i hopp och tron om att man nu skulle få vara allena – men säg den glädjen som vara för evigt. Dagen därpå så flyttade det in en ny Taliban varpå man bestämde sig för att stämma i bäcken, vadan jag nästkommande dag greppa en ung plithona som senare skulle visa sig vara vegan. Jag förklarade att det ligger lika mycket i mitt intresse om att erhålla ett singelboende som för regimen till att vilja ha mig inlåst, varpå jag önska komma i besittning av en cell utan ohyra. Jag påpekade också att jag innehar en uppväxt i ett barnhem, vilket traumatiserat mig så pass övermåttligt att jag hellre sitter i en isoleringscell än att dela hushåll med andra fångar – därav så lämnade jag över min redan upprättade anhållan om att fortsättningsvis vårdas på kriminalvårdens isoleringsavdelning, vilket förbryllande veganen så pass påtagligt att denne lovade att ta upp frågan på det stundande morgonmötet.
Kriminalvården skrev då den 29 mars i sin daganteckning om oro över beläggning. ”Jon skickade in en hemställan för ansökan om omplacering i och med att han har svårt att dela bostadsrum med andra klienter. Kontaktperson pratade med Jon och förklarade att även om Jon omplacerades skulle det inte garantera ett eget rum och att placeringen på anstaltens mottagningsavdelning var tillfällig. Jon berättade om erfarenheten att dela rum med klienter med hög omsättning påminde honom om negativa upplevelser från sin uppväxt vilket påverkade hans psykiska mående negativt. Kontaktpersonen föreslog då att Jon skulle skriva en hemställan där han ber om att få ett eget rum, vilket skulle motiveras med dennes psykiska mående varpå han skulle ansöka om att komma till Strandvägen där klienter med längre strafftid avtjänar sina straff. Jon var nöjd med detta och tog tillbaka ansökan och utryckte uppskattning för anstaltens personal”.
Efter att ha tagit del av kriminalvårdens daganteckning så kan man bara konstatera att dom förfinat benämningen på lokaliteterna där en cell är ett bostadsrum som huseras av klienter – således inte fångar i en cell, vilket är verkligheten. Personligen så önskar jag likställa realiteten och dess ting utifrån dom faktiska omständigheterna – en spade är ju trots allt en spade. Man kan också överraskas över kriminalvårdens humor. Benämningen Strandvägen avser inte de fashionabla gatan på Östermalm, utan Asptunas Strandväg består av tre byggnader som ligger dikt mot sjön Aspen där långtidsdömda placeras. Den enda likheten med Östermalm skulle väl kunna vara sjöutsikt från cellen, och möjligtvis en strimma av havsbrisen som kan åtnjutas för dom som förmås öppna ventilationsluckan.
Den 26 mars så delgavs man ett strafftidsbeslut där det stod noterat att Göta hovrätts, avdelning 2, den 26 oktober 2020 utdömde ett fängelsestraff om 3 år och sex månader, vilket nu hade omvandlats till 1275 dagar. Regimen vill väl inte rabattera dom två färre dagarna som februari månad utgör. Dom kände sig dock nödgade att gottskriva mig dom 211 dagar som man tillbringade på Örebro häktet. Summa summarum, 1275 – 211, minus den villkorliga frigivningen på 425 dagar resulterar i en fångenskap om 639 dagar, vilket innebär att man kommer att friges dagen innan julafton, nästkommande år – man får således skåla in ett nytt sagolikt år i fångenskap där man beredes fira ett kommande år med gratis kost och logi. Jag noterar också att det på dagen voro exakt fem månader mellan hovrättens beslut och den nu stundande strafftidsdelgivningen.
Efter tre provtagningar som förlöp med en dags mellanrum så kunde kriminalvården till slut fastslå att man inte bar på de fruktade CV-19 viruset, varefter man fick ambulera ut till normalavdelningen. Anstalten benämnde avdelningen som D2, vilket jag snabbt ändrade till Block D2 där jag tillsammans med nio andra fångar var bosatt i cell nummer 8, varest endast en välförankrad säng voro placerad, vilket behagade mig enormt. Att vara placerad ute på området bland de övriga gallermännen medförde vissa förpliktelser – som att exempelvis låta sig räknas fem gånger om dagen. Morgon och kvällsinräkningen är ju inga problem då dessa sker i samband med upp och inlåsning. Det var dock värre med dom övriga tre avprickningarna där fångarna tvingas stegar ut mot centralvaktens plan där ett tiotal plitar med block och penna infann sig för att föra bok över dom interner som uppgav avdelning följt av namn, och i vissa fall fångnummer, vilket jag lite demonstrativt alltid uppgav.
Söndagen den 4 april så missade jag denna stämningsfulla avprickning med hela tre minuter, vilket fick oanade konsekvenser. Reglerna föreskriver att middagsinräkningen skall ske klockan 13:00 vadan plitarna dröjer sig kvar till sista man, eller den tid om en kvart som var satt för ändamålet. Från paviljongsfönstret så kunde jag observera hur vaktkonstaplarna började droppa av varpå jag sprang ut mot centralvakten som då var tom på väktare. Jag ringde då på centralvaktsklockan och förtäljde mitt ärende om att låta mig räknas in, vilket avvisades. Jag såg då en skara plitar nere vid dom fashionabla paviljongerna på Strandvägen varpå jag skyndsamt begav mig dit för att där låta mig prickas av. Vaktkonstaplarna berättade då att deras ärende var att räkna in dom klienter som var placerad på anstaltens sjukavdelning – det vill säga dom fångar som ansågs vara oförmögna till att själva ta sig till centralvakten, vilket inte jag voro – därav så räknas inte min närvaro, trots att jag stod side bay said vid tre plitar. Jag frågade då om jag kunde slå följe upp till centralvakten för att där adderas, vilket avslogs med motiveringen om att regelverket då skulle frångås. En annan nog så viktig faktor var omständigheten där tiden för avräkningen då skulle bli betydligt mer förskjuten än dom tre minuterna som jag voro försenad, och då spelade realiteten om min faktiska närvaro ingen roll, på vilket jag upplystes om att jag nu skulle erhålla en rapport för misstänkt misskötsamhet.
Därav så skriver Kriminalvården samma dag i sin dagboksanteckning om att den misstänkta misskötsamheten skedde på enheten Asptuna 2021-04-04 klockan 13:22. Brottet ansågs vara brott mot föreskrifter, vilket tenderade i en varning enligt jml 12 kap 1§ Fäl. Man får således vänja sig vid att man hamnat i ett byråkratiskt ekorrhjul som hellre värnar om sitt formella pedanteri än om sunt förnuft. Det är vid sådan här tillfällen som man skulle vilja framstå sig som icke tillräknelig – men som sagt – det tär på ens höga intelligens att framstå sig själv som korkad i 639 dagar.
Nå väl – man får väl glädjas av att man två dagar innan beviljades att inneha den tv som jag införskaffat som ett substitut mot den vardagliga tristessen. I beslutet stod det att anstalten Asptuna bifaller ansökan. Som bakgrund för beslutet så angavs att jag den 26 mars inkom med en hemställan om att få in en tv från förrådet till sitt bostadsrum, vilket äger sin riktighet – bortsett från den lilla detaljen om benämningen om bostadsrum. Jag omnämner aldrig cell nummer 8 som bostadsrum då jag anser det vara en cell, vilket jag även vidhåller i skrift. Det finns ingen anledning att försköna omgivningen. Kriminalvården tycker också att det är viktigt att omnämna detaljerna kring apparaturen som att det är en 22 tums tv av märket Skandic som nu har plomberats med röd tejp innehållande ett långt nummer, vilket också är medtaget i beslutet. Villkoren för att inneha denna apparatur är att den ej manipuleras eller lånas ut till medfångar. Det är också strängeligen förbjudet att avlägsna plomberingen eller att flytta TV:n till dom allmänna utrymmena. Det var också av största vikt att beslutet var uppsatt på anslagstavlan varpå jag skyndsamt nålade fast dekretet på tavlan. Jag tänkte i mitt stilla sinne, att det är nog det enda verk som för allmän beskådning får sitta på den tavlan. Sist men inte minst så innehåller beslut ett förbehåll där överträdelser kan leda till en omprövning av beslutet. Upphovsman, Sasa Stevic tyckte väl att denne voro listig då han plitade ned en sådan heltäckande förordning.
”Vi skall avrätta så många terrorister som möjligt” säger Israels ärkesvin och tillika säkerhetsminister, Itamar Ben-Gvir, då han syftar på Palestinierna.
”Vi har skrivit historia. Nu vet varje mamma på Västbanken, att om hennes son ger sig ut för att mörda någon, väntar galgen på honom. Jag säger till EU-ledarna som utövar påtryckningar och hotar Israel: Vi är inte rädda, vi ger inte efter. Vi är i vårt land med vår suveränitet. Vi skyddar våra medborgare. Och varje terrorist som går ut för att döda skall veta att han hamnar i galgen”. Jag tänker på vår Jimmy Åkesson som erhåller stora donationer för att visa sitt stöd till judarna som har mer blod på sina händer än slaktaren från Scan.
Israels parlament Knesset har nu sagt ja till ett omdebatterat lagförslag som i praktiken kommer gälla för palestinska fångar, men inte för israeler. Detta lagförslag har tagits fram av det ultranationalistiska partiet Otzma Yehudit, vilket kan översättas till ”Judisk Makt” som leds av säkerhetsministern och tillika fascisten, Itamar Ben-Gvir. Man kan bara konstatera att detta är en förstärkelse av de system av apartheid som redan råder i landet där rätten till rättvisa och möjligheten till upprättelse är helt beroende på vem man är.
Lagförslaget tar ingen hänsyn till några personliga omständigheter eller vad som har hänt i dom fall där palestinier ställs inför rätta. Det går heller inte att överklaga ett rådande domslut. Om det exempelvis framkommer nya omständigheter i efterhand så finns det heller ingen möjlighet till benådning för personer som redan har dömts. Det skall också tilläggas att palestinier allt som oftast ställs inför rätta i militärdomstol – den israeliska militärdomstolen som dessutom är ökända för sin brutalitet – exempelvis så accepterar man erkännanden som tvingas fram under tortyr. Därav så fälls 99 procent av de palestinier som åtalats.
Därför är denna lag till sin konstruktion väldigt diskriminerande och ovärdig en rättsstat. Man kan säga att detta är en lag som i praktiken innebär att brott som utförts av palestinier som exempelvis nationalistiska mord, vilket oftast klassas som terrorbrott resulterar i snabba avrättningar. Man skall också ta i beaktning att lagen är väldigt luddigt skriven, så det är svårt att veta vad som menas med nationalistisk brottslighet. De flesta vet ju också om att begreppet tidigare använts på ett sätt som inte är rättvisande. Till exempel så har vissa människorättsorganisationer anklagats för att vara terrorister och terroriststämplats. Två kända exempel är Nelson Mandela och dennes ANC, samt Yasser Arafat som mellan 1969 – 2004 var ledare för Palestine Liberation Organization (PLO), vars följande två anklagelser resulterade med Nobels Fredspris. Det finns således en stor oro för att man kommer att använda det här begreppet på ett väldigt brett sätt – på ett sätt som inte är rättssäkert.
Man kan också undra hur många Palestinier som kan beröras av denna godtyckliga lag? Ett sätt skulle väl kunna vara att bege sig till Givat Ram och räkna galgar, men enligt statistik så finns det för närvarande 11 000 palestinier som sitter fängslade israeliska fängelser. Vi vet också att 57 procent av dem aldrig har ställts inför rätta. Det här är ett rättssystem som redan nu, innan lagen ens har trätt i kraft, är behäftad med en omfattande problematik där det är väldigt svårt att säkerställa att palestinier får sina rättigheter tillgodosedda. Det nya lagförslaget är således inget annat än riggat – riggat för att underlätta legitima massavrättningar på palestinier. De innebär att Palestinier som åtalas för de här typen av brott leds direkt till galgen utan möjligheten att få sin sak prövad, vilket i förlängningen kommer innebära att ingen utomstående får vetskap om sanningshalten kring dessa personers anklagelser. Palestinierna kommer heller inte att inneha rätten till att överklaga, och i vissa fall så kommer dessa heller inte att ha rätt till en försvarsadvokat.
Israels historiska relation beträffande dödsstraff är sedan decennier helt oförändrad. Israel är en av dom få länder som har kvar dödsstraff i sitt rättssystem, men bara för väldigt specifika brott som exempelvis för folkmord, men även högförräderi och brott mot mänskligheten kan leda till galgen – men man har dock i praktiken inte brukat dödsstraff sedan 1962 då Adolf Eichmann avrättades då denne stod åtalad för krigsförbrytelse under andra världskriget. Vi vet också att det förekommer en hel del utomrättsliga avrättningar där människor skjuts ihjäl på gator och torg. Det råder således ingen tvekan om att judarna brukar samma metod – om än värre mot palestinier som Hitler brukade då denne önska utrota den israeliska ondskan.
Det skall dock göra gällandes att förslaget möts av internationell kritik, bland annat från Tyskland, Italien, Frankrike och Storbritannien som har uttryckt djup oro varpå dom uppmanar Israel att överge dessa planer. Även Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard fördömer förslaget – fördömande som Judarna fullständigt ignorerar. Det här agerandet är därav ett tydligt tecken på att man saknar all respekt för dom mänskliga rättigheterna. Det skall också poängteras att lagförslaget kom tillstånd under en period där man har lagt ner åtalen mot de israeliska militärer som stod åtalade för att ägna sig åt sexuella övergrepp på palestinska fångar, vars åtal lades ner, samtidigt som man för in en lag där man föreskriver dödsstraff för palestinier. Det visar bara vilka fascistsvin judarna är. En annan fråga som man bör ställa sig – visste Hitler något som vi idag ej känner till?
Den svenska bordningen mot ett misstänkt ryskt fartyg torde vara ett vansinnesingripande utan motstycke, vilket kan leda till oanade framtida bilaterala konsekvenser.
En kylig morgon i ett alltmer strategiskt hav ligger Östersjön grå och nästan spegelblank. Vinden är svag men luften biter i kinderna på besättningen ombord på kustbevakningsfartyget som rör sig genom vattnet utanför Sveriges sydkust. På bryggan är stämningen koncentrerad av regimens kreatursuppsättning vilket beordrats att borda ett skepp som ansågs tillhöra Putin.
Anledningen var att fartyget hade väckt uppmärksamhet, vilket förargat Uffe och Jimpan som idka vadslagning om vem som innehade störst mod samtidigt som radarskärmar och digitala sjöfartssystem följde de lastfartyg som rörde sig genom området söder om Skåne. Fartyget uppgav att det seglar under Guineas flagg och är på väg mot Sankt Petersburg i Ryssland, men den svenska regimen tyckes sig ana ugglor i mossen. Dom ansåg att dokumentationen var oklar samtidigt som registreringen väckte frågor, vilket i dagens säkerhetspolitiska klimat där Ryssland anses vara roten till de onda räckte för att agera.
Den 6 mars 2026 fattas därav beslutet om att stoppa och borda fartyget – en operation som snabbt utvecklas till en uppmärksammad insats där Kustbevakningen, Polismyndigheten och Nationella insatsstyrkan verka sida vid sida, likt Delta Force ville dess inblandade visa sig på styva linan. Dom tyckte sig möta ett fartyg utan tydlig identitet. Det skulle dock inte dröja förrän Lastfartyget som nu stod i centrum för insatsen identifieras som Caffa. Fartyget rörde sig genom Östersjön i riktning mot ryska vatten, men redan i den första kontrollen uppstår frågor kring dess status.
Flaggstaten uppges vara Guinea – ett land vars flagg tidvis används av fartyg med oklara ägarstrukturer eller bristfälliga registreringar. När svenska myndigheter granskar dokumentationen uppstår misstanken att flaggregistreringen inte är giltig. Enligt internationell sjörätt är ett fartyg normalt skyddat av sin flaggstat, men om ett fartyg saknar giltig registrering kan det betraktas som statslöst. I sådana fall får andra stater större rätt att ingripa, vilket den svenska regimen inte var sena med att utnyttja. För svensk del innebar det att myndigheterna kan borda fartyget och genomföra kontroller, vilket resulterar i misstankar om att en stor del av besättningen består av ryska medborgare. Det i sig är inget brott, men i den aktuella geopolitiska situationen så väcker det ytterligare frågor – speciellt hos den svenska regimen som gör allt för att ligga Ursula till lags.
När beslutet tas att borda fartyget planerades operationen snabbt. Kustbevakningen ansvarade för den nautiska delen av insatsen, men eftersom situationen kunde innebära risker – och eftersom det fanns misstanke om brott så kopplas polismyndigheten in. För att säkra operationen används polisens mest kvalificerade taktiska resurs, nämligen den Nationella insatsstyrkan. En polishelikopter anslöt sig också till insatsen.
När de svenska fartygen närmar sig Caffa gavs order till besättningen om att stoppa fartyget. Kort därefter börjar bordningen. Operationen genomförs snabbt och kontrollerat. Specialutbildade operatörer från Nationella insatsstyrkan tar sig ombord på lastfartyget medan kustbevakningen säkrar området runt omkring. Helikoptern cirkulerar ovanför och ger överblick över situationen. Den här typen av bordning är noggrant planerad. Först etablerades en kontroll över bryggan och maskinrummet – de två platser som är avgörande för att styra fartyget. Samtidigt samlas besättningen för identifiering. Insatsen sker utan våldsamma konfrontationer. Besättningen insåg den svenska regimens önskan om att få visa sin betydelse varpå dom underkastar sig och följer instruktionerna, vilket resulterade i att situationen stabiliserades sig snabbt, men den juridiska och tekniska granskningen har bara börjat.
När fartyget är säkrat påbörjar regimen en omfattande genomgång. Dokument, certifikat och fartygspapper kontrolleras noggrant. Samtidigt genomförs förhör med besättningen.
