Don Juan

Don Juan

När jag såg dokument inifrån av Bo-Göran Bodin ”Skotten på Nygatan” del 1 & 2, vilket sändes på SVT den 18 och 19 december 2018, så nästlades sig inte mina tankar enbart kring dom anhöriga utan man fick också en kosmisk frågeställning där man i sitt stilla sinne, menade att karman borde ställa denna skjutglada byling till ansvar för sin fascistiska maktutövning, speciellt med tanke på att två barn blev faderlösa varpå nu den unga sambon, nu ohjälpt får bära ansvar för barnens försörjning.

Det hela utspelar sig i centrala Örebro, veckan före påsk, en helt vanlig tisdagskväll den 27 mars 2018. Tvåbarnspappan Sarbas lämnar matbutiken där han jobbar för att åka hem till sin sambo Amanda och deras två barn, Alexandra och Emilia. Sarbas tog sin bil trotts att han saknade körkort, vilket resulterade i en ödestigen resa där samtliga av Örebros polisresurser påkallades till en vild biljakt genom dom centrala delarna av staden varpå det hela slutade i korsningen vid Trädgårdsgatan och Nygatan då en polisman skjuter Sarbas till döds, vilket motiveras med att Sarbas försökt köra över polisen. Vittnesuppgifterna hävdar dock att så inte var fallet, för för polisen hade både ett val och marginal till att komma till undsättning, vars skottvinkeln omvittnar, för skotten kom inte rakt framifrån utan från sidan, vilket också konkretiseras då Amanda tre månader senare får tillbaka deras bil.

I nyhetssändningen Rapport uttalar sig polisen och menar att föraren vägrat stanna, samtidigt som han försökt att köra på polisen med sitt fordon varpå en polisman öppnar eld. Polisens presskommunikatör Christina Hallin säger i intervju att polisen först skjuter två varningsskott vilket bilisten ej hörsammar, varpå man då skjuter verkningseld. Ett kvinnligt vittne berättar att hon hörde tre till sex skott. Vittnet, Alexander Anell får också ta del av ingripandet vilket han också filmar med sin mobil, och där tycker i vart fall jag mig höra sju skott. Flertalet skott penetrerar framrutan men trots detta så lyckas Sarban köra vidare två kvarter för att sedan till fots ta sig till den gränd där han sedermera faller ihop. Vittnet Angel Olivers upplivningsförsök var föga värt mödan utan denna gränd blev den plats där konsekvenserna av maktmissbruk gjorde sig påmint från sin sämsta sida.

I hemmets lugna vrå, väntade Amanda – ont anande om vad som hänt, samtidigt som hon succesivt fick ta del av händelsen via medierapporteringen. Då en bild på en bil som hon tycker sig känna igen hamnar i nyhetsstoffet så ringer hon till polisen, varpå dom svarar att inget speciellt hade hänt. När klockan var 01:15 så gjorde dom sig dock till känna via ett besök av två konstaplar som meddelade händelsen. Någon ytterligare information gavs inte utan Amanda blev hänvisad till att ringa 114 14, varpå dom lämnade henne allena med sina funderingar – så mycket ansågs ett människoliv vara värt i en polismans värld och det är väll av den anledningen som händelsen tidigare kommenterades som inget speciellt.

Dagarna går och dom anhöriga får ingen information om hur Sarbas dog, annat än den som sprids via media. Men till slut så får brodern, Salar beskedet om att denne kan hämta ut sin brors kläder vilket innehar skotthål vars placering talar sitt tydliga språk – speciellt placering på kepsen för min uppfattning är att om man skjuter mot huvudet så är det allt annat än varningsskott.

Då redaktionen gör en granskning av Sarbas förflutna så kan dom inte hitta något kriminellt leverne mer än att han nio år tidigare dömdes för en misshandel efter en krogkväll, men något andra tecken på att han skulle vara våldsam eller yrkeskriminell finns inte. Sarbas var således en relativt vanlig medborgare.

När reportern två månader efter händelsen sökte upp Amanda så hade denna samlat på sig ett gediget material från andra biljakter som dokumenterats av polisens egna kameror. Av materialet att döma så framkommer tydligt om polisens bristande professionalitet. Man ser bland annat hur polisen sliter ut en förare ur sidofönstret utan att ens öppna dörren trotts att denna sträcker upp händerna för att markera underkastelse. Det tycks således vara på det viset att signalhormonet inte enbart signalerar på den jagade utan även på den som jagar. Vid en annan biljakt så hör man en polis ordagrant säga ”Jävlar, vad du skall få smaka, när du stannar. Batong, smacka ruta och in.”

