Som en guldring i trynet på en gris är skönheten hos en kvinna utan vett

Nu har man huserat Marina Eringstad – djävulens ambassadör. Hon har ett yttre som tilltalar dom flesta män, vilket hon nyttjar flitigt. Detta djävulens sändebud innehar minoritetsblod vilket hon är mån om att framhäva. Hon har ersatt den vida kjolen till en utstuderad lism och charm, vilket hon flitigt brukar till att välta omkull lågbegåvade, men välbärgade kopparbersgsbor. När sedan gubbstruttarna underkastat sig att kommenderas till att penetrera denna fantastiska människa med lem och stav så avtackas dessa genom att vederbörande förgriper sig över deras kronor och ören – allt skall hon ha! När sedan börsen äro tom så lismar hon till sig krediter och allehanda ting. Somliga sätter sig i skuld medan andra köper dyra ting. Dom som inte utseendemässigt faller i god jord för en akt hålls kvar genom löfte om ligg, vilket får dom flesta åldermän att sukta. En äldre medelålders kommunalpamp Magnus Carli som tjänstgör på Ljusnarsbergs kommun har t.o.m köpt pelletspanna och dyliga ting samtidigt som vederbörande gladeligen lånar ut såväl bilar som släp varpå detta underlättar för charmörskan då denne skola kuska runt med sitt tattarlass, vilket är nödsakat då denne avverkar hyresvärdar på löpande band.

Enligt mitt förmenande så skall vissa bo i boning med tygfasad och inte bland civiliserade människor. I vanliga fall så håller jag mig långt ifrån detta släkte – jag hyr aldrig ut lägenhet till detta avskum, men Marina Eringstad slank genom nätet, just för att hennes namn inte kunde förknippas med dräggen. Dom flesta hyresvärdar vet om att dräggsläktet verkar under falsk flagg som exempelvis Lindeman, Lindgren, Lindberg, mm – nu får man även lägga till Eringstad på listan.

Mitt möte med detta åkerspöke har sitt ursprung i att vederbörande svarade på en Facebookannons som jag innehade beträffande lediga lägenheter. Det jag inte visste om intressenten Marina Eringstad var att hon härrör från en minoritetskultur vilket hon frikostigt skroderade över då denne säkrat sitt kontrakt – men då var det för sent till att avhysa kadavret. Till en början så hade hon ett civiliserat beteende varpå dom två första hyrorna inkom klanderfritt. men det skulle dock inte dröja länge förrän hon gav bevis på sitt kulturella modus som påbörjades med en enorm givmildhet och välvilja. I direkt anslutning till Marina Eringstads lägenhet så flyttade ett yngre par in som innehade en omfattande problematik varpå dom inventariemässigt stod på bar backe. Jag – och inte minst det unga paret blev glad över Marinas frikostighet då denne lånade ut allt från sängkläder till husgeråd. En tv och en internetrouter med tillhörande abonnemang ställdes också till dess förfogande. Allt var således frid och fröjd, men det skulle dock inte dröja länge förrän man blev varse om att hennes agenda endast syfta till att framkalla en fodran på tjänstekontot så att vederbörande kan rikta krav på mångfaldigt mer. Hennes välviljan var således endast ett spel för galleriet – ett förväntat beteende som man kan vara förutan.

Fredagen den 24 februari så skulle Marina Eringstad som egenhändigt tilldelade sig rollen toastmaster, tillsammans med en bekant ställa till med ett sjudundrandes fyrtioårskalas, vilket föranledde diverse förberedelser. På gästlistan stod det unga grannparet som bjöds på såväl förtäring som dryck. Förutom dom legitima berusningsmedlen så bjöds det även på piller och finmalna ämnen, vilket inte tilltalade det unga paret som blev smått chockerade över drogmenyn. När tolvslaget analkades så var promillehalten på toastmastern tillräckligt hög för att denne skulle bli stursk och visa sig på styva linan varpå hon då ville göra upp med grannskapet om gamla oförrätter. Till saken hör att Marina Eringstad bara veckan innan fyrtiorsskivan krossade en ruta hos en granne varefter hon hävde sig in i dennes boning med motivet att penetrera vederbörande med en tigersåg, vilket lyckosamt misslyckades. Moduset denna gång var snarlikt. Marina Eringstad forcerade ånyo rutan som var tillfälligt lagad för att hota och banka på den stackars grannen som nu blev så skrämd att denne ringde till polisen som snabbt var på plats. Av förståeliga själ så kunde inte polisen medtaga våldsverkaren då denne innehade två barn som passivt tvingades delta i kalasandet. Lagens långa arm gjorde sig dock påmind om dess existens dagen därpå varpå hon då greps och inhystes i en cell – i dagarna tre – en robust placering som passar henne väl.