Myndigheterna undersöker bland annat:
fartygsregistrering
lastdokumentation
säkerhetscertifikat
ägarstruktur
Under granskningen uppstår misstankar om att vissa dokument kunde vara förfalskade eller manipulerade. Fartygets befälhavare – den ryska medborgaren Konstantin Nazarenko, blir snabbt en central person i utredningen. Kaptenen grips dagen efter klockan 16:40, varpå han anhölls klockan 18:20 misstänkt för bland annat brukande av falsk urkund. Inte helt oväntat så häktades Konstantin Nazarenko klockan 14:40, tre dagar senare, vars handlingar går att ta del av längst ner av inlägget.
Bakom händelsen ligger ett större fenomen som fått alltmer uppmärksamhet i internationell sjöfart – den så kallade ryska skuggflottan. Efter de omfattande sanktioner som införts mot Ryssland efter att dessa påbörjat tillrättavisningen av Europas mest korrupta land, så har dom flesta av Europas ledare sjösatt narrativet om skuggflotta där det påstås att ett stort antal fartyg börjat användas för att kringgå handelsrestriktioner, vilket sägs ske genom.
falska eller oklara flaggregistreringar
komplexa ägarstrukturer via bolag i flera länder
manipulation av AIS-system som spårar fartyg
omlastning av olja till havs
Många av dessa fartyg sägs dessutom vara äldre som stundom saknar fullständig säkerhetsdokumentation, vadan gör dem till ett problem, inte bara politiskt utan även ur miljö- och sjösäkerhetssynpunkt, vilket jag kan vidgå om så vore fallet. Händelsen utanför Trelleborg speglar därav en större förändring i regionen.
Sedan början av 2020-talet har Östersjön blivit en av Europas mest strategiskt viktiga havsområden. Sveriges och Finlands inträde i Nato har ytterligare förstärkt regionens säkerhetspolitiska betydelse. Samtidigt har flera incidenter inträffat i området, så som misstänkta sabotage mot undervattenskablar och gasledningar som Biden amputerat.
Den svenska regimen beskriver insatsen som ett exempel på fungerande samarbete mellan flera aktörer. Kustbevakningen bidrar med maritim kompetens och fartyg. Polisen leder den brottsutredande delen. Nationella insatsstyrkan fungerar som en taktisk resurs när situationen kräver snabb kontroll och hög säkerhetsnivå. Att bordningen kunde genomföras utan våldsam konfrontation lär väl understödja till regimens högmod innan dess kommande fall.
Efter bordningen fortsätter utredningen. Dokument analyseras, besättningen förhörs och internationella kontakter tas för att klarlägga fartygets bakgrund och ägarstruktur. Som om inte detta vore nog så slog den svenska regimen till igen på ett likvärdigt sätt mot Sea Owl, ett 228 meter långt fartyg, vilket skedde 6 dagar senare, en torsdagskväll klockan 20:30 utanför Trelleborg. Motiveringen var den samma som vid det första tillfället varpå befälhavaren Nikolaenko, Gennadii dagen efter klockan 15:55 greps för att därefter anhållas klockan 18:23 samma dag. Inte helt oväntat så häktades vederbörande klockan 13:39 två dagar senare. Detta är en process som lär ta tid, varpå kaptenerna får god tid att boa in sig i sina celler där dom får vänja sig vid den svenska husmanskosten – dock utan den ryska vodkan, Russian Standard.
Den 22 augusti förra året så dömde Stockholms tingsrätt Fabian Sköldhamn för olaga förföljelse av Bianca Wahlgren Ingrosso efter att denne under flera månader kontaktat och förföljt henne.
Domstolen fann det styrkt att han upprepade gånger skickat stora mängder meddelanden, filmer och bilder med hotfullt, kränkande och ibland sexuellt innehåll, varefter han vid ett flertal gånger sökt upp henne rent fysiskt. Gärningarna bedömdes tillsammans utgöra en systematisk kränkning av hennes integritet. Rätten ansåg Bianca Wahlgren Ingrossos berättelse som trovärdig och fann att bevisningen knöt Sköldhamn till kontona och meddelandena. Invändningar om tekniska brister eller missförstånd godtogs inte. Helhetsbilden visade ett eskalerande beteende som orsakat rädsla och otrygghet. Påföljden bestämdes till fem månaders fängelse, samtidigt som den tidigare villkorligt medgivna friheten förverkades. Sköldhamn ska även betala avgift till brottsofferfonden och ersätta delar av rättegångskostnaderna. Hela den 38 sidiga domen går att ta del av via dom nedanstående länkarna som återfinns längst ner av inlägget.
Efter att ha läst hela Bianca utredning på 452 sidor, vars merpart av handlingar går att ta del av via vissa avsnitt av texten, samt längst ner av inlägget, så förstår man vilket helvete som Bianca genomgått då Fabian Sköldhamn tyranniserat henne från den 11 oktober 2024 tills den 22 maj 2025. I nästan åtta månader har Bianca tvingats stå ut med en mentalt störd hospitalpatient och dennes upptåg. Soltani Ramin Fabian är född den 3 november 1986, i Irans huvudstad Teheran. Det var först den 21 juli 2011 som denne tog namnet Fabian Sköldhamn som förekommer under 17 avsnitt i belastningsregistret, varav åtta av dessa avser mindre trafikförseelser.
Här följer en sammanfattning av tre domar som förekommer i Fabian Sköldhamns belastningsregisterutdrag. Den 20 november 2012 så dömde Stockholm tingsrätt Fabian Sköldhamn till fyra månaders fängelse för ofredande samt misshandel vid tre tillfällen. Den 3 oktober 2023 så dömde Svea hovrätt honom till fängelse i ett år och tre månader för misshandel och hot mot tjänsteman för att den 28 maj två år senare ånyo låta sig dömas till fängelse i två månader för hot mot tjänsteman samt åtta fall av förgripelse mot tjänsteman, vars dom avkunnades av ovanstående tingsrätt.
Det råder sålunda ingen tvekan om att Fabian Sköldhamn innehar varenda bokstav i alfabetet, bortsett från I & Q då denne redan den 3 november 2011, på sin 25 års dag belades av city åklagarkammaren i Stockholm med besöksförbud mot Louise Hårleman, vilket inte skulle visa sig var en engångsföreteelse. Den 13 januari 2014 så kom det andra ålagda kontaktförbud som den 10 december förlängdes till den 10 april nästkommande år, vilket avsåg Emma Reuterdahl. Den 3 juni förra året så var det dags igen då Fabian Sköldhamn delgavs om ett års kontaktförbud som innebar ett förbud om att besöka eller på annat sätt ta kontakt, eller förfölja Bianca Ingrosso – en reprimand som han förmodligen inte kommer att följa.
Här nedan så kommer ett litet urval av dom meddelanden som vissa dagar kunde omfattas av över ett hundratal som Bianca Ingrosso tvingats ta del av.
Fabian Sköldhamn skickar en samlagsbild då denne utövar sex med en tjej. Han påstår att Biancas morbror åkt dit för sexköp. Han ger också uttryck för att Bianca som nu är 31 år voro allt för gammal för att skaffa barn. Fabian skriver att han pumpat in anmälningar mot Biancas samt dennes syskon och även dennes mammas och morbröders bolag. Fabian påstår också att han skall väcka enskilt åtal i sex fall för psykisk misshandel. Han kallar Bianca för hora i ett antal chattar. Han skall också se till att Bianca tvingas stänga ner alla sociala medier och flytta från landet. Fabian Sköldhamn påpekar hela tiden om vad Bianca lägger ut. Fabian skickar också ett antal bilder på sig själv i bar överkropp, eller då denna står och sparras mot en boxsäck. Han skriver vidare – du vet att vi vill ligga – Bianca. Sluta teasa med massa stringbilder, låt oss köra på istället. Fabian skriver att han vill hångla upp Bianca mitt på gatan om så krävs, han vill också ge henne en smisk på rumpan för att hon teasade med att vara ute med sin string.
Fabian skriver vidare – jag vill krama dig, hålla om dina höfter, kyssa dig på bröstvårtorna, kyssa dig på halsen, skeda och mycket mer. Han skriver att Bianca måste vara orörd om hon skall vara intressant. Hade han varit en snubbe som inte fick tjejer så skulle denna kanske varit mjukare. Fabian skriver – älskar dig mer än något annat på den här jorden och jag kommer aldrig släppa eller ge upp dig älskade. Aldrig! Hoppas du är positiv till det. Då har du mig resten av livet om du vill. Skulle inte ens titta på någon annan kvinna. Han skriver också – Bianca! Jag såg någon intervju med dig. Om jag skall kunna hålla kvar vid dig och satsa stenhårt vill jag inte att du åker till Ibiza och Saint Tropez i sommar. Kör Palma, landet och Marbella. Ok? Skulle bli krossad om du åker till Ibiza igen med snubbar och där Serben bor. Kan du göra det här för mig? För jag är brutalt kär och har det nog tungt, och skulle du resa dit skulle jag bli krossad. Jag är ärlig med dig så att du förstår. Vi måste ses nu och vi behöver försoningssex Bianca. Det här vi håller på med kommer lösa sig när vi haft sex.
Ovanstående terrornotiser resulterade i att Bianca Ingrosso den 8 maj förra året valde att polisanmäla Fabian Sköldhamn för olaga förföljelser samt olaga hot, vilket av polisen ansågs vara fullbordat. Här nedan så följer ett utdrag av polisens PM, där jag bytt ut polisens förkortningar till vederbörandes riktiga namn.
Sammanfattning av ärendet, vilket görs den 23 maj klockan 11:07, förra året.
Brottstiden är från februari 2024. Eftersom det har eskalerat de senaste månaderna och Fabian Sköldhamn blivit mer hotfull med tiden så har Bianca börjar spara bevis, först från februari 2025. Fabian tror att han och Bianca har en relation sedan ungefär 1,5 år tillbaka. Enligt honom så fick de kontakt på Facebook vid denna tidpunkt. Bianca säger att hon inte har något Facebook-konto. Bianca tror att det är något fake-konto där någon utger sig för att vara henne.
Under hösten har Fabian skrivit och skickat videor där han pratar med Bianca, kommit till olika platser där Bianca har uppehållit sig. Detta har skett dagligen i olika former. Bianca har fått hundratals meddelanden per dag ibland, vissa dagar endast ett tiotal. Fabian växlar mellan att vara kärleksfull och hotfull. Eftersom Bianca är en officiell person som lever på att exponera sig och sina företag så har Fabian full kontroll vad Bianca gör och uppehåller sig.
När Fabian ser att Bianca har kontakt med någon man, följer någon man på sociala medier, eller syns med någon, så blir han arg och anser att hon är otrogen. Då hotar han henne på olika sätt och kräver att hon skall sluta att ha kontakt med den personen. Om så ej sker så skall han förstöra Biancas liv psykiskt och ekonomiskt. På senare tid har han även hotat med våld. Den 3 Maj skickar han ett meddelande om att han ska sparka in hennes dörr. Han gör otaliga anmälningar till ekobrottsmyndigheten och till konsumentverket om att man ska granska hennes bolag och hennes reklammarkeringar i sociala medier. Fabian skickar även grova sexuella hot och ofredanden till henne i både text och videoformat.
Fabian kontrollerar Biancas liv 24 timmar om dygnet och skriver till henne och berättar att han vet när hon går på en efterfest, är på någon restaurang eller bara är hemma. Han kräver att hon ska berätta vad hon gör, om hon är med någon man eller vilka hon umgås med. Om hon inte gör det så ska hemska saker hända henne eller hennes vänner. Många av hennes vänner är också utsatta för hot från Fabian.
Den 18 februari stod Fabian utanför Biancas bostad när hon kom hem. Han hade blommor med sig och gick emot henne och tilltalade henne. Hon svarade inte och gick in i sin bostad. När hon kommit in i bostaden drog hon för gardinerna. Fabian stod kvar utanför i ca 40 minuter och tutade med sin bil. Senare på dagen så skickade Fabian en video till Bianca där han pratade om mötet och undrade varför hon hade dragit för gardinerna.
Fabian har också den 30 mars suttit i entrén till Grand Hotell i 6 timmar och väntat, vilket föregicks av att Bianca hade lagt ut på Instagram att hon var där och fick massage. Fabian tolkade inlägget som att hon talade till honom och att han skulle komma dit. Hon fick hjälp att gå ut bakvägen när hon såg Fabian. Han skickade en video, dagen efter och ifrågasatte varför hon inte ville träffa honom när han nu kommit dit.
Han har sedan skickat flera videor där han står utanför Biancas bostad och säger till henne att komma ner för att träffa honom. Hon har inte varit hemma vid dessa tillfällen, varpå hon dagligen blockat dennes konton, ibland flera gånger på en dag. Då dyker det bara upp nya konton med nya alias. Detta tar många timmar per dag för henne i anspråk. Vid ett tillfälle svarade hon honom, den 4 Maj 2025. Då ber hon honom sluta kontakta henne och säger till honom att de aldrig har haft en relation och att det konto som han hänvisar till på Facebook troligtvis är fake, men detta hejdade ändå inte honom.
Bianca mår väldigt dåligt psykiskt av alla trakasserier och hot. Fabian begränsar hennes liv så pass mycket att hon inte vågar gå ut på kvällarna och ser sig om var hon än är. Hon vågar heller inte umgås med vänner av rädsla för att dessa skall bli ansatta. En dag så dök Fabian bara upp utanför Biancas kontor på Biblioteksgatan 5 och sa till henne ”Jag kommer inte att slå dig men jag är här nu”. För att förstå Biancas lidanden och polisens utredningsförfarande så följer här nedan ytterligare några av polisens PM där de första avhandlar inlämnat bevismaterial.
I samband med förhör med Bianca Ingrosso så lämnade hon in en USB-sticka med material som hon hade sparat. Stickan innehåller en mängd skärmdumpar och videos.
Efter genomgång av materialet så kan man sammanfatta det med att Fabian växlar mellan att vara kärleksfull, vädjande och hotfull och arg. Han verkar tro att han har en relation med Bianca, samtidigt som han emellanåt medger att de inte har träffats. Han följer henne dagligen på sociala medier och har full kontroll på var hon befinner sig. Han kommenterar det hon lägger ut och vilka hon följer på olika plattformar. Han blir väldigt svartsjuk om hon börjar följa någon man som hon inte har följt tidigare. Då anklagar han henne för att vara otrogen. Fabian kräver då att hon genast måste avfölja den personen. Om hon inte gör som han säger så ska hon straffas. Fabian skriver att han kommer att hämnas tills hon inte vill leva längre och att han aldrig kommer att ge upp. Han hotar med att vänner till honom kommer att komma till hennes bostad. Fabian anmäler Bianca för ekonomisk brottslighet till olika myndigheter och till konsumentverket för bristande reklammarkering mm.
Om hon pratar i någon podd eller i någon intervju så tolkar han det som att hon pratar till honom i koder. Eller om hon taggar sig på någon plats så åker han dit eftersom han tolkar det som att hon vill att han ska komma dit. När Fabian är arg på Bianca så pratar han om hämnd, och att han ska förstöra hennes liv och alla hennes vänner och familjs liv. Bianca ska således få lida precis som han anses sig ha fått gjort. Fabian skriver även grova sexuella uttalanden om Bianca och skickar även pornografiska bilder till henne. Han kommer aldrig att sluta, skriver han. Polisen kunde konstatera att efter sortering i materialet så finns det 376 bilder, skärmdumpar på meddelanden från honom och 67 videor där han pratar med henne med bild.
Polisens PM, samtatl med Bianca 2025-05-22 Klockan 12:56
Polisen skriver – träffade Bianca idag och frågade några frågor angående de inlämnade materialet. Skärmdumparna som hon har sparat ligger i kronologisk ordning i det inlämnade materialet. Den första skärmdumpen är från den 19 februari och den senaste är från den 13 Maj. De bilder med svart bakgrund kommer ifrån Instagram och de med vit bakgrund är från Snapchat. Det är endast skärmdumparna från Instagram som inte är daterade. De skärmdumpar som är från Snapchat är daterade. De är sparade samma dag som de är skärmdumpade. Chattar sparas bara 24 timmar på Snapchat innan de försvinner.
På frågan varför det ser ut som Bianca får meddelanden från personer som heter ”Felix Wolfe” eller Bingo” eller ”Bianca fan” så berättar Bianca att mannen som förföljer henne byter namn på sina konton som föreställer vänner till henne. Detta för att hon ska tro att det är vänner som hon skriver med. På frågan om när det var senaste gången som hon sett den misstänkte mannen så säger hon att det var på Grand hotell, då han satt ute i entrén i 6 timmar och väntade på henne. Gången innan var den 18 februari då han var utanför hennes port med blommor. Dom gånger då han skickat videor och sagt att han är utanför hennes bostad har hon inte varit hemma.
Den senaste gången som hon vet att han sökte upp henne fysiskt, som hon känner till, var den 24 April då det var öppningsdag för hennes nya butik på Biblioteksgatan. Då var han där och letade efter henne. Han skrev detta till henne. Hon själv var inte där, ett beslut som hon tog på grund av att han förföljer henne. Vakterna hade reagerat på honom eftersom han var där flera gånger och letade efter henne och betedde sig märkligt.
Polisens PM, nya hot 2025-05-23 Kockan 08:54
Under samtal med Bianca den 22 maj förra året så framkommer det att Fabian har fortsatt skriva intensivt till Bianca, efter förhöret den 15 Maj. Meddelandena har blivit mer hotfulla under den senaste tiden. Han är nu väldigt arg och frustrerad. Bianca blir ombedd att skicka dessa till polisen under dagen. På kvällen Kl. 20:59 skickar Bianca ett sms till sitt målsägandebiträde som vidarefodrar detta till polisen. Det lyder:
”Hej, Fabian stod utanför mitt kontor idag – han gick in i mig och sa ”Jag kommer inte slå dig men jag är här nu” och jag gick bara förbi och ringde mamma och pratade med henne tills jag gick in på en restaurang där mina vänner sitter. Men så ni kan skriva ned i ert protokoll denna händelse och datum ”. Jag skrev till henne att hon skulle ringa 112 om hon känner sig hotad.