Förutom Sarbas död så har ytterligare 60 människoliv gått till spillo under den tid som redaktionen granskat fallen och fram till slutet av 2018. Bland polisens bildmaterial så ser man hur en bil snävar över en rondell och voltar ut på en gräsmatta. En annan bil förföljs genom ett villaområde, vilket föranletts av att polisen gjort en slagning och upptäckt att bilen var avställd. Det hela får sitt avslut vid en vägkant och man ser hur en piketbuss sneddar in på förarsidan varpå ett myller av poliser angriper föraren.

Man kan tro att det är grova våldsbrottslingar som är föremål för polisens biljakter, men så äro icke fallet. Efter att ha kartlagt 371 fall under fyra års tid så har hälften av fallen inte gjort sig skyldig till mer än till bötesbrott. Redan för mer än 25 år sedan så kom justitieombudsmannen med hård kritik bara för att dom ansåg att poliserna jagar utan att ta tillräcklig hänsyn till konsekvenserna varpå dom kom med rekommendationer om hur biljakterna borde gå till vilket inte förändrat situationen, och då polisen ställs inför frågan så har dom inte fattningsförmåga nog till att inse att dom agerat felaktigt. Det är således tydligt att den svenska poliskåren uppnår en efterblivenhet till att inte värdesätta andras liv mer än deras egna.

I Sarbans fall så hävdar polisen att det hela föranledes av en vanlig rutinkontroll som Sarbas smet ifrån, men den uppgiften var inte ens en modifierad sanning utan det är en ren lögn, för enligt Sarbas arbetskamrat så väntade redan polisen vid Willysparkeringen och i ett privat videoklipp som är taget cirka en kilometer från matbutiken där Sarbas jobbade så kan man se hur han blir jagad förbi Behrns arena av tre polisbilar i riktning mot dom centrala delarna. Det var således för många inblandade poliser under den korta tidsperiod som en kilometer utgör för att det skall vara en vanlig rutinkontroll som förorsakat de massiva pådraget.

Familjen söker svar på sanningen utan att nå framgång men när redaktionen får tag i några promemorior inifrån polishuset så klarnar bilden av händelseförloppet avsevärt, för sanningen är den att Sarbas en månad tidigare observerats av en tjänstledig polis då denne, körkortslös, buskörde på parkeringen vid matvarubutiken, och av den anledningen så spanade polisen vid parkeringen. Sarbas var nämligen inte främmande för polisen intresse då det gäller trafikförseelser, för den 4 november 2017 så kör han nämligen drogpåverkad igenom två trädgårdar och kolliderar mot en husgrund. I bilen så hade han sin ettåriga dotter varpå körkortet omhändertogs, vilket för mig var en lämplig åtgärd, men för den skull så hade ju inte det hela behövt sluta med en arkebusering på Nygatan, för Sarbas hade ju – trotts allt – bara gjort sig skyldig till ett brott som resulterade i ett kortare fängelsestraff.

Redaktionen för dokument inifrån ville verkligen få polisens perspektiv på händelsen för att få deras förklaring på hur dom ser på det inträffade. Bortsett från dom första dagarna så har polisen nämligen inte offentligt uttala sig om händelsen, men till slut så dyker ett tips in om en polis som dom borde prata med, och det är nu som ”Don Juanen” Jörgen Jansson dyker upp på spelplanen. En polisinspektör som verkar i Örebro. Det hela inleds med att han med arrogans påropar sambandscentralen för att meddela att han skall åka runt med en dokumentärfilmare vars anrop syftar till att meddela om att han ej vill bli anropad då han ändå inte kommer att besvara dessa. Med ett hånflin så rättar han sig själv och menar på att dom kan anropa utifall det krisar varpå teamet då åker ur bilen.

Jörgen inleder med att säga att han gillar då det händer saker – några administrativa göromål är således inget för honom, och är det någon som vet något om händelsen på Nygatan så är det just Don Juannen Jörgen Jansson som själv var involverad i biljakten. Han har tidigare jobbat som gruppchef varpå han nu tjänstgör som yttre befäl vilket innebär att Jörgen har de yttre operativa ansvaret då han jobbar. Av hans arroganta beteende så kan man ju bara konstatera att befattningen har delegerats av en lika huvudlös överordnad som Jörgen Jansson själv – det är följaktligen fel man på fel plats.