Någon vecka efter fyrtiårspartyt så hade jag en manlig bekant som skulle vistas i Kopparberg för en kortare tid. Jag hade iordningställt en lägenhet som låg i direkt anslutning till Marinas, men då denne åtrådde sig till vederbörande så ställde hon sitt hem till förfogande. Det söps och knaprades piller i nästan en vecka vilket gjorde fru Eringstad både blöt och villig, varpå min förtrogne fick genomgå ett trettiotal akter – hon var minst sagt manisk på att låta sig bliva bestigen – men då Marina ville utföra högtidligheten hängandes i taket tillsammans med en tredje part så blev tidsfördrivet allt för prominent varpå min goda kamrat, hals över huvud lämnade Kopparberg.

Det jag inte viste då var det presumtiva kravet mot mig. Marina ville nämligen ha en ersättning om tiotusen kronor för att hon huserat min goda kamrat varpå dom två tusen svenska riksdaler som jag gav till henne i avsikt att vidarebefordra dessa hamnade i hennes ficka. Så även dom swishbetalningar som min vän ombesörjde om cirka två tusen kronor – betalningar som flöt in på hennes konto för att där bliva kvar. Jag hade även gett min vän lite kontanter som oavkortat nyttjades till rusdrycker. Därav så blev jag smått förvånad då kravet riktades mot. Jag ställde mig frågandes till varför jag skall sponsra hennes ligg. Min vän blev således av med dryga fyra tusen kronor – men han skall inte gnälla för dividerar man beloppet med antalet ligg så kostade varje påstigning cirka 133 kronor vilket får anses vara en överkomlig taxa – speciellt med tanke på att hon är relativt alena med att tillhandahålla denna typ av tjänster. Konkurrensen på den lilla orten är således minimal.

På dagen – exakt en månad senare så erhöll jag följande SMS från Marina.

”Asså inte fått nåt bostadsbidrag ännu pga av att Micke inte godkänt flytt för Michelle. Har jagat honom konstant, utan resultat!

Sen undrar jag hur längs jag ska låna ut mina saker? Dom lär ju inte va särskilt trevliga nu efter 2,5 Månad när pundare o smutsfolk har haft det. Och internet tv mm. Känns som man är sjukt utnyttjad Jon.

Jag bad om lägenheten och lugnet. Men de är fan strul från morgon till kväll.

Frågan är! Är jag värd det tycker du?

Sen lovar du mig en säng om jag tar hand om Ludde o tara. Men de är glömt det med antar jag?

Sen är de det här med Fredrik. Du ber mig byta lås hålla han borta och byta lås passa på polisen osv. Låna ut pengar låna ut internet saker mm. Ska vi göra så att vi fakturerar dig för allt jag gjort och gör?”

Mitt svar blevo följande:

”Bostadsbidrag? Vem är Micke och Michelle, och vad kan jag göra åt saken?

När det gäller dina saker så var det väl ändå du som erbjöd dig att låna ut dessa? Det är väl knappast inget som vare sig jag eller någon annan påtvingat dig till? Det har väl aldrig heller varit tal om någon tidsgräns? Sedan så undrar jag vem du anser vara pundare på gården? Är det inte på dina tillställningar som det viftas med små vita påsar? Upplysningsvis så pundar ingen av dom personer du åsyftar, men om du är orolig över att dina tillhörigheter solkas ner av personer som är betydligt renare än dig själv så skall jag genast se till att du får tillbaka dina saker. Undrar också vem du anser vara smutsfolk?

Om inte jag minns fel så swishade jag dig 500 för internet och en resa till Ställberg, vars resa du nyttjade till att hämta tillhörigheter vid ditt tidigare boende. Du kan således inte vara allt för utnyttjad?

När det gäller lugnet så har jag observerat att det är du och ingen annan som står för festandet på gården. Ditt grannskap har vare sig partat eller huserat pundarfolk i sina lägenheter. Den delen av ditt påstående får således gottskrivas ditt konto för det är hos dig som dörren står på vidgavel för pundare och tattare. På din fråga om du är värd detta, så är mitt svar ett rungande ”JA”. Du är sålunda värd allt du skapar.

När det gäller sängen så har jag aldrig lovat att skänka dig en sådan sovmöbel. Det jag pratade om – eller rättare sagt – tipsa dig om är att det kanske finns en möjlighet att göra upp något med grannskapet beträffande din säng, vilket kan lösgöra likvider till köp av en ny brits. Observera att jag endast är hyresvärd. Jag bryr mig således föga om vad mina hyresgäster ligger i – eller vem dom delar säng med.