Polisens PM, där Fabian sökt upp Bianca rent fysiskt, vilket upprättades den 2 juni 2025 Kockan 15:01
2025-02-18
Fabian kommer till Biancas bostad på Sibyllegatan. Han kom i bil och hade blommor med sig. Satt kvar i ca 40 minuter och tutade i bilen.
Han skickar senare samma dag två videofimer.
2025-02-23 Fabian skickar en bild på sig själv och Sturehof i bakgrunden med texten Är du kvar?. Sedan ett meddelande där han skriver att han åkte till det ställe som hon hade taggat sig på.
2025-03-30
Fabian kommer till Grand Hotell eftersom han sett på Instagram att hon är där och får massage. Bianca lämnar Grand hotell vid ca 12.30 och ser då Fabian i entrén. Hon går då ut bakvägen. Fabian sitter kvar i flera timmar och väntar på att hon ska gå ut genom entrén. Dagen efter skickar han en film där han säger att han trodde att hon ville att han skulle komma dit och att det var därför han åkte dit och satt och väntade.
2025-04-06
Fabian skickar en video där han står utanför hennes port på Sibyllegatan. Han riktar kameran mot hennes fönster i bostad och säger att han tänker vänta tills hon kommer ut. Han skickar 57 meddelanden under den dagen där han säger att han letar efter henne och sitter på Karla Café utanför henne och väntar.
2025-04-26
Caia-butiken på Biblioteksgatan 5 har öppningspremiär. Bianca är inte på plats själv eftersom hon var rädd för att Fabian skulle dyka upp. Hon får efteråt höra från vakterna att de sett Fabian röra sig till och från i butiken under dagen.
2025-05-22
Bianca är på väg från sitt kontor på Biblioteksgatan 29 på kvällen strax innan 21. Hon går från kontoret och vid Peak Performance butiken på Birger Jarlsgatan tar någon henne på axeln bakifrån. Hon vänder sig om och ser att det är Fabian. Han säger: ”Jag ska inte slå dig men jag är här nu”. Hon tar upp telefonen och lossas ringa till en kompis och går därifrån. Fabian skickar flera videor under dagen innan denna händelse där han säger att han vill träffa henne och undrar var de kan ses. Efter händelsen så skickar han meddelanden från kontot som heter Justykort som hänvisar till att de sågs.
I ett förhör som hölls med Bianca den 15 maj så ber förhörsledaren henne att beskriva hur hon känner och upplever situationen.
Bianca säger att hon börjar dra sig undan sina vänner. Hon vågar inte göra saker som hon vet att han reagerar på. Hennes jobb är ju att prata om sitt liv, vilket gör att hon nu begränsar sig. Hon tänker mycket mer på vad hon gör och säger. Män som hon träffar slutar dejta henne för att han trakasserar dem. Detta har påverkat hennes ätstörning som hon lider av. Den har blivit värre än någonsin. Hennes advokatkostnader är sinnessjuka på grund av alla anmälningar som han gör. Det är tidningsrubriker om alla anmälningar som gör att det känns som en häxjakt. Det är det värsta som hon varit med om. Hon har svårt att sova. Hon är ju ganska van att bli förföljd men detta är värre. Hon kan inte fungera i sitt liv längre. Hon och hennes mamma kan knappt prata med varandra längre eftersom det enda som de pratar om är denna man. Det har påverkat deras relation också.
Den 23 maj klockan 14:38 så hålls det först förhöret med stalkern Fabian Sköldhamn där vederbörande skall höras om sitt sjuka beteende avseende olaga förföljelse genom att den 1 augusti 2024 till och med den 22 maj 2025 i Stockholms city samt på andra platser inom Stockholms län där han via upprepade gånger ofreda, sexuellt och hota Bianca.
Ofredandena har bestått i att Fabian utsatt målsäganden för ett stort antal störande kontakter genom att skickat meddelanden och videor på Snapchat och Instagram till Bianca som tvingats ta del av eleändet. Många av meddelandena har haft otrevligt kränkande och hotfullt innehåll. Han har även agerat hänsynslöst genom att vid flera tillfällen söka upp målsäganden där hon befinner sig, utanför bostad, kontor samt även vid flera tillfällen under flera timmar hållit koll på henne utanför bostaden. De sexuella ofredandena har bestått i meddelanden och en video med sexuellt och kränkande innehåll. Olaga hotet har den 3 maj, bestått i meddelande där Fabian hotat att sparka in Biancas dörr, vilket är ägnat att framkalla allvarlig fruktan för hennes egna säkerhet.
Fabian ombeds berätta om händelsen varpå han berättar följande:
Jag förnekar brott och jag vet inte vad det handlar om. Jag kan bara tillägga att mellan april 2024 till och med oktober 2024 satt jag på anstalt utan tillgång till mobil och dator så jag vet inte vem som har falskt anklagat mig. Det kan man kontrollera med Kriminalvården. Jag vill göra motanmälan för falsk beskyllning på samtliga påstådda gärningarna, inte enbart olaga förföljelsen. Mellan april 2024 till och med oktober 2024 åberopar jag Kriminalvårdens register att jag satt frihetsberövad, då hade jag inte kontakt med omvärlden. Det är angeläget att veta vem som påstår detta. Anledning till varför jag vill veta vem det är, är för att jag har haft en obehaglig stalker och jag vill veta om det är samma person som har gjort denna anmälan mot mig. Jag total förnekar brott. Mellan den tiden som du uppgett kan jag inte ha skickat eller stått utanför någons bostad eftersom jag har suttit på anstalt, där spricker personens utsaga.
Under förhöret så görs tilläget – inte ska ha skett, utan påstått ha skett.
Har du något mer att tillägga efter uppläsning?
Sammantaget förnekar jag brott. Någon har falskt beskyllt mig. 3 påstådda gärningar med aktuella underbrott är inte tillräckligt för att uppfylla rekvisiten för olaga förföljelse. Varför brottsrubriceringen borde vara felaktig. Det krävs enligt praxis 5 fall under längre tid för att uppfylla rekvisiten för olaga förföljelse. Det är rättsvidrigt att fuska med lagstiftningen för att kunna få lagutrymme att genomföra tvångsåtgärder.
Dagen efter – klockan 11:17 så hålls det ånyo ett förhör med den misstänkte Fabian Skölsdhaman där misstankarna utvecklas.
Fabian är misstänkt för ”olaga förföljelse” genom att upprepade gånger sexuellt ofreda och hota målsäganden Bianca Ingrosso från 2024-08-01 till och med 2025-05-22 på olika platser Stockholms län. Ofredandena har bestått i att Fabian utsatt Bianca för ett stort antal störande kontakter genom att skicka meddelanden och videor på Snapchat och Instagram till målsäganden. Många av meddelandena har haft otrevligt, kränkande och hotfullt innehåll. Fabian har även agerat hänsynslöst genom att vid flera tillfällen söka upp Bianca där hon befinner sig, utanför hennes bostad, hennes kontor samt även vid flera olika tillfällen under flera timmar hållit utkik efter henne utanför bostaden. De sexuella ofredandena har bestått av meddelanden och en video med sexuellt och kränkande innehåll. Olaga hotet består av ett meddelande där Fabian hotat att sparka in Biancas dörr, vilket varit ägnat att framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet till person. Detta skedde 2025-05-03.
Fabian informeras om sina rättigheter enligt FUK12 och säger att han inser dem – han delges därefter brottsmisstanken enligt ovan och säger att han förstår misstanken.
Då Fabian ombeds berätta om vad som hänt, svarar han att han inte har några kommentarer utan vidhåller det han sagt i tidigare förhör. Han förnekar brott och vill göra en motanmälan gällande falsk beskyllning. Anledningen till att Bianca anmält honom menar Fabian grundas i att Bianca satt i system att upprätta sena årsredovisningar som han anmält henne för. Hon har ett Instagramkonto som heter ”marla.joo” från vilket hon går in på hans Instagram dagligen och kollar händelser sedan sex månader tillbaka.
Fabian svarar ingen kommentar på frågorna om var han befunnit sig den 22 maj förra året, och vad han har för relation till Bianca, när han började kontakta henne, vilka sociala medier han har, om han använder Snapchat eller Instagram, vad Bianca skrivit till honom, att Bianca blockerat honom på social media, vilken adress Bianca har, hur många gånger han varit utanför hennes bostad, hennes kontor, att han dykt upp med blommor utanför henne, varför han fortsatt kontakta henne efter att hon bett honom sluta, om Bianca uttryckt att hon vill ha kontakt med honom. Då Fabian får se en filmsammanställning av meddelanden och videoklipp som riktats från honom till Bianca förnekar han brott. Det är uppladdade videos så vitt han förstår på någons händelse, inte skickat till någon utan uppladdat i en story. Fabian vill inte kommentera om det är han som laddat upp dem eller inte. Bianca är en influencer med en offentligt Instagramkonto och Snapchat profil som önskar att folk följer och kommenterar hennes inlägg. Hon tjänar pengar ju mer folk tittar och kommenterar. Fabian vill lägga till att han inte har något intresse i den här människan som anmält honom. Vad gäller sekvensen i videoklippet där man ser Fabian välta bord och slå mot en vägg säger Fabian att det är från ett projekt som inte blev av och han vill inte kommentera det ytterligare. Att Bianca nu laddat ner den och skrivit in text i filmen säger Fabian är obehagligt. Fabian säger att han inte ställt sig utanför Bianca Ingrossos byggnad där hon befunnit sig för att agera på det sätt som det påstås i ärendet. Han har aldrig ställt sig utanför vare sig hennes bostad eller arbetsplats med lägger till att han inte vet var hon bor och jobbar. Han tillägger också att han suttit frihetsberövad större delen av 2024 och inte kunnat ta kontakt med omvärlden under denna tid.
På frågor gällande gripandet av Fabian då han stängt fönstret för en polis som legitimerat sig för honom och sedan inte öppnat dörren för poliserna som behövt bryta sig in i lägenheten svarar han att de var civilklädda och att han inte uppfattat att de var poliser. Att han ska ha öppnat ett fönster och stängt, svarar han inga kommentarer på. Varför han satt på en tvättmaskin när Polisen klev in i bostaden med telefonen avstängd svarar han att den telefonen är helt ny och fabriksåterställd och att det han gör hemma med sin telefon vill han inte kommentera. På frågan hur Fabian ställer sig inför brottsmisstanken svarar han att han förnekar brott. Fabian gör anspråk på samtliga beslag, 3st USB minnen, 1st mobiltelefon och 1st dator.
Efter att Fabian fått komma med tillägg vid uppläsning av förhöret, får han komma in med ytterligare tillägg varpå han vill göra nya tillägg och ändringar efter varje ny uppläsning. Förhörsledaren förklarar att förhöret kommer att avslutas och skickas till transkribering och att han kan ta del av det och då komma in med synpunkter. Efter avslutat förhör informerar Fabian att han kan tänkas skriva på ett kontaktförbud.
Den 13 juni klockan 12:20 så hölls ett nästan två timmars långt förhör med Fabian, vilket skedde på häktet i Flemingsberg. Förhöret avhandlade till mestadels om chattkonversationerna vilket till stora delar förnekats.
Den 26 juni så hölls ett nytt förhör på 70 minuter med Fabian, vilket också sker på häktet i Flemingsberg. Förhöret inleds med en begäran från åklagaren i ärendet om att förhörsledaren skall läsa upp att Fabian har förföljt Bianca genom följande brottsliga gärningar. Det händer då mellan 10 oktober 2024 och 22 maj 2025 i Stockholms stad eller på annan okänd plats i Stockholms län.
Förhörsledaren delger en ny gärningsbeskrivning med sexuellt ofredande vid två tillfällen varav den första skedde den 25 februari förra året genom att Fabian har skrivit meddelanden som varit ägnade att kränka Biancas sexuella integritet. Därefter så är det ett sexuellt ofredande den 13 april samma år där Fabian har skickat två stycken filmer med pornografiskt innehåll till Bianca. Gärningen har varit ägnad att kränka målsägandens sexuella integritet. Därefter så finns det ett olaga hot den 1 mars, vilket skett via en översänd film som visar då Fabian välter och slår mot möbler och mot en vägg samtidigt som han skriver upprörda meddelanden till Bianca. Hotet var sådant att Bianca kunde förväntas känna allvarlig rädsla för sin personliga säkerhet. Den sista punkten avser olaga hot som härrör från den 5 mars samma år, vilket sker genom att Fabian skrivit ett meddelande till Bianca om att han kan slå sönder hennes dörr. Hotet var sådant att Bianca kunde förväntas känna allvarlig rädsla för sin personliga säkerhet.
Polisens PM angående husrannsakan.
Vi skulle tillsammans med personal från regionala insatsstyrkan genomföra en personell och reel husrannsakan hemma hos misstänkt Fabian Sköldhamn, Boulevarden 22 LGH1108. Vi knackade på men ingen öppnade dörren. Vi trodde inte att någon var hemma och beslöt att lämna loftgången. Fabian öppnar då sitt lägenhetsfönster och en kollega går då tillbaka och berättar att han är från polisen samtidigt som han tar fram sin polislegitimation. Fabian stänger snabbt fönstret och vi uppfattar att han gör det för att vi är från polisen. Insatsstyrkan springer fram och bankar på dörren medans de ropar att de är från polismyndigheten. Insatsstyrkan har stora gula västar som det står polis på och är övrigt klädda i kläder som polisiära insatsstyrkor normaltsätt arbetar i. Fabian väljer ändå att inte öppna dörren och insatsstyrkan tvingas att bryta upp dörren, varpå Fabian grips och förs till Norrmalm. Lägenheten var på två rum och kök. Allt tyder på att Fabian bor själv i lägenheten. De beslag som påträffades var en mobiltelefon som låg i ett köksskåp närmast garderoberna. Mobiltelefonen var igång men fabriksåterställd. En dator med wifi dong stod avstängd på köksbordet. Två usb-stickor påträffades i ett medicinskåp i garderoben närmast köksbänken. Två usb-stickor påträffades i ett kuvert i garderoben närmast ytterdörren. När polispersonal lämnade lägenheten kunde lägenhetsdörren låsas med hjälp utav ett hänglås. Hänglåsnyckeln förvars bland misstänktes tillhörigheter på Norrmalm.
2025-05-26 erhöll Stockholms tingsrätt en skrivelse från advokat Daniela Gamboa Aguayo.
Hej,
Jag är förordnad som offentlig försvarare i rubricerat mål.
På grund av advokatetiska skäl måste jag begära mitt entledigande från uppdraget som offentlig försvarare för Fabian Sköldhamn. För rättens kännedom godtar inte Fabian Sköldhamn den rätten utser utan vill lämna in önskemål om offentlig försvarare. Advokat Daniela Gamboas korta inhopp kostade skattebetalarna 22.734 kronor. Se skrivelsen i sin helhet via nedanstående länk.
Skrivelsens uppkomst är Fabians begäran om byte av försvarare vilket inkom via ett nästintill otydbar skrivelse som mottogs den 27 maj 2025.
Den 4 juni så beslutade högsta domstolen om att inte ompröva Svea Hovrätts beslut från den 30 maj avseende Fabians begäran om omprövning i häktesfrågan, vars beslut landade i att Högsta domstolen inte meddelar prövningstillstånd. Hovrättens avgörande stod därmed fast, vars beslut går att ta del av via nedantående länk
Den 5 juni skriver Fabian ett brev där han hävdar jäv, vilket motiveras med att åklagaren inte bedriver förundersökningen objektivt samtidigt som denne är ett stort fan av målsägande som följer Bianca på dom sociala medierna. Dessa påståenden hjälpte föga då åklagarmyndigheten sex dagar senare fattade beslutet om att kammaråklagaren Maria Hävermark inte är jävig. Hon kan därför fortsätta med att handlägga ärendet. Fabian Sköldhamns skrivelse går att ta del av via nedanstående länk.
Här nedan så återges en kort sammanfattning av den dom som Stockholms tingsrätt avkunnade den 22 augusti förra året. Hela domen går givetvis att ta del av via nedanstående länkar där även hela förundersökningen innehållande ett gediget material publiceras.
Påföljd
Fängelse 5 månader samt att hela den villkorligt medgivna friheten förverkas.
Brottsofferfond
Fabian Sköldhamn ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kr. Fabian Sköldhamn skall också betala tillbaka 26 080 kr av kostnaderna till staten.
När det gäller påföljdsval och straffvärde så skriver tingsrätten att Fabian Sköldhamn förekommer under 17 avsnitt i belastningsregistret. Av en inhämtad utredning med stöd av 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m, framgår att bedömningen är att Fabian Sköldhamn inte led av en allvarlig psykisk störning vid gärningarna, eller vid undersökningen varpå det inte finns skäl för rättspsykiatrisk vård. Fabian Sköldhamn dömdes också av Svea hovrätt den 3 oktober 2023 för misshandel och hot mot tjänsteman till fängelse i ett år och tre månader. Påföljden verkställdes och han blev villkorligt fri den 11 oktober 2024 med en återstående strafftid om 152 dagar. Han dömdes därefter, den 28 maj 2025, av Stockholms tingsrätt för hot mot tjänsteman samt sju fall av förgripelse mot tjänsteman. Påföljden bestämdes då till två månaders fängelse. Domen har inte vunnit laga kraft.
Den 3 juni 2025 meddelades Fabian Sköldhamn ett kontaktförbud mot Bianca Wahlgren Ingrosso, vilket han delgavs samma dag. Fabian Sköldhamn har återfallit i brott snart efter villkorlig frigivning. Detta talar med styrka för att tingsrätten nu bör välja fängelse som påföljd. Det finns inte heller förutsättningar för en vårdpåföljd då vissa av de gärningar som ingår i den olaga förföljelsen har artinslag. Tingsrätten bestämmer därför påföljden till fängelse.