Jörgen ömkar sig om den ändrade attityden ute i samhället mot auktoriteter och det rådande polishat, varpå det slår mig att det inte är speciellt svårt att känna avsky mot poliser som bär hans prägel. Jörgen har vidare aldrig offentligt berättat om vad som hände den där tisdagskvällen, men han väljer nu i dokumentären att ta bladet i från mun. Jörgen berättar om vansinnesfärden genom de centrala delarna i Örebro, där han ligger som förstabil vars avsikt var, att till varje pris avbryta hans framfart. Det hela slutar mad att Jörgen prejar Sarbas så att denne sitter fast mellan trottoarkanten och Jörgens bil varpå han beordras ur bilen, vilket Sarbas ej hörsammar utan väljer istället att trycka gasen i botten, varpå Jörgen då skjuter ett varningsskott i Sarbas vänstra däck. Därefter så har Jörgen för avsikt at slå sönder rutan, vilket inte hinns med. Sarbas kommer nämligen loss och kör mot Jörgens kollega som då är placerad på trottoaren varav denne väljer att skjuta verkningseld. Jörgen påstår att han varit lugn under hela händelsen varpå beslutsförmågan icke rubbats. Kollegan som sköt det dödande skottet vill dock inte kommentera händelsen men Jörgen försvara denne med att hävda att han inget annat val hade då denne agerade i nödvärn.

När det gäller fall som denna så förgås dom alltid med att en åklagare skall granska händelseförloppet för utröna huruvida polisen agerat felaktigt eller ej. Den 26:e juni 2018 kom så beskedet via den lokala nyhetsrapporteringen, och inte helt oväntat så lägger överåklagaren Anders Jakobsson ner fallet mot dom inblandade poliserna med motiveringen nödvärn.

I dokumentären ”Skotten från Nygatan” del två så avhandlas också om en annan händelse vilket skedde i Lindesberg 2005 där Jörgen Jansson också var involverad då en man vid namn Daniel blev avrättad. Pappan Christer Murne berättar om hur han och hustrun, denna dag, bestämde sig för ringa till polisen för att få hjälp till att få Daniel till sjukhuset då denne var psykiskt instabil, vilket skulle visa sig vara ett ödestiget beslut, för när polisen anländer med Jörgen Jansson i spetsen så är Daniel ensam hemma i villan. Han är förvirrad och vankar omkring. Beväpnad med köksknivar, skriker han till polisen att försvinna. Polisens egna rekonstruktionsvideo vittnar om att det var fyra poliser på plats varav den ena var Jörgen som vid denna tid tjänstgjort som polis i lite drygt ett år. Jörgen kommenderar Daniel att släppa kniven. De var placerade en bit från grinden medan Daniel stod på trappen. Poliserna drar sina vapen och en ordväxling sker mellan Jörgen och Daniel. Vid vägrenen står föräldrarna, som precis hade kommit, och följer dramat. Det hela eskalerar bortom all kontroll och för att åskådliggöra händelsen så får vi följa ett samtal mellan en äldre polis som av Jörgen blivit kommenderad till att ringa vakthavande befäl på station, och man kan riktigt förstå befälets desperation.

-Hur går det för er?
-Det är ett låst läge i nuläget – han står på trappen.
-Då backar ni undan.
-Med två stora knivar.
-Den andra bilen kommer. Så backa vi undan. När läkaren kommer till platsen så fångar ni upp läkaren så att han finns bakom er – en läkare är på väg. Det vet ni, va?
-Nej…Ja…
-Det har vi sagt till er i alla fall.
-Ja.
-Vi fångar upp den. Vi får ringa in en förhandlare i värsta fall nu då och prata ut honom. Ser ni honom nu?
-Han står på trappen.
-Har nu kunnat prata med honom?
-Ja.
-Vad säger han då?
-Ja, han… Nu skjuter de här också
-vad i helvete.
-Vad då skjuter? Hallå? Vem är det som skjuter?
-Det är nån av poliserna.
-Har nån av poliserna skjutit?
-Det är tydligt.
-Vad ser du nu?
-Han ligger på backen.
-Är han skjuten? Är han skjuten?
-Ja, ambulans. Fort som fan!