Då det gäller ditt tattarbeteende som du brukar på dina grannar så kan man undra om du är vid dina sinnes fulla bruk. Du kliver rätt in i deras boning med attityd. Du slår in rutor hos ditt ex och försöker penetrera vederbörande med en sticksåg. Du skräpar ner på gården till den milda grad att det ser ut som ett avfallsupplag, vilket drar till sig andra tattare som tror sig finna något. När jag är snäll och kör bort ditt avfall så bemöts jag av ett svinaktigt beteende då jag vill köra bort ett lass från mina – som du kallar ”ruckel”.

Du fick en hyresfri månad på lokalen trots att uppgörelsen var från första mars. Jag har utan ersättning från dig tagit på mig kostnaden för den ruta du slagit sönder. Du fick en ny tvättmaskin och torktumlare utan pardon. Detta betackas genom att förvägra mig att låna den kärra som du själv lånat. Som om inte detta vore nog så tvingas man nu att lägga ner en massa tid för att besvara ett spydigt SMS.

På din fråga beträffande fakturering så undrar jag vilka ”VI” skulle omfattas av? Vad det gäller dom pengarna som du påstår dig ha lånat ut till grannskapet så innehar du ingen ekonomisk fodran på dem. Jag vill också upplysa dig om att du icke vinner någon framgång genom att ha en dålig attityd gentemot mig, för jag retirerar mig aldrig för orättfärdigheter – då får du hellre flytta än att jag skulle vika mig för din utpressning. Med allt som du nu tagit del av så är det mer än patetiskt att du skulle fakturera mig för tio minuters arbete avseende låskolvsbyte. Ditt beteende får dig att liknas vid en sminkad gris.”

Efter ovanstående SMS så upptäckte jag at Marina tagit sig friheten att byta lås och regla mitt garage. Jag har visserligen gett löfte om att hon tillfälligt kunde nyttja ett litet utrymme men inte att hon skulle ockupera hela garaget och utestänga mig varpå jag skickade följande meddelande.

”Hej Marina!

Idag så skulle min elektriker in i mitt garage för att hämta lampor. Detta gick inte så bra då någon utan min tillåtelse bytt lås. Jag undrar nu om denna någon vill hålla mig ekonomisk ansvarig för även detta låskolvsbyte? Jag vill dock upplysa dig om att enligt svensk sed så frågar man – alternativt upplyser fastighetsägaren om vad som sker. Som du säkert förstår så finner jag mig inte i att bli utelåst från mina egna lokaler. Om du har empatiska svårigheter med att förstå den förnedring som infinner sig då man blir utelåst så kan jag åskådliggöra detta faktum genom att byta låset till din boning. Jag önskar därmed att erhålla en nyckel till mitt garage. Jag har visserligen lovat att du tillfälligtvis kan få nyttja en del av garaget men det innebär för den skull inte att jag fogar mig i att få det ockupera. Snart så skall jag ha mina trädgårdsmaskiner i lokaliteterna och då får du se dig om efter ett annat utrymme.”

Lördagen den 1 april så fick jag nedanstående SMS

”Hej. Jag vill med det här meddelandet säga upp lägenheten på Konstmästaregatan 6H och lokalen på Konstmästaregatan 6A.

Mvh. Marina Eringstad”

Nu förstod jag att den fantastiska Marina Eringstad skulle implementera sina härkomstsgener genom att ta det hon ansåg sig innehava något värde och lämna resten därhän. Då jag har god erfarenhet av detta smutsfolk så befarade jag att mina vitvaror skulle slinka med – speciellt tvättmaskinen och torktumlaren som var helt nya. Marina hade nämligen lyckats tjata till sig nya maskiner och det var dessa som jag nu befarade skulle försvinna varpå jag manade grannskapet till att vara särskilt iakttagande, vilket föga hjälpte för då vi några dagar senare gick in i lägenheten så fans där inga maskiner. Som om inte detta vore nog så såg lägenheten ut som en knarkarkvart – en sanitär olägenhet. Cirka 2 kubik sopor lämnades kvar och en stor sanering erfordras nu för att få lägenheten i uthyrbart skick. Marina Eringstad hade även hyrt en lokal som lämnades i ett bedrövligt skick. Några nycklar fick jag heller aldrig tillbaka utan allt stod öppet – en del grupptillhörigheter är ju inte vana vid att återlämna saker i ursprungsskick, utan dessa smutsmänniskor besitter en djup kultur till att skövla och röva, vilket dom är måna om att upprätthålla. Soporna tänker jag i vart fall samla ihop och dumpa på den tomt där hon nu bor. Därefter så tänker jag skriva ihop en räkning som förmodligen kommer att landa på cirka 60.000 kronor, vilket hon givetvis inte kommer till att betala, varpå jag kommer att driva henne i personlig konkurs, vilket kommer att leda till att man får någon form av kontroll över Marina Eringstads ekonomiska förehavanden. I annat fall så kanske denne eminenta person tar sitt sunda förnuft och emigrerar från Örebro län varpå länsborna befrias från framtida problematik.