Vid bedömningen av fängelsestraffets längd gör tingsrätten följande överväganden. Utgångspunkten ska vara gärningens straffvärde. Vid bedömningen av straffvärdet ska beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han eller hon haft. Det ska särskilt beaktas om gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person (se 29 kap. 1 § andra stycket brottsbalken).
Fabian Sköldhamn ska dömas för att ha skickat ett stort antal meddelanden, filmer och bilder till Bianca Wahlgren Ingrosso under en relativt lång tid. Han har också besökt henne utanför bostaden vid flera tillfällen och gett sken av att han uppfattat att de har en relation. Bianca Wahlgren Ingrosso har beskrivit hur detta gjort att hon fått förändra sina vanor, som att exempelvis inte gå ut själv på kvällarna samt slutar lägga upp uppgifter i sina sociala flöden i realtid av rädsla för att Fabian Sköldhamn ska försöka söka upp henne.
Innehållet i många av de meddelanden Fabian Sköldhamn kommunicerat är handlingsdirigerande, nedvärderande och aggressivt. Om Fabian Sköldhamn och Bianca Wahlgren Ingrosso varit närstående – som Fabian Sköldhamn påstått – närmar sig hans agerande fridskränkningsbrotten. Det är värt att notera att meddelandena – enligt vad Bianca Wahlgren Ingrosso berättat – slutade komma först när Fabian Sköldhamn frihetsberövades. Han har alltså inte själv slutat med sitt agerande och han har också vid flera tillfällen skrivit till Bianca Wahlgren Ingrosso att han inte kommer att sluta kontakta henne, vilket Bianca Wahlgren Ingrosso också framhållit som ett skäl till att hon polisanmälde honom. Det är enligt tingsrättens uppfattning klarlagt att Fabian Sköldhamns agerande hade en stor påverkan på Bianca Wahlgren Ingrossos mående och på hennes förutsättningar att verka i sitt yrke.
Fabian Sköldhamn har genom sin försvarare framhållit att Bianca Wahlgren Ingrosso, som är en offentlig person, måste ha en högre tolerans för oönskade kontakter eftersom hon bjuder in personer att följa henne via sociala media. Även om det skulle kunna sägas gälla för enstaka yttranden har ett sådant resonemang ingen bäring på den typ av förföljelse som det här är fråga om. Även om de enskilda gärningarna rubriceras som relativt ringa brottslighet är den olaga förföljelse som Fabian Sköldhamn nu ska dömas för ett allvarligt brott. Enligt tingsrättens uppfattning understiger straffvärdet inte sex månaders fängelse.
Häktning
Åklagaren har begärt att Fabian Sköldhamn ska vara fortsatt häktad på grund av risk för fortsatt brottslighet. Fabian Sköldhamn har motsatt sig fortsatt häktning. Han har uppgett att han nu har ett kontaktförbud som han kommer att respektera samt att häktning under alla förhållanden inte är proportionerligt, samt att man i den proportionalitetsbedömningen inte kan beakta eventuellt förverkande av tidigare medgiven villkorlig frihet.
Tingsrätten konstaterar att Fabian Sköldhamn nu döms mot sitt nekande för ett brott som till sin karaktär innebär en pågående förföljelse med ett flertal olika inslag. Den brottsliga gärningen inleddes kort efter villkorlig frigivning och avslutades först när Fabian Sköldhamn frihetsberövades. Risken för fortsatt brottslighet torde vara mycket tydlig och den omständigheten att Fabian Sköldhamn nu har ett kontaktförbud förändrar inte den bedömningen.
Det finns inget hinder mot att vid proportionalitetsbedömningen beakta även att tingsrätten nu förverkar villkorligt medgiven frihet. En fortsatt häktning är sammantaget inte oproportionerlig. Fabian Sköldhamn ska därför vara fortsatt häktad, dock inte längre än att han skulle friges villkorligt.
När det gäller storleken på Fabian Sköldhamn ansvar att stå för rättegångskostnaderna så resonerar rätten följande. Av det ekonomiska underlag tingsrätten inhämtat från Skatteverket framgår att Fabian Sköldhamn under året har haft inkomster strax över 100 000 kr. Eftersom han också uppgett sig ha vissa skulder och då han är fortsatt frihetsberövad bör hans återbetalningsskyldighet dock begränsas till tio procent av kostnaderna för försvarare och målsägandebiträde.
Vilma Andersson – ett fall som blottlägger systemets gränser
En kvinna försvinner efter ett vanligt besök vid pendeltågsstationen. Tre dagar senare grips en misstänkt i skogen, i direkt anslutning till hennes kropp. Utredningen pekar snabbt mot ett brutalt mord – och mot gärningspersonen Vilma Andersson som sedan tidigare varit föremål för rättsväsendets ingripanden då denne verkade under namnet John Robin Säbb Hjerth och betraktade sig själv som en man, vilket han gjorde innan han konverterade till att vara transsexuell. Förundersökningen och dom tidigare domarna i ärendet går att ta del av i sin helhet i slutet av inlägget. Det skall dock poängteras att Vilma Andersson ingalunda genomgått något könsbyte utan endast nyttjat Ulf Kristerssons könsidentitetsvansinne, vilket inneburit lättnader i att byta namn och juridiskt kön. Kontentan av de hela är att en transsexuell man med kvinnonamn styckmördat My Törnblom som med all säkerhet såg sig själv som en äkta kvinnsperson.
Ett försvinnande som snabbt väckte oro
Under natten till annandagen förra året så försvinner 25-årig My Törnblom efter att ha setts i närheten av Rönninge pendeltågsstation i Salems kommun. När polisen initialt ej visat något intresse för fallet trots påtryckning från anhöriga så tvingades föräldrarna själva ge sig ut för att leta efter sin familjemedlem. Cirka 500 meter från pendeltågsstationen påträffas sladdspår och flera föremål, så som buntband, hammare och kvinnans hörlurar, vilket då väckte polisens intresse. Till en början rubriceras insatsen som räddningstjänst, men allteftersom timmarna fortskred så växer misstanken om att något allvarligare inträffat, varefter en omfattande sökinsats inleddes. Polishelikoptrar cirkulerar över skogsområden, elljusspår och sjöar. Drönare, fyrhjulingar och patruller söker systematiskt i terrängen.
Anförvanternas fynd blev avgörande för kriminalteknikerna som säkrade spår, varpå Nationellt forensiskt centrum genomför en snabbanalys av DNA. Resultatet leder polisen till en identifierad misstänkt person som sedan tidigare var känd av rättsväsendet – nämligen som Ekeröpedofilen.
En omfattande spaningsinsats på drygt tio timmar resulterade i att den misstänkte Vilma Andersson anhålls i sin frånvaro klockan 10:36 den 27 december förra året, varpå han greps klockan 21:22 samma kväll, vilket skedde vid ett skogsområde flera mil från Rönninge i nära anslutning till kvinnans kropp. Detta ledde till att brottsrubriceringen omedelbart ändrades till mord, speciellt med tanke på att kvinnan misstänks ha blivit styckad, och att den misstänkte ska ha gripits medan han hanterade kvarlevor som han höll på att gräva ner. Denna omständighet resulterade i att gärningspersonen oförmedlat erkände delaktighet i brottet. Händelserna ledde till att en fastighet vid ett villaområde i Södertälje spärrades av där kriminaltekniker undersöker en byggnad på Tärnstigen 2 i Vikberg, vilket resulterade i fynd där ytterligare kroppsdelar uppges ha påträffats i en frys. Denna fyndplats ligger cirka 15 kilometers körväg från den plats i Rönninge där My Törnblom försvann. Den genomsökta stugan, vilket Vilma Andersson ej står skriven på, vållade i en tillkommande misstanke om grovt gravfridsbrott – ett brott som ofta betraktas som en försvårande omständighet vid mord.
På adressen finns tre hus som ägs av en Mats som förövrigt inte äro misstänkt för brott. På platsen finns även en verksamhet, Viksbergstugan Bed & Breakfast vars verksamhet torde hava svårt att fortskrida – i vart fall för en tid – så vida Mats inte nyttjar tillfället i akt till att låta vetgiriga rundvandra in i frysen. Mats bor i det större huset, och det skall väl tilläggas att det inte är Viksbergstugans frys som nyttjats till förvaring, utan den mindre ruffiga undantagsstugan som teknikerna fattade intresse för.
Häktning och fortsatt process
Den 30 december 2025 beslutar Södertälje tingsrätt att häkta transan Vilma Andersson på den högre misstankegraden, sannolika skäl, för mord och grovt gravfridsbrott. Åtalet skulle då vid häktestillfället väckas senast klockan 11:00 den 27 januari 2026, vilket så ej skedde. Utredningen kommer sålunda att pågå i månader, men redan nu så framträder bilden av ett fall som inte bara handlar om ett enskilt brott, utan om hur samhället hanterar individer med dokumenterat hög risk för återfall i grovt våld, som exempelvis psykiskt sjuka personer som borde vara inlåsta på institutioner istället för att frotteras bland ansenligt folk.
Jag minns 80-talet där mindre tillräkneliga personer låstes in på mentalsjukhuset i Mellringe, vilket var beläget cirka 4 kilometer nordväst om de centrala Örebro. Marken för sjukhuset köptes upp på 50-talet av Örebro stad med syfte om att täcka behovet av mentalvård i Örebro län. Det var ett av de sista större mentalsjukhusen som byggdes i Sverige efter andra världskriget inom den klassiska mentalsjukvården. Anläggningen invigdes hösten 1963 och hade då 24 vårdavdelningar med ungefär 30 patienter vardera, plus en avdelning med 27 vårdplatser, vilket ger ungefärliga 700–720 patientplatser då anläggningen uppnår sin fulla kapacitet. Jag har inte hittat något exakt datum för när mentalsjukhuset stängdes, men verksamheten avvecklades stegvis under omstruktureringen av psykiatrin på 1990-talet. Konkreta milstolpar visar att Mellringe Center invigdes 1993 och att Länskliniken Eken för sluten psykiatrisk vård invigdes 1994, vilket visar att den slutna psykiatriska vården flyttades bort från Mellringe omkring 1993–1994. Mellringe var ju inte den enda institution som stängde utan det var ett flertal anläggningar som tillslöts under 80 och 90-talet. Behovet av mentalvård flyttade således ut på gatan, vilket stärker min övertygelse om att samtliga av våra ledare icke äro tillräkneliga varpå dessa skulle omyndighetsförklaras och institutionsplaceras.
En gärningsperson med känd historik
Den person som nu sitter häktad är sedan tidigare dömd för försök till människorov och grovt barnpornografibrott. I det tidigare fallet försökte gärningspersonen under dagtid kidnappa ett tioårigt barn i ett villaområde. Offret lyckades dock av en ren tillfällighet att fly. Utredningen i det målet visade på omfattande planering, inköp av hjälpmedel och ett mycket stort innehav av övergreppsmaterial mot barn.
Rättspsykiatrisk bedömning beskrev Vilma Andersson med antisociala drag och prokriminella attityder. Att samma person nu misstänks för ett fullbordat mord väcker frågor om eskalation, riskbedömningar och samhällets möjligheter att förebygga återfall i extremt allvarlig brottslighet.
Ett annat störningsmoment för oss normalt funtade personer som innehar ett större förstånd än statsministern Ulf Kristersson och dennes perversa anhang är de tvång som rättsväsendet nu står inför då mördaren nu skall behandlas som kvinna trotts att denne innehar ett manligt genus. Vansinnet med könsförvirringspropagandan bara fortsätter – inte nog med att man kan byta juridiskt kön innan man kan gå på systemet. Nu planerar tideregeringen för en lagstiftning där man inte får säga åt en person som tror sig vara födda i fel kön att vederbörande inte alls är det – man får alltså inte ägna sig år ”omvändelseterapi” och förklara att detta är en vanföreställning. Sanningen är att du är det kön du är född till – om man nu råkar påpekar detta i framtiden så kommer man att kunna straffas för psykiskt våld, vilket nu är ute på lagrådsremiss. Vår fantastiska Justitieminister Gunnar Strömmer har sagt att dom kommer att gå vidare med ett sådant förslag som förbjuder så kallad omvändelseterapi – alltså om du vill omvända en psykisk sjuk person till att bli frisk och bli kvitt sina vanföreställningar så gör du dig skyldig till ett brott.
Om nu mannen Vilma Andersson döms som en kvinna så hamnar denne våldsbenägna transvestit på en kvinnoanstalt, vilket kanske gör vissa kvinnor lyriska medans andra känner fruktan, vilket resulterar i att det inte längre är säkert att vara kvinna på en kvinnoanstalt. Vilma Andersson har vid ett flertal tillfällen bytt namn. När Vilma Andersson 2019-11-18 av Solna tingsrätt dömdes till 28 månaders fängelse för försök till människorov på ovannämnda tioåriga flickan så hette denne John Robin Säbb Hjerth, där tilltalsnamnet var Robin varpå denne klassades som maskulin. Denna händelse resulterade i att Robin omnämndes som Ekeröpedofilen, vilket av förståeliga skäl blev väldigt uppmärksammat. Regimen har avtackat Robin för sina gärningar genom att ge denne en skyddad identitet, men dom uppgifterna som jag lyckats hitta är att han tidigare jobbat på COOP och Cirkle K i Ekerö. Robin och dennes bror skall enligt Svensk befolkningsbok 2000 vara utrikesfödda.
Enligt uppgifter som cirkulerat i anslutning till ärendet så ska Robin innehaft en problematisk uppväxt. Det har påståtts att Robin redan under lågstadiet ansågs som udda med följden om att han utsattes för mobbning – speciellt av sin äldre bror Alexander, vilket ska ha påverkat den psykiska hälsan negativt. Det finns även uppgifter om att Robin skall ha utsatt tjejer för obehag och fara under hela sitt liv, vilket kan bero på genetiken där han avlats fram av föräldrar som ansetts ha varit lite kufiska. Pappa Stefan bodde på Färingsö innan denna avled 2023, och mamman Carina skall enligt uppgift vara boende på ett demensboende i Bromma. Familjen skall enligt sägen ha varit ökända i Ekerö. Robin sägs ha läst teknikprogrammet, men han har dock inte tagit studierna speciellt seriöst vilket lett till dåliga betyg, varefter Robins dröm om att bliva pilot gick om intet.
Utdrag av domen från Solna Tingsrätt
Måndagen den 18 november 2019 så dömde Solna Tingsrätt John Robin Säbb Hjerth, 19991128-7937, nu mera Vilma Andersson till 28 månaders fängelse för försök till människorov på en tio årig flicka. Robin dömdes också till att betala 38.750 kronor i skadestånd, vilket jag anser vara allt för lågt. I domen, som i vissa delar återges här nedan, så går det att läsa att Robin Säbb Hjerth har försökt att bemäktiga sig och föra bort Sekretess A, som då var 10 år, med uppsåt att skada henne till liv eller hälsa, genom att ta tag i Sekretess A och tvinga in henne i sin bil. Härvid har Robin Säbb Hjerth bakifrån tagit ett grepp med sina händer om Sekretess A:s midja, dragit henne mot bilen och därefter puttat in henne i baksätet på bilen och stängt dörren. Försöket har avbrutits genom att Sekretess A, efter att Robin Säbb Hjerth satt sig på förarplatsen för att köra iväg, lyckats ta sig ut genom en av dörrarna i baksätet. Det hände den 26 juni 2019 på Mälarvyn i Ekerö. Robin har, i anslutning till denna åtalspunkten motsatt sig ansvar för försök till människorov under anförande av att han inte haft uppsåt att skada målsäganden till liv eller hälsa, men godtagit ansvar för försök till olaga frihetsberövande.
Robin har även gjort sig skyldig till grovt barnpornografibrott då denne innehaft 42 584 barnpornografiska bilder, varav 6 114 grova bilder, samt 8 barnpornografiska filmer, varav 2 grova filmer. Solna tingsrätt ansåg att brottet bör bedömas som grovt eftersom det innehafts en särskilt stor mängd bilder där barnen är särskilt unga då de utsatts för våld, tvång eller utnyttjas på annat särskilt hänsynslöst sätt, vilket han erkänt att denne innehaft. Robin har således godtagit ansvar för barnpornografibrott, men gjort gällande att brottet inte ska bedömas som grovt. Robin hade därtill 13 unika bilder på döda och nakna kvinnokroppar från obduktionsrum på sin dator. Han hade även skärmavbilder från två artiklar från Aftonbladet; den ena med rubriken ”Man sprutar hudkräm på kvinnor – jagas av polisen” och den andra med rubriken ”Man begärs häktad för en 24 år gammal våldtäkt, samt överföll 8-årig flicka – ska ha hittats via ett släkt-dna”.
Via webbläsaren Google Chrome framgår att sökningar gjorts på bl.a. följande sökord: ”ekerö kidnappning ung flicka” och ”kidnappning ekerö flashback”. Användaren har även den 15 juli 2019 besökt en webbsida med rubriken ”Sjuhärad: Äldre man döms till fängelse för våldtäkt mot barn”. Samt även ”göra någon medvetslös”, ”Rape Drug”, ”våldtäktsdos rohypnol”, ”kloroform”, ”GHB”, ”hur våldtar man”, ”autopsy girl”, ”naked dead”, ”dead nude girl pussy” och ”autopsy close up pussy”.
Inledande om händelsen beträffande försöket till människorov viket hände den 26 juni 2019.