Naturligtvis så är det just Don Juanen Jörgen Jansson som visar sig på styva linan och pangar samtidigt som pappan Christer Murne gör reflektionen om att det var ett avstånd på flera meter framför honom och Daniel varpå Jörgen hade – en minst sagt, god marginal till att dra sig undan in i det stora och bakomliggande skogspartiet. Jörgen hävdar dock att hans liv var i stor fara vilket rättfärdigar arkebuseringen. Han åtalades men frikändes i alla instanser vilket tillhör vanligheten då man är polis. Att herr Jörgen inte ser händelsen som ett problem eller att han ibland blir kallad mördare, berör honom föga, vilket bara omvittnar om hans mentala ofullständighet. Jörgen kommenterar på fråga, att han gillar när det hettar till ”en slags jägarinstinkt”, för att citera hans egna ord. En ren ”galning” för att citera mig själv.

Det finns flera filmer som skall visa polisingripandet mot Sarbas. Amanda och familjen har under flera månader försökt få ut filmerna men polismyndigheten säger nej. Familjen har t.o.m försökt att få en domstol till att tvinga dom att ge ut dessa, men även det har misslyckats. Till slut så får redaktionen tag i alla filmer och där ser man tydligt från Jörgens kroppskamera hur denne framkallar fara genom att som första man provocera Sarbas, varpå hela organisationen deltar i leken. Vakthavande befäl var lekledare och lotsade insatsen via radio och trotts att polisen viste vem förövaren var, så hade ingen i svinstian förstånd nog att invänta Sarbas vid sin boning.

Man ser också via videoupptagningarna hur Jörgen prejar Sarbas och på mindre än tio sekunder så har han också skjutit det första skottet i det vänstra framdäcket varpå kollegan avrättar honom med dom efterföljande skotten. Poliserna hävdar att skotten avlossats för att dom fruktar för sitt liv men all bildbevisning tyder på desinformation – inte allra minst blir detta klart då man tar del av vittnet Maria Hertins egenhändigt inspelade mobilvideo vilket tydligt visar att polisbödeln står snett framför bilen – nästan ända framme vid vindrutan. Mindre än en timme efter händelsen ringer Maria Hertin till polisen och meddelar att hon har inspelat material på händelsen, men eftersom hela intermezzot kommer till att bli en uppdiktad efterhandsrekonstruktion ämnad att skydda kollegor så var hennes avslöjande filmmaterial obetydlig. I min värd så är herr Jörgen Jansson med sitt dåraktiga beteende anstiftare till mord och skall därtill dömas för det.

Redaktionens Bo-Göran Bodin har länge försökt få till ett möte med överåklagaren Anders Jakobsson för att höra sig för om vad som ligger till grund för att inte gå vidare i ansvarsdelen, men denne hänvisar ständigt till sitt pressade schema varpå intervjun får ske på telefon. Anders Jakobsson inleder med att säga att polisen avlossar skottet därför att denne är väldigt rädd. Han hävdar vidare att händelse aldrig hade behövt hända om personen stannat på polismans tecken, vilket förvisso är sant. Man hade heller aldrig hamnat i denna situationen om personen klivit ur bilen i samband då han blev prejad. Det är polisens uppfattning, och även hans kollegas, att polismannen håller på att bli påkörd.

Bo-Göran Bodin kontrar med att det finns väldigt bra filmmaterial från ett vittne som inte inhämtats, varpå åklagare hävdar att han ej känner till detta. Reportern upplyser Anders Jakobsson att filmen tydligt visar att dom dödande skotten skjuts från sidan, varpå Anders får frågan om detta har någon betydelse för utredningen?
-När man kan så skall man kliva åt sidan, för att eventuellt bryta en form av tunnelseende. Så nej, jag tycker inte att det är något konstigt.
-Men om man kliver åt sidan behöver man skjuta?
-I det här fallet menar jag att det uppenbart att han är i en nödvärnssituation. Även om man konkret kan visa att det inte funnit en nödvärnssituation men att polismannen trott att det varit så – då måste man motbevisa det han säger. Vi har ju tidigare haft ärenden där en polisman skjutit snett bakifrån, in i passagerardörren, därför att han trott att han skall bli påkörd. Han trodde att han, när han avlossade skottet, stod framför bilen. Domstolen ansåg att polismannen varit i en i vart fall inbillad nödvärnssituation, och när han avlossade sitt skott så var det inte uppenbart oförsvarligt.