Nu har Marina Eringstad hittat ett nytt offer – fastighetsägaren AB Svenska Hem som nu står i tur på att bli bedragna. Hycklerskan säkrade således ett nytt boende innan hon skickade SMS:et varpå hon nu flyttat till en villa i Bångbro. Den som sponsrar flytten är Ljusnarsbergs kommunalpamp Magnus Carli som äro så betuttad i denna avart att han gratis tillhandahåller såväl bil som släp – men vad gör man inte i tron om att få ett ligg. En annan sponsor är också liggunderlaget och spelemannen Jimmy Gustavsson i Bångbro som underkastar sig allehanda galenskap för att få fukta snoppen.

När man drabbats av denna kategori av patrask så kan man ha full förståelse för polisens stora intresse över att registerföra drägget. Deras notoriska tjuveri ligger så pass djupt inrotat i dess gener att tvättmaskinstjuveriet näst intill blir acceptabelt – det hade ju kunnat vara värre. Det är heller inte första gången som man blivit av med vitvaror vid en avflyttning där denna typ av människor är involverade. Det är nästan så att man är tacksam över att huset överhuvudtaget stod kvar. Med tanke på att Marina levde som en slabbmaja så är det inte heller svårt att förstå att lägenheten lämnades som en sanitär olägenhet där kubikvis med sopor lämnades kvar. Det visar ju bara på smutsfolkets brist på hyfs och bildning samtidigt som det styrker att dessa inte är hemmahörande i ett ordnat samhällsskick.

Jag är dock tacksam att man någorlunda äro förskonad rent ekonomiskt. Min nota till hippidonnan  kommer att landa på runt 60.000 kronor vilket inkluderar sanering, låsbyten, hyror och införskaffning av tvättmaskin och torktumlare. Än värre är det för den 78 åriga Leif Gunnar Berglund som före min tid varit vänlig nog med att hyra ut sitt hus till Marina Eringstad. När jag pratade med honom tisdagen den 11 april så lät han helt förtvivlad. Han berättade att huset inrymdes av cirka 25 kubik med sopor och minst lika mycket till ute på tomten. Varenda rum blev han tvungen att måla om. El och fiber blev han nödsakad att återställa efter Marina Eringstad som agera både elektriker och It-tekniker. Det var också skruvhål stora som skjortknappar i både väggar och tak – varpå takhålen nyttjas till sexgungan. Leif Gunnar Berglund hade allvarliga planer på att göra en orosanmälan till socialtjänsten. Anledningen var att någon av barnen tvingats bo i en syltkällare, vilket förargade honom. Detta fick mig att tänka på Josef Fritzl varpå Marina Eringstad kanske skulle göra ett tillägg till Marina Eringstad Fritzl. Leif Gunnar Berglund trodde sig ha en återställningskostnad på minst hundra tusen kronor, vilket han skulle sända in till Kronofogdemyndigheten. Syftet var inte att få några pengar, för det viste han att han inte skulle få – syftet var att upplysa och skydda andra hyresvärdar om fru Marinas bärsärkagång – och då får det gärna kosta.

Leif Gunnar Berglund var minst sagt förtvivlad över det han utsatts för, och det råder ingen tvekan om att han stundtals mist tillförlitligheten till mänskligheten för denne herre är uppväxt under en tid då denne typ av människor hade bostäder på hjul. Han förklarade för mig att hans avsikt nu var att renovera för att sedan skänka bort sitt hus till dennes barn. Det är inte svårt att känna hans vrede över hippisubban. Hon har ingen respekt för andra eller dess egendom, varpå hon förtjänar ett boende på hjul. Hon är en genuint illasinnad och egoistisk biform som kan kategorisera sig till Homo erectus en forntida varelse som saknar vår tids civilisationskunskaper. Man kan inget annat än önska livhanken ur dom som äro så hänsynslös att dessa förmår sig att plundra och röva åldringar som kämpat i hela dess liv. I forntida dagar så steglades brottslingar kring ett vagnshjul, vilket i dåtid ansågs vara en adekvat bestraffning. Hade dåtid infunnit sig i nutid så hade denna fantastiska människa varit insnärjd kring ett vagnshjul vid Kopparbergs torg, vilket hade besparat mig och herr Leif Gunnar Berglund en massa bekymmer.