Av utredningen är inledningsvis följande klarlagt. Målsäganden, 10 år gammal, var den 26 juni 2019 cirka kl. 15.20 på väg hem från en fritidsaktivitet på Träkvistavallen tillsammans med sin lillasyster, 8 år. Målsäganden gick en bit framför lillasystern. Målsäganden gick in på gatan Mälarvyn, gick över ett övergångsställe och fortsatte gå längs den vänstra sidan av Mälarvyn när en mörkblå bil (Saab 9-3 Combi Aero) stannade bakom henne. Ur bilen klev en mörkklädd man – som senare visade sig vara Robin Säbb Hjerth – iförd en svart mask med hål för ögonen. Robin Säbb Hjerth tog tag i målsäganden och tvingade in henne i bilens baksäte. Baksätets ryggstöd var fällda så att baksätet och bagageutrymmet utgjorde en gemensam yta. Robin Säbb Hjerth satte sig sedan på förarplatsen. I samband med detta svängde en annan bil in på Mälarvyn och stannade till bakom Robin Säbb Hjerths bil. Föraren i den bilen var Anne-Marie Lindegren. Bakdörrarna på Robin Säbb Hjerths bil var olåsta och målsäganden lyckades ta sig ut genom en av dem. Målsäganden sprang fram till Anne-Marie Lindegren och förklarade vad hon precis hade varit med om. Lillasystern, som under händelseförloppet hade gömt sig bakom ett elhus i närheten, kom fram när målsäganden pratade med Anne-Marie Lindegren. Robin Säbb Hjerth startade sin bil och körde i väg. Anne-Marie Lindegren skjutsade hem flickorna. Flickornas pappa ringde till polisen för att anmäla det som hänt.
En vecka före försöket till människorovet – det vill säga den 19 juni 2019 kl. 10.59 så köpte Robin buntband, 300 millimeters, och silvertejp på Clas Ohlson i Bromma Blocks. Samma dag kl. 12.08 köpte han en s.k. ghoulmask på Butterick’s. En ghoulmask är en huva med svart nät för ansiktet. Tiden efter försöket till människorovet – dvs. den 27 juni 2019 kl. 11.35 så köpte Robin ”solfilm supermörk” och ”dekorstripe” på Biltema Botkyrka. Samma dag kl. 19.23 köpte han bl.a. ”solfilm supermörk”, ”dekorstripe” och ”bakljusfärg svart” på Biltema i Veddesta. Av bilder från Biltema i Veddestas övervakningskameror från kl. 18.54 syns bl.a. att Robin Säbb Hjerths bil har solfilm på bilens bakre bilrutor.
Flickan har sammanfattningsvis berättat följande. Hon passerade ett övergångsställe på Sanduddsvägen, svängde in på Mälarvyn och passerade ytterligare ett övergångsställe. Hon fortsatte sedan att gå på den vänstra sidan av Mälarvyn. I samband med detta vände hon sig om för att titta hur långt bakom henne lillasystern gick, varvid hon noterade en mörkblå bil av äldre modell. Hon reflekterade inte särskilt över den blå bilen; hon tänkte att det var någon som bodde i området. Hon fortsatte att gå längs Mälarvyn när hon plötsligt kände att någon bakifrån tog tag runt hennes midja och drog henne bakåt. Hon försökte att streta emot och hon minns att hon sa ”sluta”. Den för henne okände mannen puttade in henne i baksätet på bilen genom den vänstra bakdörren som stod öppen. Sätena i baksätet var nedfällda och hon landande på det vänstra och mittersta sätet. Underlaget kändes strävt. Hon försökte att sparka mot mannen i syfte att få honom att släppa henne. Den okände mannen stängde bildörren om henne och gick och satte sig i förarsätet. Hon tittade sig runt i bilen och noterade att bilen inte var låst. Hon förstod att bildörren var olåst eftersom den svarta cylinderformade ”pluppen” var uppe; om ”pluppen” är nedtryckt är bildörren låst och om den är uppe är bildörren olåst. När hon såg att den högra bakdörren på bilen var olåst tog hon sig mot den dörren, varefter hon öppnade den och hoppade ut på gatan. Hon sträckte sig därefter in i bilen och tog sin väska som hon hade tappat när den okände mannen puttade in henne i bilen. Hon minns inte om hon stängde bakdörren efter sig.
I samband med detta körde en annan bil in på Mälarvyn. Hon sprang fram till den bilen och knackade på rutan och förklarade för kvinnan som satt i bilen att en okänd man hade försökt putta in henne i sin bil. Mannen körde samtidigt iväg. Han fortsatte att köra in på Mälarvyn som är en återvändsgränd, men hon såg inte om bilen kom tillbaka. Lillasystern gömde sig under händelseförloppet bakom ett elhus i närheten och kom fram när hon pratade med kvinnan. Kvinnan körde hem henne och lillasystern. Deras pappa var hemma och pratade med dem och kvinnan om vad som hade hänt. Deras pappa ringde till polisen som senare kom till platsen.
Mannen i den mörkblå bilen bar vid tillfället en mask – en svart luva i tyg – över huvudet med hål för ögonen. Masken såg ”hemmagjord ut” eftersom hålen som var klippta för ögonen var ”hackiga”. Mannen sa ingenting till henne under händelseförloppet.
Robin har sammanfattningsvis berättat följande. Under perioden kring den 26 juni 2019 mådde han dåligt och hade gjort det under en längre tid. Han hade det jobbigt hemma och upplevde att familjen inte fick stöd och hjälp av samhället. Den 19 juni 2019 hade han tankar på att göra något dumt; han planerade dock inte något speciellt. Han köpte en mask på Buttericks. Han tänkte att masken skulle hjälpa honom att bli av den frustration som han bar inom sig; han tänkte på allt mellan rån och misshandel. Inköpet av masken gjorde att han mådde ännu sämre. Han tog hem masken och klippte hål för ögonen och la den därefter i handskfacket i bilen. Det andra köpet – buntband och silvertejp – som han gjorde den 19 juni 2019 var inte relaterat till att hans mående och frustration eller till händelsen den 26 juni 2019. Buntbanden och silvertejpen var för hemmabruk och har legat hemma sedan inköpet. Buntbanden har han använt för att laga olika delar på bilen bl.a. under fronten.
Han sov dåligt natten till den 26 juni 2019. Han mådde dåligt när han vaknade och körde i väg med bilen tidigt på morgonen. Han var ute och körde runt hela dagen. Baksätena var nedfällda eftersom han städade bilen innan han åkte iväg och glömde att fälla upp dem. Han lagade bilens bensinslang eftersom den läckte. Han minns att han tankade bilen under dagen. Han var tvungen att tanka eftersom han körde runt och bensinslangen läckte. Han mådde dåligt och ”hade tankar” men han minns inte vad för tankar. Han körde ut till Ekerö på eftermiddagen. Han såg målsäganden på den aktuella platsen; han tänkte inte på om målsäganden var en tjej eller en kille. Han körde in bakom målsäganden och stannade bilen mitt i körbanan bara några meter bakom henne. Han stängde av motorn, drog på sig masken, och öppnade bakdörren. Han tog med sig bilnyckeln. Han tog tag i målsäganden bakifrån och tog in henne i bilen genom bakdörren. Han tror att han tog tag runt hennes midja. Han använde inget våld. Han minns inte om målsäganden stretade emot. Han stängde dörren om målsäganden. Han minns inte att han knuffade in henne i bilen eller att hon sparkade mot honom. Hon sa sluta. Han minns att hennes ben var utanför bilen och han tror att han gjorde något för att få in dem.
Han kände stor frustration och ilska inom sig den aktuella dagen. Av misstag tog han ut sin ilska och frustration på någon annan. Händelsen var ett dåligt infall; som ett rop på hjälp. Han inte tänkte klart. Han hade inte planerat händelsen. Han vet inte varför han tog in målsäganden i bilen. När målsäganden var i bilen och han hade satt sig på förarplatsen kom dock verkligheten ikapp honom och han insåg att han inte skulle kunna göra något mot henne. Han ångrade sig, blev rädd och ville bara därifrån. Han tittade bakåt och såg att flickan tog sig ut genom bildörren som var upplåst. Han ville inte dra eller slita ut målsäganden ur bilen. Han uppskattar att det tog fem eller sex sekunder från att han puttade in målsäganden i bilen till dess hon tog sig ut.
Han hade medvetet inte låst bilen. Bilen har centrallås. Om hon inte hade fått upp bildörren hade han sett till att hon fick upp den och kom ut. Han pratade inte med henne för att hon inte senare skulle känna igen hans röst. När målsäganden hade tagit sig ut ur bilen såg han att den ena bakdörren stod vidöppen. Eftersom han stod illa till med bilen bestämde han sig för att gasa på. Bildörren stängdes då i farten. Han fortsatte att köra Mälarvyn fram och när han kom till vändplatsen chansade han och fortsatte köra på gångbanan. Han kom till slut ut på den stora vägen och körde raka vägen hem.
Påföljd
Robin Säbb Hjerth döms alltså för försök till människorov och grovt barnpornografibrott. Han ska ges en påföljd för detta. Robin Säbb Hjerth är 19 år. Han förekommer i ett avsnitt i belastningsregistret, avseende en fordonsrelaterad ordningsbot.
Tingsrätten bedömer att det samlade straffvärdet för Robin Säbb Hjerths brottslighet är fängelse i tre år och sex månader. Vad avser människorovsgärningen har då beaktats att det rör sig om ett försöksbrott, men också att brottet har riktats mot ett barn och innefattat en risk för mycket allvarliga följder.
Vid straffmätningen ska Robin Säbb Hjerths ungdom beaktas. Efter att detta skett kvarstår ett straffvärde på fängelse i två år och fyra månader. Med ett sådant straffmätningsvärde är det uteslutet att döma Robin Säbb Hjerth till någon annan påföljd än fängelse. Robin Säbb Hjerth ska således dömas till fängelse i två år och fyra månader.
Johon Robin Säbb Hjerths rådande alias Wilma Andersson förpassades till anstalten Kristianstad där denne hotande upp en plit, vilket resulterade i en dom där vederbörande den 7 juni 2021 dömdes till 21 dagars fängelse, vars delar ur dom återges här nedan. Jag noterar att den senaste domen omnämner John Robin Säbb Hjerth som John Robin Andersson – idioten har således på 18 månader och 20 dagar hunnit byta namn. Personligen så borde denne stoppats från möjligheten till namnbyte för att istället enbart kallas för idiot, vilket lämpar en transa likt honom.
Målsägaren Cecilia Ahlman Nöbbelin arbetar som enhetschef på anstalten i Kristianstad och är beslutsfattare för de intagna, däribland Robin Andersson, vilket hon hade haft dispyter där de inte var överens i vissa frågor. Robin Andersson hade varit arg på henne i några månader. Hon fick reda påhotet genom Herbert Jonsson som arbetade som svetslärare. Han beskrev att Robin Andersson var märkbart arg och irriterad och inte visste att läraren var i rummet just då. Svetsläraren berättade för henne om hotet direkt när det hade hänt, vilket hon upplevde som obehagligt. Så pass väl som hon kände Robin Andersson så tror hon att han menade allvar och han var så pass specifik i hotet att hon bedömde det som trovärdigt. Robin Andersson säger att denne inte hade något otalt med Cecilia Ahlman Nöbbelin personligen.
När det gäller påföljden så menar tingsrätten att Robin Andersson nu döms för brott som begåtts under tiden han avtjänade tidigare nämnt fängelsestraff. Straffvärdet motsvarar, för en vuxen person, fängelse i en månad. Hot mot tjänsteman är brott av en sådan art att det föreligger en stark presumtion för att påföljden ska bestämmas till fängelse. Därtill kommer att Robin Andersson återfallit i brott under pågående verkställighet av ett fängelsestraff. Sammantaget menar tingsrätten att någon annan påföljd än fängelse är utesluten. Straffets längd ska med hänsyn till Robin Anderssons ålder bestämmas till 21 dagar.
Ovanstående fall kommer i framtiden att vara hårt censurerade. Regimen vill nämligen tysta skribenter genom att skärpa minimistraffet för grovt förtal från böter till fängelse. Detta framgår av en lagrådsremiss som lämnades in vecka tre. Därmed kan exempelvis privatpersoner som varnar för pedofiler och kvinnor som berättar om de män som våldtagit dem straffas hårdare än i dag. Regimen menar således att dagens minimistraff om böter inte står i proportion till den integritetskränkning som ett grovt förtal kan innebär. Det kommer följaktligen i lagens mening att vara integritetskränkande om ett brottsoffer utpekar den skyldige såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt, eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta gärningspersonen för andras missaktning, vilket alltså i framtiden kommer att leda till att brottsoffret kommer till att hamna bakom lås och bom – i vart fall om brottet anses vara grovt, vars kriterium inte äro svårt att uppnå.
När regeringen nu skärper påföljden för grovt förtal, så kan det även komma att leda till att fler journalister hamnar i fängelse för sina publiceringar. Och det har sedan tidigare påpekats att journalister i högre grad väljer att självcensurera sig i sina artiklar, för att genom detta förfarande inte stöta sig med regimen, vars förändring väcker vissa reaktioner. Anledningen är ett antal uppmärksammade förtalsmål de senaste åren, där de fällande domarna många gånger kritiserats – bland annat i ett mål från 2023, då en man i 50-årsåldern, bosatt i Stockholm, åtalades för grovt förtal sedan han i en Facebookgrupp varnat allmänheten för den dömde Ekeröpedofilen ”Vilma” Andersson. Han dömdes till böter för förtal av normalgraden, men med regeringens nya lag hade han alltså riskerat fängelse. Justitieminister Gunnar Strömmer uttryckte under en pressträff att brottslingar ska sitta inne, så att skötsamma människor vågar vara ute – att missakta är således allvarligare än att bli utsatt för ett grovt brott, så man får väl hoppas att man inte hamnar i buren för detta lilla inlägg.
Två bolag döms till miljonböter och skadestånd efter Gröna Lund-olyckan
Söndagen den 25 juni 2023 förändrades en vanlig sommardag på Gröna Lund till en tragedi som skakade hela Sverige. Berg- och dalbanan Jetline, en av parkens mest ikoniska attraktioner, förvandlades på några sekunder till en dödsfälla, vilket resulterade i en utredning som varade i 536 dagar innehållande 1.825 sidor som i sin helhet exklusive dom går att ta del av längst ner av inlägget.
Solen skiner från en klarblå himmel över Djurgården. Stockholm är sommarvarmt, nästan overkligt vackert. På Gröna Lund ringlar köerna mellan karusellerna. Barn springer med sockervadd. Musik hörs från scenen och längst bort reser sig Jetline – den blåa berg- och dalbanan som i decennier varit en symbol för nöjesparken. Klockan 11.36 rullar det så kallade E-tåget ut där elva personer sitter fastspända. En minut senare är den 35-åriga kvinnan Nadja Laurila död då denne slungades ur vagnen och föll tolv meter mot marken. Hon avled av sina skador, samtidigt som ett flertal andra passagerare led svåra skador – några med livshotande skador. Nadja Laurila är där med sin syster Tanja och dennes dotter Melina som bara var tio år gammal. Med på tåget var också familjerna Elmegard, Körstig och Nordin samt vännen Molly Härner. Det var en familjedag som var tänkt att vara ett vanligt nöjesparksbesök med fina minnen som slutar i en tragedi.
Nu har Stockholms tingsrätt meddelat en dom på 98 sidor vilket är en av de mest omfattande rättsliga prövningarna av säkerheten inom svensk tivoliverksamhet. Två bolag döms till företagsböter på sammanlagt 6,5 miljoner kronor samtidigt som dessa ska betala skadestånd till flera av de drabbade. Ett tredje bolag friades helt.
Olycksdagen: ”Allt skakade och människor flög”
Jetline hade funnits på Gröna Lund sedan 1988. Attraktionen var byggd av den tyska tillverkaren Zierer och var länge en av parkens största publikmagneter – men den här dagen gick något fruktansvärt fel. När tåget passerade en svacka efter en brant kurva började underredet skrapa mot rälsen. Sekunden senare lossnade delar av den främre hjulenheten varpå tåget slog kraftigt i rälsen och tvärnitade. Detta resulterade i att passagerarna kastades framåt med en enorm kraft mot säkerhetsbyglarna som vek sig av påfrestningen. Någonstans i konstruktionen, under vagnen längst fram, finns en metallarm – en bärarm som ska hålla tåget på rälsen. Den utgjorde en av de mest fundamentala säkerhetsdelarna som brast vilket ledde till att tre byglar böjde sig så mycket att tre personer föll ur sina vagnar. Paniken var total – människor skriker och någon ropar efter hjälp, vilket spelade föga någon roll för Nadja Laurila som då redan var död. Två andra personer, Karin och Mikael Elmegard, ligger svårt skadade efter att ha fallit från sex till åtta meters höjd, medan andra är fast i vagnarna, svårt skadade, blodiga och chockade över vad som hänt.
Nadja Laurila – kvinnan som aldrig kom hem
Nadja Laurila satt i vagn fem, bredvid sin systerdotter Melina när tåget i en lutande kurva slog i rälsen klockan 11:37, vilket resulterade i att Nadja tillsammans med två andra slungades ut. Tingsrätten beskriver hur hennes säkerhetsbygel efter olyckan stod helt uppfälld. Rättsintyget visade att Nadjas skador var omfattande och typiska för fall från hög höjd så som kraftigt trubbigt våld, multipla skador med omedelbar död som följd. Nadjas syster Tanja överlevde – men förlorade sin syster mitt framför ögonen. Melina, som bara var tio år gammal, satt bredvid när Nadja föll mot sin död. Olyckan blev en nationell chock. Jetline stängdes omedelbart och har sedan dess aldrig öppnat igen.
Dom som överlevde drabbades av livshotande skador med lång återhämtning som följd
Karin Elmegard föll ur tåget från cirka sex meters höjd och ådrog sig frakturer i näsa, käke, revben, lårben, handled och skulderblad samt inre skador. Hon fick även blodproppar i lungorna. Domstolen konstaterar att skadorna varit livshotande och kan ge framtida men.
Mattias Nordin drabbades av svåra inre slitskador då denne kastades mot säkerhetsbygeln och fick slitskador i tarm och lunga. Han satt fast i vagnen i nästan en timme innan räddningstjänsten kunde evakuera honom.
Systern, Tanja Laurila blev svårt skadad samtidigt som hon drabbades av evig sorg. Tanja fick slitskador i levern och revbensfrakturer vars fysiska skador aldrig kan mäta sig med den psykiska bearbetningen av att syster Nadja gått hädan. Andra passagerare drabbades av tandskador, hjärnskakningar, blåmärken och psykiska efterverkningar. Tingsrätten kunde konstatera att samtliga elva passagerarna ansågs ha utsatts för livsfara.