Efter intervjun så kollar reportern upp det åklagaren sagt och det visar sig att det stämmer, det finns ett flertal rättsfall som slår fast att om polisen upplever sig vara i nödvärn så ger det rätt att skjuta. I ett tiotal dödsskjutningar så har det i efterhand visat sig att faran varit inbillad. Det föreligger således på det viset att om en polisman är i verkligt eller i inbillat nödvärn, så är det juridiskt tillåtet att skjuta så vida det inte är uppenbart oförsvarligt. Denna upplevelseretorik visar ju bara att vi i vart fall icke äro lika inför lagen, vilket i detta fall äro tur för hur skulle det se ut om medborgarna nyttjar övervåld för inbillad fara – nej denna galenskap får allt bli dom räddhågade konstaplarnas egna ensak.

Avslutningsvis så ställs Jörgen Jansson inför det faktumet att en forskare sa att det är polisen som skapar nödvärnssituationer, men det tycker Jörgen är trams. Han menar på att det inte är polisen som gör valen utan det är andra personer som står för det, och menar på att han i vart fall inte han gjort några val som att trycka gasen i botten eller till varje pris försökt ta mig från platsen. Jörgen menar vidare att om man skulle lyssna på de resonemanget så skulle polisen inte kunna ingripa alls. På frågan om varför han drar vapen direkt då han hoppar ur bilen, så blir svaren något osäkra. Ännu mer besvärande blir det då Jörgen ställs inför de faktumet att han vid två tillfällen hamnar i situationer där vapen nyttjats varpå man kan ställa sig frågan om Jörgen felat – men det tycker han sig inte ha gjort. Han menar, att om så skulle ha varit fallet så skulle han för det första ha blivit dömd för Lindesbergsdramat eller åtalad för Sarbasincidenten. Jörgens övertygelse är att han agerat rätt – eller rättare sagt – han vet att han agerat rätt. Om han inte skulle vara övertygad om sin perfektion så skulle han aldrig kunna jobba ute på fältet, vilket bara omvittnar om herr Jörgens bristfälliga självinsikt.

För att återgå till prologen så kan man väll bara konstatera att karman gjorde sin hemsökelse innan ett anno förlupit, vars bestraffning improviserades av högre makt, för ingen mänsklig själ skulle kunna komma på något dylikt då det nu visar sig att herr Jörgen inte bara är en ynklig poliskonstapel utan en lika så ynklig medmänniska som förgriper sig sexuellt på dom medmänniskor som han är satt till att hjälpa, så nu är han inte enbart en dubbelmördare utan nu får han också lägga till våldtäktsman på sitt CV.

Nedanstående länk visar ett dokument daterat 2019-12-09 från särskilda åklagarkammaren där en framställan av målsägandebiträde inges till Örebro tingsrätt vars grund ligger i en inledd förundersökning avseende en våldtäkt som skulle ha ägt rum den 9 december 2019 i Hallsberg där självaste Jörgen Jansson anses den skyldige.
Jörgen 2019-12-09

Nedanstående länk visar ett dokument daterat 2019-12-11 från särskilda åklagarkammaren där en framställan om ett förordnande av offentlig försvarare inges till Örebro tingsrätt. Den visar också att den misstänkte anhölls 2019-12-11 klockan 20:10, varpå ett inplanerat förhör är tänkt att hållas på förmiddagen dagen efter. Dokumentet visar också att den misstänkte har begärt att rätten förordnar en offentlig försvarare varpå han godtar den som förordnats, vilket är en ren galenskap.
Jörgen 2019-12-11

Nedanstående länk visar en häktningsframställan från chefsåklagaren Maria Sterup daterat 2019-12-13. Där framkommer att Jörgen förvaras i arresten i Västerås vilket kan bero på ett undanröjande av jäv då den misstänkte tjänstgjort I Örebro. I häktningsframställan så anges skälen – dvs, så som sannolika skäl, alternativt skälig misstanke till våldtäkt 2019-12-09, i Hallsbergs kommun, Id: AM-BM2019-11466-62, Ext ärendenr: 0150-K5589-19, vilket återföljs av ett antal förkryssade punkter.

  1. Det finns risk för att den misstänkte genom att undanröja bevis eller på något annat sätt försvårar sakens utredning
  2. För angivet brott är inte föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år och det är inte uppenbart att skäl till häktning saknas
  3. Det är av synnerlig vikt att den misstänkte tas i förvar i avvaktan på ytterligare utredning om brottet

Det begärs också tillstånd till att kunna ålägga den misstänkte med restriktioner, vilket betyder att han varken får ringa eller föra en brevkorrespondens utan att denna granskas.
Häktningsframställan

One Response to Don Juan