Vad orsakade olyckan? En bärarm som aldrig borde ha suttit där.
Den tekniska orsaken till olyckan var en central del i tågets konstruktion där en bärarm som håller hjulboggierna på plats var undermålig. Gröna Lund upptäckte redan 2019 sprickor i dom äldre bärarmar från 1980-talet varpå dom beställde fem nya. Beställningen gick till företaget Mekosmos AB som rätt snabbt insåg rätt att dom saknar kompetens för att tillverka bärarmarna varpå dom vidarebefordrade uppdraget till Göteborgs Mekaniska Verkstad AB som lät deras lärling med noll kompetens svetsa komponenterna. Inte blev det bättre av att tillverkaren innehaft certifieringar som senare tagits bort, eller att dom saknade kunskap om vad som skulle tillverka. Den aktuella bärarmen levererades 2020 men monterades inte förrän i mars 2023 – bara tre månader före olyckan.
Utredningen visade att bärarmen hade allvarliga brister:
Den avvek från originalkonstruktionen
En förstärkande platta saknades
Rördelar var inte bearbetade enligt ritning
Svetsarna hade omfattande bindfel
Hållfastheten var kraftigt försämrad
Statens haverikommission slog fast att svetsfogarna brast under de krafter som uppstod vid normal drift.
Åtal och skuldfråga – samtliga tre företag nekade då åklagaren väckte åtal om
grovt vållande till annans död
grovt vållande till kroppsskada
framkallande av fara för annan
Eftersom det rörde sig om bolag prövades ansvaret genom företagsbot.
Gröna Lund hävdade att Mekosmos framstod som en seriös leverantör och att man inte varit oaktsam i valet av underleverantör. Gröna Lund menade också att standardkraven som åklagaren hänvisade till inte var tydligt tillämpliga. Mekosmos menar å andra sidan på att dom litade på en ISO-certifierad underleverantör varpå dom hävdade ett normalt förfarande då dom anlitade Göteborgs Mekaniska som i sin tur hävdade att de aldrig kände till att bärarmen skulle användas i en berg- och dalbana. En företrädare sade i rätten om att denne hade tackat nej om han hade vetat användningsområdet. Svetsaren som utförde arbetet saknade licens och arbetade enligt ”självlärd” erfarenhet.
Stockholms tingsrätt dömde dock två bolag medan de tredje friades.
Tingsrätten fann att Gröna Lund brustit i flera avgörande led:
man ställde inte tillräckliga säkerhetskrav
man säkerställde inte kompetens hos tillverkaren
man kontrollerade inte bärarmarna innan montering
man initierade inte revisionsbesiktning
säkerhetsbyglarna gav inte tillräckligt skydd
Domstolen bedömde att Gröna Lund agerat oaktsamt inom ett särskilt riskfyllt område. Därav så döms dom till en företagsbot på 5 200 000 kronor.
Göteborgs Mekaniska döms eftersom man:
tog på sig uppdrag utan rätt kvalifikation
avvek från ritningen utan att kontakta beställaren
utförde svetsarbetet bristfälligt
levererade en osäker produkt
Domstolen konstaterar att olyckan sannolikt inte hade inträffat om bolaget agerat korrekt. Därav så döms Göteborgs Mekaniska till en företagsbot på 1 300 000 kronor, vilket torde vara svårt att driva in då företaget redan den 22 maj förra året gick i konkurs.
Mekosmos som agerat mellanhand mellan Gröna Lund och Göteborgs Mekaniska friades helt från företagsbot och skadestånd. Tingsrätten ansåg att bolaget inte kunde bedömas mot någon tydlig straffrättslig aktsamhetsstandard, och att oaktsamheten inte nådde nivån för straffansvar. Själv så undrar jag hur Gröna Lund kan beställa så vitala delar från ett litet källarföretag som vid denna tid enbart omsatte 20,4 miljoner, vilket Mekosmos då gjorde. Än värre så framstod det hela då Mekosmos vände sig till pundverkstan Göteborgs Mekaniska verkstad som vid denna tid omsatte 30,5 miljoner kronor – en verkstad som nu är bankrutt. Finge jag döma så skulle Gröna Lund erlägga hela åklagarens begäran om en företagsbot på tolv miljoner kronor, vilket i sin helhet skulle fördelas till dom drabbade.
Eftersom Nadja Laurila avled kan hon själv inte erhålla något skadestånd. Skadeersättningen gäller istället hennes anhöriga. Systern Tanja Laurila beviljas 30 000 kronor i anhörigersättning vars belopp ska betalas solidariskt av Gröna Lund och Göteborgs Mekaniska som är bankrutt. Den tioåriga flickan Melina Laurila som satt bredvid Nadja då denne föll ur och Chanelle Laurilas krav på skadestånd avslogs helt. Domen anger inte att Nadja hade egna barn, men Melina är systerdotter vadan sammantaget resulterar i att tingsrätten värderar ett människoliv till 30 000 kronor, vilket knappt täcker en fattigmansbegravning.
Domstolen beviljade också ut skadestånd till följande personer:
Karin Elmegard: 109 595 kr
Mikael Elmegard: 27 600 kr
Joakim Körstig: 27 600 kr
Eliaz Körstig: 27 600 kr
Julia Körstig: 127 600 kr
Totalt: 349 995 kronor
Flera andra målsäganden fick sina skadeståndskrav avslagna.
Rättegången blev en mycket kostsam tillställning där bland annat advokatkostnaderna landade på över två miljoner kronor. Enbart Försvararna tillkännagavs ett arvode om 944.736 kronor medan Målsägandebiträden beviljades 1 310 957 kronor, vilket Sammanlagt blir 2 255 693 kronor.
Jetline-domen handlar inte enbart om en enskild olycka. Den handlar också om vilket ansvar som följer med att driva en verksamhet där människor bokstavligen lämnar marken och litar på att konstruktionen håller. För Nadja Laurila innebar bristerna en förlorad framtid medan hennes syster Tanja och övriga anhöriga står alena med sin sorg.
Vart är ni alla som i årtal stått på barrikaderna och skalderat om ohyggligheten i Putins ”fullskaliga” invasion av Ukraina.
Varför är ni nu så tysta – Uffe, Jimpan och lilla Pålle! Ni som basunerat ut vikten av att stötta Ukraina och dess suveränitet. Ni har i åratal propagerat om att Ukrainas sak är vår sak, vilket ni anses har berättigat eder till att giva miljarder av era väljares skattepengar – miljarder som ni utan mandat gödslat den korrupta regimen i Kiev. Varför skriver inte vår lille Uffe på X om Trumps tilltag – du som alltid propagerat om att stötta dem som blir invaderade. Vår lilla pyssling till försvarsminister – varför har inte denne gått ut i media för att skrävla om vikten av att stötta dom som blir anfallna? Ska inte skattebetalarna pynta hundra miljarder i bomber och granater till Venezuelas regim? Sedan så har vi ju svedalas lilla julpajas Jimpan som rännt runt i en gulblå jultröja. Har inte han något vettigt att säga – eller har denne fullt upp med att fängsla barn och utvisa svartingar med för låg inkomst? Eller kan det vara så att ni alla är några satans fega ynkryggar – som exempelvis vår lilla statsdvärg Uffe som vände ryggen och nästan rände sta då landets nytillträdda hälso- och sjukvårdsminister Elisabet Lann, svimmade bakom podiet? Din ynkrygghet säger mer om dig än alla de anmärkningar du nämnt om Putin.
USA har under flera år beskrivit Nicolás Maduro som en illegitim ledare och knutit Venezuelas statsapparat till narkotikahandel och väpnade kriminella nätverk. I samband med operationen har amerikanska företrädare hänvisat till att Maduro och hans anhang varit föremål för amerikanska åtal kopplade till narkotika- och terrorismrelaterade anklagelser, varpå insatsen enligt USA ska ses som en “rättsvårdande” åtgärd för att gripa en åtalad person. Samtidigt har Trump-administrationen blandat detta rättsvårdande argument med uttalanden om att USA ska “ta tillbaka” oljerelaterade intressen, och att USA avser att styra Venezuela under en period – vilket fått ett flertal att ifrågasätta motivbilden.
Här följer en liten tidslinje med dag och klockslag avseende Trumps fientliga invasion.
Lördagen den 3 januari klockan 04:46
Denna dag rapporterar flera medier om att Trump gav slutligt klartecken till insatsen, vilket benämns som “Operation Absolute Resolve”.
Cirka 07:00 samma dag
Enligt uppgifter, via USA:s militär (Joint Chiefs-ordföranden Dan Caine), så nådde specialförbanden fram till Maduros anläggning i Caracas.
Klockan 10:21
Trump publicerade ett inlägg på Truth Social om att USA genomfört en mission och gripit Maduro och hans hustru Cilia Flores.
Under lördagsförmiddagen beskriver flera medier om en insats med omfattande flyg- och sjöuppbyggnad i regionen, inklusive uppgifter om att minst 150 flygplan från 20 baser samt specialförband som exempelvis Delta Force deltagit i kidnappningen.
Senare samma dag, den 3 januari så sker ankomsten av Maduro till USA.
Enligt flertalet medier så skall flyget med denne ha landat i New York-området senare samma dag.
Måndag den 5 januari, gör president Maduro sitt första framträdande i en domstol i Manhattan, New York där han nekade till samtliga anklagelser ”pleaded not guilty”.
Kidnappningen beskrivs som en av de mest komplexa på länge, vilket föregåtts av träning och noga planering – såsom, övningar mot en replika av Maduros bostad / ”safe house”. CIA-närvaro samt specialförband som tog sig in i Caracas under pågående flygattacker mot utvalda mål som exempelvis luftförsvar. Det har också cirkulerat uppgifter om att helikoptrar beskjutits där en träffades utan att den oskadliggjordes varpå den kunde nå sin slutdestination.
Trumps officiella förklaring för att rättfärdiga sitt bortförande av Venezuelas president är två parallella motiveringar där den ena är en rättsvårdande insats. USA har hävdat att operationen syftade till att gripa Maduro för att han är åtalad i USA där denne skall ställas inför rätta, vilket vitsordats av Justitiedepartementet. Det andra skälet är Politisk kontroll, där de enorma oljetillgångarna hägrar. Trump har i ett sammanhang beskyllt landet för att ha “stulit” amerikanska oljeintressen och att USA planerar att “run” Venezuela på obestämd tid – utan att för den skull ha en tydlig planbeskrivning, vilket väckt kritik då förfarandet mer liknar ett påtvingat regimskifte än en ren polisiärrättslig gripandeinsats.
Reaktioner i omvärlden och fördömanden har varit massiva – men också en försiktighet från vissa västledare, som exempelvis vår lilla stadspajas Uffe som i skrivande stund vitsordar de inträffade samtidigt som han lovar mer stöd till Ukraina. Andra västliga ledare som uttryckt sig mer räddhågat, är exempelvis Storbritanniens premiärminister Keir Starmer som betonade om att Storbritannien inte var involverat och att internationell rätt ska upprätthållas, parallellt som denne tog en mer avvaktande linje i väntan på fakta. Inte helt oväntat så formulerade sig EU-kommissionens gycklare, Ursula von der Leyen också sig mindre konfrontativt än exempelvis Brasilien och Kina då hon betonade om stöd för en fredlig demokratisk övergång och respekt för global rätt. Starka fördömanden har dock gjorts från flera icke europeiska håll – från länder med lite mer pondus än de som krälar för Ursula, som exempelvis Kina, Ryssland och Chile där krav om respekt för internationell rätt ska hörsammas.
Man kan undra varför inte dom västliga fördömanden äro lika starka mot jänkarna som mot Ryssland?Kan det bero på att USA är allierad med väst medan Ryssland ses som en motpart. Många europeiska länder är säkerhetspolitiskt beroende av USA – speciellt med tanke på att dom ingår i alliansen Nato och därtill de underrättelsesamarbete som de flesta drar nytta av. Detta gör att dom europeiska fegnationerna väljer ett försiktigare språk mot Washington än mot Moskva – och detta trots att de flesta äro rörande eniga om att dådet strider mot dom grundläggande rättigheterna. Trots detta så betonar flera europeiska ledare om “internationell rätt” istället för att förkasta Trumps agerande. Trump-administrationen har också delvis ramat in insatsen som ett gripande av en åtalad person. Denna retorik skapar ett politiskt utrymme för att retoriskt undvika den faktiska omständigheten om invasion genom att istället enas om krav på fakta. Samtidigt undergrävs det sistnämnda argumentet av Trumps egna uttalanden om att “run country” och “ta tillbaka” oljeintressen, vilket får anses som juridiskt och logiskt motsägelsefullt – vilket enligt mitt förmenande bör ses som ett rent tjuveri.
Maduro har visserligen sedan länge varit internationellt ifrågasatt, och vissa regeringar ser honom som en diktator, men detta rättfärdigar inte Trump till att ta tillfället i akt och invadera främmande stat för att gripa en sittande president med förespeglingen om att värna om det Venezolanska folket när det egentligen handlar om att nalla olja.
Venezuela har världens största bevisade oljereserver. USA:s energimyndighet EIA anger att landet hade cirka 303 miljarder fat i bevisade oljereserver år 2023, vilket ansågs vara den största reserven i världen. Omvandlar man dessa tillgångar med svenska mått så kan detta likställa med ett värde motsvarande 27 gånger större än hela Sveriges BNP under ett helt år. Det kan också jämställas med att om Venezuelas oljeresurser teoretiskt skulle kunna omvandlas till pengar så skulle detta motsvara över ett helt århundrade av den svenska statsbudget i ett enda svep.
Under ett känslofyllt tal vid installationen av den nya kongressens styrelse i Venezuela så riktar Nicolás Maduros son, Nicolás Maduro Guerra, ett meddelande till sin far.
– Och till dig, pappa, du har gjort oss alla i familjen till starka människor. Vi är här och fullgör våra plikter tills du kommer tillbaka. Landet är i goda händer pappa, sade Maduro Guerra, som även är lagstiftare och politiker i landet.
Han visade samtidigt sitt stöd till den nu insvurne tillförordnade presidenten Delcy Rodríguez.
– Till dig, Delcy Eloina, erbjuder jag mitt ovillkorliga stöd i den svåra uppgift som ligger framför dig. Du kan räkna med mig, du kan räkna med min familj.
Först tar Per en sup. Sen tar supen en sup. Till sist tar supen Per.
Knivjonglören och tillika plåtslagaren Per Eriksen erhöll den 3 december ett kännbart straff för sin tillrättavisning av Mikael Törn som nu är intagen på hispan efter att denne utövat ett grovt handgemäng på sitt förvirrade fruntimmer som enligt sägen nu troget väntar på sin mentalpatient. Man kan därav undra hur mycket denarer ett samhälle skall lägga på dessa konfysa pundhuvuden?
Enligt mitt förmenande så borde man ge dessa tjockskallar obegränsat med legitima berusningsmedel, varpå dom högre makterna får lösa rättsskipningen – en uppfattning som dock inte delas av Örebro tingsrätt som dömde Per Eriksen till 18 månaders fängelse. Som om inte detta vore nog så skall Mikael Törn erhålla ett skadestånd på 33.650 kronor vilket torde räcka till ett antal gram av pulver och piller – så nu lär det väl firas på hispan, samtidigt som Mikael Törns käresta planerar den skrud hon skall bära då dessa åter strålar samman. Mikael Törns yrkade skadestånd om 49.850 kronor blev således inte till fullo uppfyllt. Den slutliga vinnaren är dock Mikael Törns lilla Nettan som har ett skadestånd om 33.200 kronor att se fram emot.
Summa summarum – Mikael Törn döms den 27 november till att betala 33.200 kronor till sin Nettan, medan Per Eriksen sex dagar senare döms att betala Mikael Törn 33.650 kronor, vilket i slutändan resulterar en behållning om 450 kronor – lätt kommet, lätt förgånget. Per Eriksen skall därtill återbetala 26.833 kr av rättegångskostnaderna.
Här nedan så följer en kortfattad motivering av den tingsrättsdom som återfinns längst ner av inlägget. Inledningsvis så har Per Eriksen förnekat gärningen. I andra hand har han gjort gällande om att han inte haft uppsåt till gärningen, varpå han i sista hand skulle ha agerat i nödvärn, vilket han anser skall befria honom från straffansvar. Det enskilda anspråket har han bestritt men vitsordat vad som yrkats i sjukvårdskostnader och räntans beräkning. Han har också motsatt sig att kniven skall förverkas.
Mikael Törn har berättat i huvudsak följande. Han befann sig i närheten av Per Eriksens bostad då han hjälpte Dan Söderlund att flytta. Sedan de handlat åt Per Eriksen, kom de dit och blev inbjudna på ett glas. Klockan var då strax före 18. Per Eriksen var berusad och inledningsvis vänlig. De satte sig i vardagsrummets soffgrupp och drack. Per Eriksen blev irriterad på honom då han gjorde uttalanden om hans hund. Per Eriksen blev med tiden alltmer irriterad och upplevdes ändra personlighet och tog fram en stor jaktkniv. Per Eriksen hotade inte dem uttryckligen men sade att han kunde använda den för att försvara sig. Varken han eller Dan Söderlund var hotfulla. Då de emellertid upplevde situationen som hotfull bestämde de sig för att gå därifrån, vilket de sade till Per Eriksen.
Per Eriksen har i huvudsak berättat att han ungefär en månad tidigare upplevt en situation under en hundpromenad då det kan ha varit så att Mikael Törn varit inblandad i ett hotfullt uppträdande mot honom. Han kände dock inte igen Mikael Törn vid tillfället den 2 oktober 2024, eller vid huvudförhandlingen i tingsrätten. Mikael Törn och Dan Söderlund tog lång tid på sig att komma med whiskyn och han skaffade därför sprit på annat håll. Då Mikael Törn och Dan Söderlund slutligen knackade på, bjöd han enligt deras önskemål in dem. Han hade då druckit ungefär två liter sprit och var mycket full medan gästerna verkade småberusade. De satt tillsammans i en soffgrupp och gästerna fick ett par supar var. Han minns att den av männen som inte var Mikael Törn, satt på hans mage och höll fast honom med benen och att han försökte ta sig loss, men någon kniv var inte framme i detta skede. Under fasthållningen satt Mikael Törn still i en fåtölj. Enligt hans minnesbild var det inte Mikael Törn utan den andre mannen han skadat. Han minns inte att någon av dem gjorde något mot honom förutom fasthållningen. Han försökte få dem att lämna villan, varvid han skrek. Han nästa minnesbild är att de alla tre stod i hallen och att männen då gick därifrån. Inte heller vid tillfället i hallen hade han någon kniv. När de gått ringde han till polisen, men har ingen minnesbild av detta samtal eller av den senare inspelningen från polisens kroppskamera.
När det gäller skuldfrågan så diskuterar tingsrätten utifrån fotografierna, journalanteckningarna och rättsintyget, där det sammanfattningsvis framkommer att Mikael Törn haft en stor skarpkantad sårskada som gått igenom muskulaturen på insidan av vänstra låret. Skadan har beskrivits som 15 cm lång och 10 cm glipande och längsgående. I sårhålan syns blodindränkt fett och delvis sönderskuren muskulatur. Skadans utseende talar enligt rättsläkaren starkt för att den uppkommit genom inverkan av skarpt skärande våld med ett eggvasst föremål, till exempel en kniv. Enligt beslagsprotokollet så har det påträffats en kniv där man säkrat blodspår som enligt NFC:s analys av DNA kommer från Mikael Törn. Från knivens skaft har det säkrats spår av DNA från Per Eriksen.
Det är Per Eriksen som ringt till polisen för att anmäla knivskärningen och sagt att han skadat någon med en kniv. Enligt uppgifter från Per Eriksen under larmsamtalet, som inleddes kl. 18:46 hade knivskärningen ägt rum ca. 10 minuter före samtalet. Han har inte lämnat villan. Under detta samtal inkom också ett larmsamtal om att Mikael Törn blivit knivskuren, vilket bestyrker att knivskärningen av Mikael Törn har ägt rum vid klockan 18:30 i Per Eriksens villa.
Mikael Törn har inte något aktivt minne av att det var Per Eriksen som skar honom, men väl att denne har visat upp en jaktkniv och uppfattats som hotfull. Enligt Per Eriksens och Mikael Törns samstämmiga uppgifter har ytterligare en person, Dan Söderlund, varit närvarande under händelserna. Denne är god vän med Mikael Törn. Mot bakgrund av spåren av Per Eriksens DNA på knivens skaft och vad Per Eriksen själv berättat för tingsrätten och uppgett under larmsamtalet, anser tingsrätten att det är styrkt att det är Per Eriksen som med kniven orsakat Mikael Törns skada på låret.
Vad gäller ovissheten om Per Eriksen uppsåtligen orsakat skadan så har denne under larmsamtalet berättat att han huggit en av männen, den som bar skägg. Mikael Törn bär skägg på de bilder som tagits från sjukhuset direkt efter händelsen. Per Eriksen har också under larmsamtalet beskrivit att han använde en kniv som stämmer överens med den kniv som bar spår av hans och Mikael Törns DNA och beskrivit denna som en slaktarkniv som är mycket vass med grov klinga.
Vad slutligen gäller spörsmålet om Per Eriksen handlat i nödvärn, har han inför tingsrätten inte berättat om något våld eller hot från Mikael Törns sida, utan om irritation och att han ville att männen skulle lämna villan. Under larmsamtalet har han utryckt att han inte var osams med männen men uppfattat att de ville supa honom full och att han då endast tog fram kniven. Även om Per Eriksens reaktion måhända kan ses i ljuset av att han upplevt sig hotad tidigare, anser tingsrätten inte att det har förelegat en situation som inneburit ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrep på honom som gett honom rätt att freda sig genom att knivhugga Mikael Törn.
När det gäller skadeståndsansvaret så motiverar Örebro tingsrätt ansvarsdelen enligt nedan.
Genom den grova misshandeln har Per Eriksen på ett allvarligt sätt kränkt Mikael Törns personliga integritet och ska därför förpliktas betala kränkningsersättning till honom med skäligt belopp. Tingsrätten anser att ett belopp om 30 000 kr utgör skälig ersättning.
Mikael Törn har yrkat ersättning för sveda och värk vilket avser ersättning för fysiskt och psykiskt lidande under akut sjuktid. Vad som yrkats för sveda och värk motsvarar ersättning för tre månaders sjukskrivning à 3 100 kr per månad enligt trafikskadenämndens tabeller. Av journalutdraget i förening med Mikael Törns uppgifter inför tingsrätten har framgått att han under några månader efter händelsen haft svårt att gå och behövt ha benet i högläge, att han inte kunnat cykla och även i övrigt haft begränsningar i sin vardag med anledning av skadan. Tingsrätten anser visserligen styrkt att Mikael Törn drabbats av lidande under akut sjukdomstid men bevisningen ger inte stöd för att detta varat mer än en månad. Ersättning för sveda och värk ska sammanfattningsvis utgå motsvarande en månad sjukskrivning.
Dom bägge domarna där Mikael Törn den 27 november dömts till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning och där Per Eriksen nu skall stå till kriminalvårdens förfogande innebär att Mikael Törn endast kan knapra förskrivna piller vilket kanske kan stävja dennes mentala förfall. Än värre blir det för Per Eriksen som i bästa fall kan berusa sig på mesken under kylen, vilket ger ett betydligt sämre rus än de han vant sig vid. Vem vet! Mikael Törn kanske blir rehabiliterad för sitt klena psyke samtidigt som Per Eriksen blir nykterist – i vart fall under dom 12 månaderna som denne är i kriminalvårdens försorg.
En liten skildring om en misstänkt förgiftning där en kvinna nu sitter häktad, vilket resulterat i att en avdelning befinner sig i chock
De drabbade beskrev insjuknandet som en inledande värmevåg genom kroppen. Därnäst kom skakningarna och ett blodtryck som skenade hejdlöst, där hjärtat dunkade så hårt att revbenen nästintill vibrerade. Fyra anställda på Akademiska barnsjukhuset i Uppsala insjuknade med liknande symtom under en tiodagarsperiod i slutet av oktober och början av november 2025. Alla tvingades uppsöka vård, några behövde intensivvård – och när läkarna inte fann någon naturlig förklaring förstod sjukvården snabbt att något var fel.
Misstankarna växte – var det en miljöfaktor? En teknisk brist – maten, luften eller vattnet? Ingen visste, men när allt hade kontrollerats och inget av det stämde kvarstod bara en möjlighet – nämligen att någon hade orsakat det hela. Detta resulterade i att polisen öppnade en förundersökning om misstänkta förgiftningar. Tryggheten på en av landets största barnkliniker ersattes av oro, misstänksamhet och frågor som ingen kunde besvara.
Några veckor senare hade utredningsarbetet kommit så långt att polisen tog sig friheten att kliva in i ett chefsrum på Akademiska barnsjukhuset i Uppsala och gripa den anställda – Rima Gharapetian – då hon satt i ett möte. Samtliga handlingar går att ta del av i sin helhet via nedanstående länkar.
För att förstå människan bakom rubrikerna behöver man förstå familjehistorien, som spänner sig över decennier, varpå man bör gå längre tillbaka i tiden än den dag då polisen satte handbojor på henne.
Rima Gharapetian föddes den 7 maj 1963 i Teheran, mitt i en tid då Iran var på väg mot politisk omvälvning. Hon växte upp i en stor familj, utbildade sig och gifte sig ung med Seroj Abramian, född 1954. Paret vigdes den 25 januari 1980, ett äktenskap som skulle följa dem genom migration, etablering och tragedier.
Den 21 januari 1988 anlände Rima till Sverige – ett land där hon senare skulle få medborgarskap, vilket inföll den 6 november tio år senare. Här byggde familjen vidare. De fick tre barn: Alina Abramian, född den 21 mars 1981, som tragiskt nog den 4 maj detta år avled, 44 år gammal. Sonen Alen Abramian föddes den 15 september 1987, medan den yngsta dottern, Anni Abramian, föddes den 19 april 1992.
På Herrhagens Byväg 151 i Uppsala har Rima Gharapetian sin hemvist – en adress som senare skulle bli utgångspunkten för polisens gripande. Under 2024 hade hon en taxerad inkomst på 591 800 kronor, vilket får anses vara en normal inkomst för en erfaren vårdanställd. Denna tycks dock inte ha täckt hennes levnadsomkostnader, då det i belastningsregistret syns tre domar avseende ringa stöld, begångna mellan 2020 och 2022.
Rima Gharapetian har således inga våldsbrott eller liknande i sitt register som antyder något av det slag hon nu misstänks för. Det finns dock uppgifter som tyder på att hon på de sociala medierna gett uttryck för vaccin- och läkemedelskritiska åsikter, samt att hon arbetat nära målsägarna under längre tid. Det finns även upplysningar om att hon initialt nekade till en försvarare, men senare godtog den som tilldelades henne.
Allt detta sammanfaller med bilden av en dysfunktionell men erfaren vårdanställd som plötsligt befinner sig i centrum för en av Sveriges mest uppmärksammade vårdskandaler.
De första symtomen och de första fallen infann sig den 25 oktober. En anställd på barnsjukhuset kände plötsligt hur kroppen reagerade kraftigt. Kollegorna blev oroliga – och efter ytterligare fall den 29 oktober och 3 november började man dra paralleller man helst hade sluppit.
Alla fyra anställda beskrev liknande symtom:
kraftiga värmekänningar
skakningar
högt blodtryck
ett hjärta som rusar iväg
kritiskt låga kaliumvärden
Enligt uppgifter misstänkte polisen att deras vattenflaskor hade spetsats med extremt höga halter koffeinpulver. Detta är inget åklagaren offentligt kommenterat, men uppgiften spreds snabbt bland både personal och allmänhet. Detta ledde till att polisen tog över utredningen, varpå misstankarna började riktas åt ett håll som ingen på avdelningen hade förväntat sig.
Bland personalen fanns en kvinna i 60-årsåldern – Rima Gharapetian – som arbetat tillsammans med de drabbade. Enligt åklagaren Emma Häggström arbetade hon på samma avdelning som målsägarna, en uppgift som också framkommer i handlingar som presenterats i rätten.
Medarbetarna visste att utredningen riktades mot någon internt, vilket skapade stor oro.
”Det finns en misstänksamhet. Det hade du och jag också känt”, sade Sunita Memetovic, som är målsägandebiträde för ett av offren. Förtroendet på arbetsplatsen började därmed erodera.
Fredagen den 5 december 2025, klockan 14.40, briserade allt då åklagaren beslutade att anhålla Rima Gharapetian i hennes frånvaro. Hon befann sig då på sjukhuset när polisen klockan 15.21 klev in i ett chefsrum och grep henne. Enligt uppgifter hade hon suttit i ett möte när polisen kom.
Hon fördes omedelbart till arresten i Uppsala där hon delgavs misstanke och förhördes. I sedvanlig ordning förnekade hon brott. Misstankegraden var vid denna tidpunkt den lägre – skälig misstanke för försök till mord.
Helgen mellan gripandet och häktningsframställan blev intensiv. Polisen höll ytterligare förhör medan forensiker arbetade med analyser. Åklagaren nämnde vid flera tillfällen att viktiga resultat inväntades, varefter misstankarna kunde komma att skärpas.
Samtidigt skedde de juridiska förberedelserna:
begäran om offentlig försvarare inkom den 5 december
advokat Stefan Wallin förordnades
substitutionsförordnande utfärdades den 7 december för advokat Christer Söderberg
Måndagen den 8 december klockan 15.02 inleddes häktningsförhandlingen i Uppsala tingsrätt, delvis bakom lyckta dörrar. Förhandlingen pågick till klockan 15.40.
Efter överläggning fattades följande beslut:
Rima Gharapetian häktas som skäligen misstänkt – inte på sannolika skäl.
Brottsrubriceringen ändras till fyra fall av grov misshandel.
Rima åläggs omfattande restriktioner: inga besök, ingen media, ingen gemensamhet med andra intagna samt begränsad kommunikation.
Tingsrätten motiverade beslutet med risk för undanröjande av bevis och fortsatt brottslighet. Utredningen ansågs befinna sig i ett känsligt skede, varför det bedömdes vara av synnerlig vikt att hon hölls frihetsberövad.
Dagen efter tingsrättens beslut överklagade försvaret till Svea hovrätt. Enligt hennes advokat var Rima både ledsen och bestört, men hovrätten gick på tingsrättens linje och beslutade att häktningen skulle kvarstå.
Det är ingen överdrift att påstå att Akademiska sjukhuset i Uppsala nu är en arbetsplats i upplösning. För de anställda på barnavdelningen har fallet fått långvariga konsekvenser. En av de drabbade har ännu inte orkat återvända till arbetet. På avdelningen har ordningsvakter införts och dörrar hålls stängda. Säkerhetsrutiner har stramats åt. Kollegor vittnar om bestörtning.
Akademiska sjukhuset i Uppsala var deras arbetsplats – deras vardag. Nu är det en brottsplats.
Polisutredningen pågår fortfarande. Åklagaren har meddelat att ytterligare förhör, analyser och tekniska undersökningar återstår. Avgörande laboratoriebesked inväntas. Tingsrätten har beslutat att en ny häktningsförhandling ska hållas om – eller när – åklagaren anser att misstankegraden ska höjas till sannolika skäl, något som i skrivande stund ännu inte skett. Rima nekar fortsatt till brott.
Frågan som ingen ännu kan besvara är varför fyra anställda på ett svenskt barnsjukhus plötsligt blev svårt sjuka under hösten 2025. Var det avsiktligt – och i så fall varför?
Ingen vet mer än att en kvinna sitter häktad, medan en avdelning håller andan och ett helt land väntar på analysresultat som kan avgöra vilket av de möjliga narrativen som till slut blir sanning.
Fallet har ju lagts ner så ditt inlägg blir väl förtal
Jon Ehrsson
Jag anklagar henne inte - jag skiver om en faktisk omständighet, vilket inte kan bli förtal. Jag förstår mig heller inte på dom som önskar vilja ha all text som skrivs till grovt förtal. Vill ni inte ha yttrandefrihet - eller vad är det för fel på er?
Debatten har ljudit högt i dom sociala medierna beträffande våldtäktsdomen mot Meya, där kravet på utvisning skanderats högt av varje feminist och dess anhängare.
Med tanke på den initialt friande domen så bestämde jag mig för att sätta mig in i fallet, varpå jag läst bägge domarna samt hela förundersökningen, vilket går att ta del av i sin helhet i slutet av inlägget. Jag vet av egen erfarenhet att tingsrätternas domar äro mer sanningsenliga gentemot dom faktiska omständigheterna än hovrättens utslag. Därav så kan man ställa sig frågan – blev Meya våldtagen, eller var det ett litet finger som slank in i troslinningen? Man kan i vart fall konstatera att denna våldtäkt skiljer sig något ifrån dom traditionella våldtäkterna där förövaren brutalt förgriper sig på offret, vilket inte skedde i detta fall.
Meya berättar i förhör att denne pratade med en kompis på facetime då hon hörde en kille ropa efter henne samtidigt som denne joggade emot henne. Ett vittne dyker upp – en pappa med sitt barn som satt i rullstol, vilket förövaren hejade på genom att böja sig fram emot barnet och säga hej. Än mer märklig blir situationen då förövaren tar Meyas mobil och inleder ett facetimesamtal med dennes kompis – detta förfarande skiljer sig avsevärt ifrån dom överfallsvåldtäkterna som jag kommer att tänka på då någon säger sig blivit skändad.
Gärningsmannen heter Mohamed Yazied Hamed och är född den 4 januari 2006. Jag observerar att Mohammed är född i stenbockens tecken, vilket jag också är.
Anmälningsdatumet är den 1 september klockan 23:00 förra året, vilket rubricerades som fullbordad våldtäkt mot barn vars brott skedde på Gymnasievägen i Skellefteå. I ett vittnesförhör så beskriver ett vittne den misstänkta gärningsmannen som blyg och genuin – han verkar enkel – en kille som aldrig skulle hålla på med hasch eller något. Yazied greps 2024-09-06 klockan 12:49 och anhölls samma dag klockan 15:10, varefter häktningen skedde två dagar senare i Skellefteå tingsrätt.
I huvudanmälan står det att en patrull beordrades att åka till en adress i Skellefteå med anledning av en misstänkt våldtäkt som skall ha skett vid en gångtunnel till Willys. Under rubriken ”brott” står det att en okänd person misstänkts för fullbordat våldtäkt genom att ha genomfört ett vaginalt samlag eller en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag. Offret har inte deltagit frivilligt. Gärningen begicks således med uppsåt.
Personligen så kan jag inte förstå hur en kränkning kan bli så allvarlig att denne skall jämföras med ett samlag som enligt mitt förmenande är en fullbordad penetration, vilket inte skett i detta fall – så vida man inte skall inräkna de lilla fingret som sägs ha slunkit in.
Under rubriken ”händelse” i samma anmälan så går det att läsa att när Meya var gåendes på väg hem från jobbet vid klockan 20:30, längs gång – och cykelbanan vid Gymnasievägen/Anderstorpsleden så kom där en okänd man fram till henne. Mannen började ta kontakt med Meya genom att prata. Därefter så tog han hennes mobil som var aktiv i ett facetime-samtal, och började sedan utöva fysiska handlingar på henne. Han började med att ta och klämma på hennes rumpa, för att därefter ta tag i henne och dra hennes huvud mot honom, varpå han tryckte ner sin tunga i hennes mun 3-4 gånger. Han tog även på hennes bröst. gärningsmannen har sedan tagit sin hand och fört den innanför hennes byxor och ner innanför hennes trosor. Mannen höll fast Meya under hela förloppet. Hon sa nej och försökte ta sig loss med ord och handling, men var oförmögen att slita sig. Meya fick då panik och sprang ifrån platsen. Mannen stod då kvar och tog sig själv på könet.
Enligt huvudanmälan så skedde således ingen regelrätt penetration. Samma dag som anmälningsdagen så hölls ett målsägandeförhör i bostaden, vilket påbörjades klockan 21:36, och varade 28 minuter. Närvarande var mor och far. Meya säger då i förhöret att hon bar ganska mjuka byxor på vilket förövaren kunde tränga igenom dessa och förbi troskanten i cirka 10 – 15 sekunder varefter hon fick panik och höjde rösten och sa nej. Gärningspersonen släppte till slut henne, vilket medförda i att Meya kunde lämna platsen.
Klockan 23:17 samma dag så hålls ett nytt men kort målsägandeförhör – ett signalimentsförhör där vårdnadshavare tillsammans med sambo närvarar och godkände att förhöret spelas in. Meya berättar initialt att denne inte har några synliga skador på kroppen, vilket konstateras av utredare.
Tre dagar senare klockan 13:00 så genomgår Meya ett nytt kompletterande målsägandeförhör vilket varar i 1 timme och 15 minuter. Detta förhör innehåller mer detaljerade fakta, så som omständigheter, tider och specifika platser. Meya berättar att gärningsmannen tar hela sin hand på hennes rumpa för att därefter gräva sig ner mot hennes underliv. Utredaren vill att Meya skall beskriva mer ingående varpå hon berättar att gärningsmannen klämde tre gånger för att därefter föra sin hand neråt utanpå byxorna och stannade ungefär några centimeter från underlivet. På frågan om hur länge detta pågick så svarade Meya ”en kort stund, ungefär 20 sekunder” I denna beskrivning så hamnade således inte fingret innanför troslinningen.
Förhöret innehåller även ett avsnitt som handlar om att gärningsmannen för sin hand under tröja och BH på vilket han under 10 sekunders tid klämmer Meyas högra bröst fyra gånger. Därefter så tar gärningsmannen tag i Meyas bakhuvud och håller fast det ganska löst, medan Meya försökte trycka undan honom. Gärningsmannen stoppar därefter in dennes tunga tre gånger i Majas mun och rör runt i cirka 10 sekunder varefter andra gånger i 8 medan finalen varade i cirka 15 sekunder. Mellan dessa gånger så kunde det gå i någon minut mellan den första och tredje gången.
Under rubriken ”gärningsmannen stoppar handen innanför målsägares byxor och trosor” berättar Meya om att gärningsmannen håller dennes hand om sin hand. Hon försökte gå men lyckas inte eftersom förövaren drog henne tillbaka. Därefter så stoppade han ner sin högra hand i hennes byxor och i dennes trosor. Han hade fingrarna mellan hennes blygdläppar och gnuggade i cirka 15 sekunder. Sedan drar han fingrarna längre ner i hennes trosor och för upp ett par tre fingrar i hennes underliv för att föra dessa ut och in, vilket varade i cirka 7 sekunder. Maja berättar att hon tog sig loss varpå hon kunde ”gå” därifrån. Gärningsmannen ”stod” kvar med raka ben och tog på sitt eget kön, ”Han försökte inte att följa efter”.
Den 6 september klockan 11:58 så ringer Meya till polisen och uppger att hon befinner sig på skolan och att hon där sett en kille som hon är ”väldigt” säker på är förövaren. Meya uppger att hon skulle ha sett honom 11:08 och vid 11:32, vilket bland annat skedde i anslutning till biljardborden varpå hon tror att han är en elev på skolan. Det har tagits bilder på gärningsmannen som sedan skickas över till polisen.
Polisen beger sig då till skolan för att identifiera och eventuellt frihetsberöva den misstänkte. Innan identifieringen har skett så ser polisen den misstänkte inne på skolan, han känns igen från fotot som Meya skickat. Den misstänkte konfronteras, han identifieras som Yazied Mohamed. Yazied har sina bluetooth-hörlurar i öronen och håller på att plocka med sin telefon, varpå den tas i beslag. Yazied får sedan följa med patrullen i en omålad polisbil, vars förfarande syftar till att ta extra hänsyn till den misstänktes låga ålder och integritet. Omhändertagandet går således lugnt till och Yazied får vänta i ett förhörsrum tills dess en tolk kan kontaktas till förhör.
Den 6 september klockan 20:14 förra året så hålls det ånyo ett målsägarförhör, vilket sker i 28 minuter via telefon. Syftet är att utröna hur Meya identifierade gärningsmannen. Meya berättar att hon precis hade slutat lektionen. Klockan var då cirka 11:10 då hon såg gärningsmannen tillsammans med en kompis. Meya säger då till sin kompis att hon kände igen honom men tänkte först att hon såg i syne. Hon gick sedan vidare till matsalen och åt lunch tillsammans med några klasskompisar. Meya och dennes kompis gick sedan tillbaka för att se om det verkligen var förövaren, men denne var inte kvar. De satte sig då för att vänta, varpå han efter en stund återvände tillsammans med ett par kompisar. Vid de tillfället så känner Meya igen honom – hon känner igen hans ansikte och leende samt sättet hur han förde sig. Meya fick då panikkänslor och började darra och gick därifrån direkt. Hennes vän tog då en bild på honom och skickade den till Meya.
Meya berättade i ett tidigare polisförhör om hur hon haft ett facetimesamtal med hennes vän som då såg gärningsmannen. Därav så skickade Maya bilden till vännen som då kunde konstatera att detta var rätt person, vilket ledde till att Meya kontaktade polisen och förklarade att hon sett gärningsmannen.
Den 6 september förra året så hålls det första förhöret med den misstänkte Mohamed Yazied Hamed vilket hålls i 17 minuter. Yazied delges inledningsvis om misstankarna där han genomfört en sexuell handling, jämförlig med samlag med Meya som inte deltog frivilligt, vars gärning begicks med uppsåt. Yazied godtar att förhöret hålls utan försvarare och accepterar den rätten förordnar. Innan förhöret påbörjas så upplyses Yazied om sina rättigheter varpå förhörsledaren frågar om denne förnekar eller erkänner brott? Yazied förnekar inte gärningen varpå han förklarar att denne hade druckit och pratat med folk varefter han cyklat hem. På vägen hem så ramlade han och han pratade med en flicka, man han säger att han inte våldtog henne.
Dagen efter så var det ånyo dags för ett nytt förhör med den misstänkte Yazied vilket varade endast en kvart. Tolken sa sig nämligen inte förstå dialekten som den misstänkte pratar, varefter tolken inte vill översätta då denne är osäker på vad Yazied menar. Förhörsledaren och försvararen kommer då överens om att tolken ska bytas ut till en som pratar arabiska/tigrinja, varpå förhöret avslutades.
Några timmar senare samma dag så hölls ett nytt förhör som inledes med att Yazied och tolken tillfrågades om dessa förstod varandra bra, på vilket bägge svarade, att så vore fallet. På vidare frågor från förhörsledaren så säger sig Yazied ha sett Meya, men kommer inte ihåg något annat. På frågan om denne har några minnesbilder utifrån dom beskrivna misstankarna så säger sig Yazied inte ha detta, men att denne nekar till det beskrivna påståendet. Den misstänkte tillstår dock att denne återfår vissa minnesbilder efter det att polisen berättat om händelsen.
Yazied berättar om att denne går till skolan och att han jobbar tre dagar vissa veckor och två dagar andra veckor. Däremellan så kan dom ringa för att kalla in honom extra, men att han vanligtvis får månadsschema. Yazied ombeds att berätta om dennes stödboende varpå han berättar att det är ett plus 18 boende där det finns stödpersoner. På frågan om vad Yazied tänkte då denne fick vetskap om att han var misstänkt för våldtäkt så svarade Yazied att denne blev jätterädd. Han förnekar dock inte gärningen men han kan inte dra sig till minnes till att de inträffat. Yazied menar på att denne inte gör något sådant – han menar på att hans hjärna inte kan accepterar påståendet.
Efter sju minuters paus så tillfrågas advokaten om denne har något att säga. Advokaten återupprepar misstankarna, vilket Yazied ånyo ombeds att utveckla. Yazied förklarar att denne inte går på tjejer – därav så kan han inte lastas för gärningen. Han återupprepar om att hans hjärna inte kan acceptera den nu rådande situationen. Yazied berättar om att denne lärt sig i skolan att våldtäkt är allvarligt och att denne vet konsekvenserna. Han berättar vidare om att det är först här i Sverige som han har tjejkompisar – han har systrar i Eritrea varpå han innehar en uppfostran om hur man skall bete sig mot tjejer. Yazied påtalar om att denne är en blyg kille som har bra killkompisar i Eritrea.
Den 13 september så var det åter dags för ett nytt förhör med den tilltalade, vilket hålls via videolänk och pågick i nästan två timmar. Yazied uppmanades att berätta vad han gjorde den 1 september, på vilket han berättar att denne var på jobbet för att sedan komma till stan. Han träffade en kompis – dom var på stan i några timmar för att sedan gå hem. Han kom dock inte in, varpå han drev runt i city. Han ramlade många gånger – och det var då som han träffade Meya. Yazied träffade även en man från Somalia som bad denne att gå hem då han inte såg ut att må så bra.
Den 3 oktober så inleddes ett nytt förhör som hölls på häktet i Umeå och varade i två och en halv timme där förhörsledaren till stora delar tjatar om Yazieds berusningsnivå.
Efter att läst igenom hela förundersökningen så kan jag bara konstatera att Yazied är en yngling som inte är helt tillräknelig. Han bor på ett plus 18 boende där det finnes stödpersoner att tillgå. Han tycks sköta såväl skola som arbete väl, samtidigt som han besitter en förståelse om vad som är rätt, och fel. Yazied har dock en låg medvetenhet då det kommer till mängden av sitt alkoholintag – men det är han å´ andra sidan inte ensam yngling om att inneha. Om inte Yazied varit stupfull så hade förmodligen inte denna fadäs inträffat.
När det gäller ansvarsförhållandet och straffmätningen så är jag benägen och tillstå om att handlingen strider mot allt sunt förnuft. Att man är redlös rättfärdigar inte på något vis Yazieds handlande – det finns således inga förmildrande omständigheter till att förgripa sig på Meya, men man kan också ställa sig frågan om Yazied är den skyldige. Meya har ju trots allt varit väldigt vag i dennes berättelse samtidigt som man inte kunnat finna någon form av teknisk bevisning som, exempelvis dna, vilket även tingsrätten påpekar. Här nedan så kommer ett kort sammandrag ur tingsrättens friande – samt hovrättens, fällande dom. Bägge domarna återfinns i sin helhet längst ner av inlägget.
Varför ogillade tingsrätten åtalet mot Yazied?
Tingsrätten ansåg inte att det var ställt utom rimligt tvivel att Yazied Mohamed var gärningspersonen, trots att man bedömde att målsäganden faktiskt utsatts för den sexuella handling hon beskrivit. Skälen till att Yazied frikändes handlar alltså inte om vad som hänt – utan om identifikationen av gärningsmannen.
Nedan följer tingsrättens huvudsakliga skäl.
Brister och osäkerheter i identifikationen
1.1. Målsägandens ursprungliga signalement stämde inte med Yazieds klädsel
I förhör strax efter händelsen uppgav målsäganden att gärningspersonen bar:
svart jacka
svarta jeans
På övervakningsbilder från kvällen syns Yazied bära:
svart tröja med tryck, ingen jacka
ljusa jeans
Målsäganden ändrade senare sin berättelse, men tingsrätten fäste stor vikt vid de första uppgifterna, eftersom de lämnades när minnet var färskast.
Detta ansågs skapa betydande tvekan.
Risk för felaktig igenkänning
2.1. Målsäganden och vittnet NN3 kan omedvetet ha påverkat varandra
Båda hade varit i kontakt direkt efter händelsen, och NN3 hade sett delar av händelsen via videosamtal. Tingsrätten ansåg att de kan ha förstärkt varandras uppfattning, även om den i grunden varit fel.
2.2. Möjlig förväxling (”felkälla”)
Försvaret invände – och tingsrätten beaktade – risken att målsäganden:
såg Yazied i skolmiljö några dagar senare
omedvetet kände igen honom därifrån snarare än från gärningen
Sådana felkällor är välkända i forskning om vittnespsykologi.
2.3. Målsäganden pekade inte ut Yazied vid fotokonfrontationen
Det talade mot en säker identifikation.
Platsdata räckte inte för att bevisa skuld
Platsdata visade att:
Yazied befann sig vid brottsplatsen tidsmässigt nära gärningen
Han själv medgav att han pratade med en tjej där
Men:
Han påstod att det var en annan tjej, inte målsäganden
Tingsrätten ansåg att detta inte kunde uteslutas
Alltså: platsdata gav starkt stöd för att han var där – men inte för vem han mötte.
Avsaknad av teknisk bevisning
DNA-analysen visade:
inga DNA-spår av Yazied på målsägandens kläder eller kropp
hans nagelskrap innehöll endast hans eget DNA
målsägandens handtopsning innehöll DNA från henne själv samt en icke utvärderbar mindre andel från någon annan
NFC förklarade att avsaknad av DNA inte bevisar att något inte hänt, men bevisningen hjälpte inte åklagaren i identifikationsfrågan.
Tingsrätten ansåg att andra förklaringar inte kunde uteslutas
För fällande dom måste alla rimliga alternativa förklaringar uteslutas. Tingsrätten pekade särskilt på tre möjliga alternativ:
Att Yazied mötte en annan tjej vid gångtunneln – vilket stämmer med hans egen berättelse.
Att målsäganden och NN3 av misstag identifierat fel person.
Att felaktiga uppgifter om klädseln tydde på att gärningsmannen inte var Yazied.
Eftersom dessa alternativ inte kunde avfärdas, kunde man heller inte slå fast att Yazied var gärningspersonen.
Slutsats
Tingsrätten ansåg följande:
Målsäganden har utsatts för en sexuell handling som motsvarar gärningsbeskrivningen.
Men bevisningen räcker inte för att binda Yazied till gärningen.
Därför frikändes han och utvisningsyrkandet samt skadeståndet avslogs.
Här är en kort och tydlig sammanfattning av varför hovrätten – till skillnad från tingsrätten – dömde Yazied Mohamed, samt varför hovrätten ansåg att han inte kunde utvisas:
Hovrätten gjorde en annan bevisvärdering än tingsrätten.
Hovrätten resonerade annorlunda. Enligt hovrätten visade den samlade bevisningen, oberoende av varandra, att Yazied var gärningsmannen. Bland annat lyfte hovrätten fram:
Platsdata – Yazieds mobiltelefon placerade honom på brottsplatsen vid rätt tidpunkt
Målsägandens utpekande i hovrätten – hovrätten bedömde detta som tillförlitligt
Att målsäganden beskrivit detaljer (platsen där cykeln låg m.m.) som stämde exakt med Yazieds egna uppgifter från förhör
Att Yazieds uppgifter inte var tillförlitliga, bland annat då han påstod sig vara så berusad att han inte mindes att han arbetade senare – något som motbevisades genom tjänstgöringslistor
Hovrätten konstaterade att inget enskilt bevis var avgörande, men alla bevis tillsammans gjorde det uteslutet att alla dessa omständigheter skulle föreligga om inte han voro gärningsmannen .
Därför fann hovrätten att skuld var ställd utom rimligt tvivel och dömde honom för våldtäkt.
Varför hovrätten ansåg att Yazied inte kunde utvisas
Hovrätten prövade utvisningsfrågan enligt 8 a kap. 4 § utlänningslagen. Eftersom Yazied har flyktingstatus krävs två saker för utvisning:
Att brottet är ett ”synnerligen grovt brott”, och
Att det skulle innebära allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta honom stanna.
Hovrätten konstaterade:
Straffet (3 års fängelse) är under den nivå som i praxis normalt krävs för att ett brott ska räknas som synnerligen grovt – ofta krävs ”mångåriga fängelsestraff”
Även om våldtäkt kan vara ett synnerligen grovt brott enligt vissa avgöranden, ska en individuell helhetsbedömning göras
I detta fall ansåg hovrätten att gärningen inte hade den karaktär och varaktighet som krävs för att nå upp till nivån ”synnerligen grovt brott”
Yazied förekom inte tidigare i belastningsregistret och ansågs inte utgöra en sådan fara för allmän ordning att utvisning kunde bli aktuell
Eftersom båda rekvisiten måste vara uppfyllda för att en flykting ska kunna utvisas, vilket de förstnämnda inte var så avslog hovrätten utvisningsyrkandet.
Kort sammanfattning
Hovrätten dömde Yazied eftersom den ansåg att bevisningen sammantaget med mycket hög styrka pekade ut honom som gärningsman.
Hovrätten avslog utvisning eftersom brottet inte bedömdes som ”synnerligen grovt” enligt utlänningslagen, vilket är ett absolut krav för att en person med flyktingstatus ens skall kunna utvisas.
När det gäller Meyas förtvivlan och skrik om högre straff så tycker jag att hon belönats rikligt. Yazied har fått tre års fängelse på vaga grunder, samtidigt som han dömts till att betala henne 240.000 kronor i skadestånd där 15.000 kronor avser sveda och verk medans resten åsyftar kränkningen. Icke att förglömma är den mediala publiciteten där en hel nation stämt in i kören om utvisning vilket även nått den amerikanska kontinenten.
Hade jag dömt i målet så hade Yazied fått samhällstjänst i kombination med ett års övervakning. När det gäller dom ekonomiska spörsmål så hade Meya fått ersättning utifrån Yazieds ekonomiska förutsättningar och vad beträffande utvisningen så hade den likt domstolsväsendets bedömning, avslagits – sedan får Trumpen och Musken säga vad dom vill.
developer 
Försäkringshassan 
Jon Ehrsson 
